Inside Stefan Hallgren -->>

VIKTIGT! BLOGGFLYTT!!

2009-03-16T21:56:00.002+01:00

BLOGGEN FLYTTAR TILL WWW.STEFANHALLGREN.COM!

Kära vänner. Jag håller på att flytta bloggen. Denna kommer att ligga kvar men alla gamla inlägg följer även med till nya. Flytten beror på att jag vill formatera sidan bättre och det låter sig bäst göras om man huserar på en egen server.

BLOGGEN FLYTTAR TILL WWW.STEFANHALLGREN.COM!

Där ligger gamla och nya inlägg under kategorier och publiceras mer i en stil som en tidning. Många av mina läsare har velat kunna gå igenom mina texter, men funnit det svårt att navigera på denna siten. För att tillmötes gå er, så provar jag med att sätta upp en Beta-site ett tag, med det nya innehållet. Den nya bloggen innehåller också mitt twitter-flöde, en fotoblog och snart även en videoblog. Tonen och tilltalet blir det samma. Humanistiskt, irriterande, mänkligt och ibland elakt. Alltid i krig med gammelsamhället givetvis.

BLOGGEN FLYTTAR TILL WWW.STEFANHALLGREN.COM!

love

/Stefan

Ny Musikvideo av Happy MInds med artisten "SolSkugga"

2009-03-04T13:08:00.000+01:00

Efter att ha letat locations för SolSkuggas nya video till låten "Intuition" såg vi plötsligt Fredrik Wretmans installation "Taptim" på Färgfabriken i Östersund. En magnifik installation i en av Europas vackraste konsthallar. Fredrik och FärgFabriken var generösa och tillmötesgående att låta oss filma där en dag, så vi gjorde lite research på vinklar, projekterade och satte igång.

Videon är ett samarbete mellan mig och Sol, där vi delat på uppgiterna bildmanus, storyboard och regi, och Sol har därefter redigerat materialet. Fotografer: Jag och Leif Karlsson på digitalproduktion.se.

Check it out! :-)

love

/Stefan
Intuition

Om kärnkraft i Jämtland.

2009-02-11T00:23:00.022+01:00

...som om vi hade ett förhandlingsläge.

-När det konstaterats att vi kanske har mest Uran i världen. No no.

Om Jämtland skulle exploateras som Uranlän, så skulle 99% av länet fortfarande vara en "orörd helgedom av fiskevatten och naturskönhet".

1% skulle vara ett mayhem av tågräls, gruvor och 20 000 arbetstillfällen och sisådär en Svensk Bruttonationalprodukt per år av pengar. Förmodligen skulle man slopa skatten helt för närområdena. Förmodligen skulle det byggas motorvägar till berörda kommuner och elektrifierad stambana av inlandsbanan.
Förmodligen skulle Sverige bli ett av världens rikaste länder. Förmodligen skulle alla ha hus med rostrifa vitvaror och ekparkett i en 70-milsradie runt jämtland. Förmodligen skulle alla ha jobb, och de som inte hade det, få medborgarlön, bara för att de bodde nära brytningen.

Jämtland skulle forftarande lysa oskuldsfullt runt Härjedalen och Åre, som orörda paradis i marknadsföringen.
Sverige skulle bli oberoende och självförsörjande. Rikt. Starkt, i en fallande världsekonomi. Som Norge.

Så.....rösten är lagd till människan i detta. Släpp efter lite, och få allt. Eller håll emot och få inget, för principen. Gissa vilket som vinner?

Civilisationens räddningsplanka....eller "miljömedvetandets samvete", för att rädda en plätt på jorden, som nästan inte går att mäta i globalt perspektiv.

Självklart, ska vi både bygga världens största kärnkraftverk, och dessutom bryta Uran i länet. Allt som går. Så det knakar. Vad tänker ni med. Sluta hyckla. Släpp efter.

Vi har bäddat för detta i århundraden. Resistance is futile.

/Stefan

Vägars ände och sakers slut.

2009-02-05T22:22:00.061+01:00

Utveckling. En kraft som inte frågar om lov. Som inte bekommer sig. En kraft som gradvis och transparent förändrar världen runt oss, så att de som åldrats något till sist inte längre känner igen sig. Det är helt naturligt. Utveckling tvingar fram saker, tar bort saker som man klänger sig fast vid. Slår sönder strukturer någon vill ha kvar. Omfördelar makt. Lämnar de som hade makt vid sidan av vägen, och välkomnar de nya till rodret.
Utveckling dödar industrier. Utveckling skapar nya. Förändring, är den starkaste konstanten. Evig förändring. Oförutsägbar, oväntad förändring.

Många givna tryggheter förändras eller försvinner nu snabbt:

- Efterkrigstidens folkrörelser.
- Den gamla politikens kraft och relevans.
- Industrialismens grundförutsättningar.
- Konsumtionsmönster.
- Kollektiva värdegrunder.
- Partipolitik och ideologier.
- Familjebilden.
- Kommunikationsteknik.
- Kunskapsfördelning.
- Informationsmakt.
- Materiella ideal.
- Geografisk tillhörighet.
- Nationell egendom.
- Finansiell förutsägbarhet.

Många av ovanstående punkter, har utgjort gemensamma konstanter och bergfasta referenser för 40-50-talisterna. De har utgjort deras existensförutsättningar och spelplan.

Som om ovanstående punkter alltid skulle vara likadana, aldrig förändras eller försvinna.

Nu förändras de och försvinner.
Fort, våldsamt och skakigt.

Så välkommet det är.

I mina ögon, kan det inte gå nog fort, inte skaka nog våldsamt eller förändras för mycket.

Kom framtid. Kom friska framtid.

/S

I´ve seen it all.

2009-02-02T20:24:00.066+01:00

...och det är ok.

Det är märkligt att upptäcka, att allt som de flesta andra strävar efter, inte har något värde för mig alls längre.

Men tänk efter. Om du som jag skulle leva ett liv, där all ytlig bekräftelse du någonsin önskat dig uppfyllts hela tiden i 20 år. Att du alltid synts när du velat synas. Att människor alltid sett vad du gjort och kommenterat det. Att du vet att du kan, att du törs, att du spelat alla spel som någon någonsin kan drömma upp i ett liv, och till sist finna att inget av det gjorde dig större tryggare, bättre eller mer älskad.

Jag har varit i tidningen tusen gånger. Jag föreläser på slentrian och har inga problem med att stå inför människomassor oförberedd och bara tala om vad som helst, och dessutom lyckas vara underhållande. Det är bara gäspande business as usual för mig. Helt utan ansträngning eller eftertanke.

Tycker du jag koketterar och att det är lyxproblem?

Men snälla, det är kanske för att DU längtar efter att kunna behärska de sakerna egentligen? Om du visste det jag vet, skulle du förstå, att du lever som i The Matrix. Du är bara ett inkapslat batteri för de som behöver din plånbok, som viljelöst ska ge din energi till marknaden, medan den samtidigt håller dig sysselsatt av sprit, sexdrift, dokusåpor och drömmar om framgång, så att du vilseledd ska förbli så upptagen att du aldrig någonsin tänker efter.

Tro mig, det är helt tomt när man väl får tillgång till all världens ytliga bekräftelse. Det finns inget därbakom. Det är inte vad vi människor borde söka efter överhuvudtaget. Det är ett så snett skott, så långt bredvid målet med att vara människa. -Idol, Schlager, aktiepengar, fin bil, "normal familj" är alla blindskott på den resa som man fått på runt 80 år.

Man kan födas och leva ett helt liv, och sedan dö, utan att ha varit i närheten av sanningen.

Det finns ett liv, en annan plats, straxt under ytan, att mötas på, att leva på. Dit inga löpsedlar når. Där alla ord är på riktigt. Där trevande respekt, nyfikenhet och försiktighet leder vägen. Där vi verkligen är.

OM jag vill möta dig, så vill jag möta dig som den du är i det ögonblick där du håller på att vakna, innan du hunnit fälla upp sköldarna som visa vem du är till vardags. Jag är inte intresserad av vad du gör, vad du siktar på i ditt jobb, att du haft en trasslig historia eller att du tycker om rostfria dyra vitvaror. Jag vill möta den du föddes som, innan världen lärde dig hur du ska vara.

I´ve seen it all. Och det har gjort att jag tagit ut en skilsmässa från en värld, där tidningen Café och Cosmpolitan försäker bestämma mina värderingar. Där Filip och Fredrik är det som roar dig på vardagkvällarna. Där rödvinet är det som får dig fri och galen.

Att tvingas se allt det som den kommersiella verkligheten ställt till med, gör mig sjuk. Därför ger jag den inte tillgång till mig.

Jag vill inte ha det, jag vill inte se dig så. Jag vill inte umgås med dig när du bär fram sån tomhet framför mig.
Säg mig i stället vad du behöver. Säg mig vad du längtar efter. Gå sönder och bli fri inför mina ögon.

Då, tar jag dig på allvar. Då, får du bli min vän. Endast då.

/S

Har musik ett värde överhuvudtaget?

2008-12-20T20:43:00.000+01:00

Upphovsrättedebatten börjar mogna. Jag är emot IPRED, jag tycker det ska vara lagligt med småskalig kopiering för eget bruk och jag tycker att det behövs nya modeller i flera fall gällande att ta betalt för musik.
Jag är alltså ingen beivrare av att jaga fildelare. jag tror på nya vägar. Det jag vill tala om idag är det rent känslomässiga eller eknomiska värde en låt representerar.

En människa ska inte behöva betala något för något den inte tycker om, längtar efter eller inte vill ha enligt mig. Det känns självklart eller hur?
Något som människan däremot vill ha, suktar efter, njuter av, något som förhöjer livskvaliteten gång på gång varje gång det används, det borde det finnas ett ekonomiskt värde i, om man ser till hur en frisk marknadsekonomi fungerar.

Låt oss ta några exempel, som faktiskt liknar musik, på så sätt att den ger tillfredställelese bara just när det pågår, det är alltså flyktiga tjänster, som man måste betala för varje gång man vill göra om det och känna det igen:

-Ett spa, som skänker njutning kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En öl som gör att det känns skönt kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En god rätt på restaurang kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En massage kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En konsert kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.

Ni förstår vad jag är på väg att komma till:

-Låten.

-När den spelas i en bar så bidrar den till att sälja sprit: -Någon tjänar pengar på den.
-När den spelas på en förfest, så njuter gästerna. -Värden tjänar sociala poäng på den.
-När den spelas i butik stimulerar den till försäljning: -Någon tjänar pengar på den.
-När den spelas på en date stimulerar den till romantik: -Någon får kanske sex med hjälp av den!
-När den spelas när man är ledsen så kanske den tröstar:- Någon har ett socialt värde av den.
-När den spelas på en frisersalong mår kunderna bra: -Någon tjänar pengar på den.
-När den spelas i iPoden på väg till skolan, ger den kanske någon en bra start på dagen och förbättrar (om 50% av användarena gör samma sak) skolmiljön och betyg.
-När den spelas i radio, så genererar den antingen reklamintäkter eller lyssnarsiffror: -Någon tjänar både pengar och sociala (public service) poäng å¨den.

o.s.v.

Låten, när den är skriven, är alltså ute där på marknaden, genererandes nya pengar och känslomässiga upplevelser till nya parter, företag och individer hela hela tiden.

Bra låtar blir heller aldrig gamla, ur detta perspektiv!

Skivbolaget som gör "Absolut-skivorna", tjänar pengar varje jul på "The Christmas Song" med Nat King Cole, inspelad på 1940-talet. Nytt klirr i kassan till nya affärsidkare hela tiden. På en 70 år gammal låt.
Vi sitter och sjunger "Laaaast christmas i gave you my heart" på efterfesterna fortfarande 2008, fast den skrevs 1983. Den ger oss nostalgiska upplevelser, höjer stämningen och representerar ett emotionellt värde för oss fortfarande. En låt kan alltså ha en mycket lång ekonomisk och känslomässig verkningsgrad över decennier, för de affärsverksamheter som tjänar pengar på den, och den publik som älskar den.

Samma låt, genererar alltså nya intänkter och upplevelser för brukarna gång på gång på gång på gång.

Märk väl, ovan har jag beskrivit alla som tjänar pengar på och njuter av musiken förutom de som tillverkat den.
Det låter väl rimligt, att de släpps in i värdekedjan någonstans tycker du inte? De som gjorde låten, ursprunget, arkitekten, uppfinnaren, fabriken. Ska de ha någon ersättning för allt den ovanstående nyttan som alla andra får av den?

Eller, ska man ta låten av dem, och tjäna alla de pengarna och få all den lyckan från låten utan att ge tillverkarna något? Tjavars. Jag vet inte. jag försöker bara sätta det hela i kontext.

Finns ingen efterfrågan så ska en produkt inte finnas, den dör naturligt.
Finns efterfrågan däremot, så uppstår en vanlig marknadsmässig affärslogik med köpare och säljare enligt min mening.
Där någonstans, står jag.

Vilka är de då som tillverkar de här produkterna, som alla dessa miljarder människor i all oändlighet njuter av, och företag tjänar nya pengar på hela tiden genom att använda dem?

-Jo, artister, studiobransch, producenter och upphovsmän.

Ta bort dem ur ovanstående värdekedja som jag beskrivit, så uppstår värdekedjan aldrig.

Det är därför licenser och ersättningsmodeller måste finnas.

Däremot: Om ingen njuter av låten, kräks av att höra den och ingen vill använda den i sin business (barer, skivbolag, restauranger, radio, frisersalonger o.s.v.) så ska ingen upphosman ha en spänn.
Om inget värde eller efterfrågan finns på låten och den inte tillför någon något av allt det jag uppräknar ovan, så ska låten dö och upphovsmannen vara fattig. Marknadsekonomi.

-För en låt förvandlas till en marknadsprodukt i det ögonblick någon använder den till att tjäna nya pengar i egen verksamhet eller någon får ett begär eller längtan till att höra på den.

Precis som när någon får lust att köpa en öl och gör det.
Eller en rätt på restaurang.
Eller en halvtimmas massage.
Eller en semester.

Och så vidare.

Det här är inte ett inlägg för eller emot fildelning som sagt.
Jag vill bara göra ett försök att belysa hur musik används, vad den gör, vilka pengar den genererar i andra hand till andra än upphovsmännen, och vilket förhållande en individ har till den.

That´s all.

/Stefan

När idiotsäkringen löser ut.

2008-12-18T11:21:00.000+01:00

Staten funderar på olika sätt att gå in med räddningspaket om hundratals miljarder i stimulansmedel i finanskrisen.

Det är lika meningsfullt som att strö en död människas aska för vinden från en bergstopp. De pengarna försvinner ut i ingenting. Ingen verkan. Enorma skattemedelsbelopp.Varför?

-Därför att kraften i den globala lågkonkunkturen är långt mycket större än någon stat har medel att kunna motverka. Företag kommer att gå under och människor kommer att bli arbetslösa. Inse detta, och arbeta utifrån den strategin i stället.

Hur kan det komma sig, att en regering kan sitta och debattera om tio miljoner hit eller dit till t.ex. kultursektorn medan de med andra handen öppnar ett flöde på hundratals miljarder för att reparera dåligt skötta företag och stödja spekulationsekonomin?

Är det bara min tinningsven som dunkar på gränsen till att explodera när jag tänker på de här proportionerna? Är det för stora siffror för den anskilde individen att ta till sig?

Hur ska staten någonsin igen kunna försvara en besparingskrav på kommunnivå om några tiotals miljoner här och där, när vi medborgare direkt kan säga "jamen ni brände ju fler hundra miljarder på ingenting i finanskrisen"

Om vi säger så här; Staten sitter med ett godtycklig belopp, säg 200 miljarder på fickan, tittar veligt på penningbunten, vänder och vrider på vad de ska göra med pengarna. Valet står mellan att vinna korta poäng genom att ge "stöd" till en ekonomi som redan är död eller att göra något annat.

Förstår ni läsare hur mycket 200 miljarder är? Förstår ni hur omöjligt det skulle vara i normala fall att klämma ett sådant belopp ur staten utan ofattbara skattehöjningar? Varför går det så lätt nu helt plötsligt? Så lättvindigt?

Två hundra miljarder kronor skulle till exempel räcka till att nästan sätta hela sveriges byggsektor i arbete i flera år. Några fria exempel: En helrenovering av Inlandsbanan. Vindkraftsparker. Satsning på höghastighetsjärnvägar samt göra en riktig Europaväg av 45:an. Öppna upp hela Sverige med miljövänliga, billiga transportalternativ. Pengarna skulle kunna skapa långsiktiga strategier för småföretagarna, med nya riskfonder och skattelättnader. Här har man kanske bränt halva sedelbunten, hundra miljarder. Resten, skulle kunna gå till att bygga nya sjukhus och totalt modernisera och finansiera upp hela vårdapparaten samt polisen. Allt detta skulle sammantaget skapa hundratusentals jobb.

Förstår man inte att investeringar är den bästa vägen genom en lågkonjunktur?
Samtidigt som man då sätter nästan hela folket i arbete, så bygger man ett modernt land med stark infrastruktur, kraftigt egenföretagande och ett överlägset välfärdssystem. Detta ökar konkurrenskraften gentemot andra länder och gör Sverige starkt. Kronan går upp, blir stabil och man bygger substans i stål och betong.

-Men icke. Hundratals miljarder, ska istället ut nu i onödan, till ingenting, och utan anledning.
"Poff" -Borta.

Kvar ligger i så fall Sverige, fortfarande omodernt, med åldrade ekonomimodeller, sviktande infrastruktur, arbetslöshet och allt svagare privatsektor och detta på grund av en politisk kultur, som sitter fängslad av sig själv i en halvsekelgammal organisationsmodell, befolkad av människor, som för länge sedan passerat bäst-före datum gällande moderna, modiga och nödvändiga strategikunskaper.

Idag behöver vi modet att ta starka, kraftiga och obekväma beslut, eller så får vi låta landet dö sotdöden.
Tidsfönstret vi har, är bara några år, innan det nya måste vara på plats.

Det måste börja nu.

Borg, är du hemma?

/Stefan Hallgren (c)

Att äga plastbiten. (Mjukstartar bloggen igen)

2008-11-25T14:21:00.002+01:00

Att "äga plastbiten" är ett beteendemönster som just nu försvinner fortare än en thailändsk rännskita. Den fysiska bäraren är (read my lips) _borta_, det är bara det att de sista exemplaren inte hunnit lämna hyllorna ännu.
Min bästa kompis har samlat stenkakor sedan han var tio år gammal. Han har två olika spelare hemma som klarar 78-varvare. Mysigt.
Även om det fortfarande finns en del DJ:s HIFI-entusiaster och musiksamlare på marknaden som värdesätter vinyl och CD, så utgör de redan nu en sådan försvinnande liten del av den totala konsumentmassan. Om ett par år är den klicken lika stor som den grupp människor som samlar på 78-varvare.
Vi kommer snart alla att alltid vara omgiven av all musik som någonsin gjorts, dessutom tillgänglig med en sekunds varsel, i den applikation som ligger närmast för tillfället. Bilradion, Hemmadatorn, Mobilen etc.
Min stenkake-samlande kompis bleknade häromdagen när jag satte honom framför "Spotify" och radade upp FLER Cab-Calloway-låtar från 1930-talet än han hade hemma i sin stenkake-samling.
-Jag knappade lite och hade ena sekunden Tori Amos i högtalarna och sekunden efter ljöd "Minnie the Moocher" från 1938 med nämnde Calloway.

Instant everything.

Han vände sig om med chockat ansikte, som om det var häxeri, och sa "fattar du vad det här innebär?".

Jag svarade "Ja, det gör jag."

/Stefan

Billioner i sjön i onödan.

2008-10-07T08:12:00.000+02:00

Nu ser vi på hur världens regeringar går in och garanterar bankernas utlåning. USA med 4 Billioner kronor. Men FED:s stödpaket räckte tyvärr ingenstans. Det var som att stoppa in en ärta i en majbrasa. *poff* så var pengarna borta. Alltså...borta. jag menar verkligen borta.

Svenska staten har gått in med sådär en 150 miljarder. Till att börja med. Till saken hör, att dessa åtgärder är (om vi gör metaforen med en människokropp) att jämföra med att försöka köpa ett andetag.

Ett i taget. Väldigt dyra andetag.

Problemet är, att man samtidigt inte köper någon "mat" till den finansiella kroppen. Ekonomin kan alltså andas ett tag med de tillförda pengarna, men får ingen ny näring. Detta gör att hela systemet dräneras på energi och orkar inte vidare av egen kraft oavsett hur mycket pengar som pumpas in.

Föreställ er nu, att staten i stället hade satsat alla dessa pengar på nationella infrastrukturprojekt. 150 Miljarder räcker förmodligen till att göra Europaväg 45 fyrfilig, eller till att bygga ut och elektrifiera inlandsbanan eller bygga tiotusentals nya vindkraftverk. TBI-projekt. Trä, betong och invigningsbart. Bestående.

Vad hade hänt då? Jo; -Hundratusentals nya jobb skapas givetvis. Detta ger ökad köpkraft. Man får mer pengar bundna i fasta, penga-genererande tillgångar o.s.v. Dessutom byggs ett starkare, mer konkurrenskraftigt land och sätter fart på industrin.

Men det gör man inte. I stället så sprutar man ut våra pengar i Tsunami-kaskader rakt ut i ingenting.
Det är det som känns så svårt, att se alla dessa stödbiljoner pumpas in bara för att rädda luftekonomin. Värden motsvarande hela stadsbudgetar, hela bruttonationalprodukter, går in i något som ändå inte hjälper. Pengar läggs in för att garantera luftkonstruktioner som inte kan räddas. Stödja det som inte finns. Aldrig funnits. Hela konstruktionen är helt frikopplad från realvärdena. Sådant som faktiskt produceras. Det egentliga värdet.

Dessa åtgärder gör regeringar och banker idag. Och skickar räkningen till medborgarna. Dig.

En modigare åtgärd, hade varit att låta den stora finansen med alla dess finansmänniskor falla, och sätta pengarna i riktigt arbete i stället genom investeringar och snabba gigantiska nationella arbetsprojekt. Då reparerar ekonomin sig själv.

En bildad läsare kanske tolkar in planekonomi och kommunism i ovanstående resonemang. Inget kunde vara mer fel. Däremot tror jag på symbiosen i en blandekonomi i svåra tider. Användandet av statliga pengar till infrastruktur, byggprojekt, energi och kommunikation kan isoleras helt från den övriga marknaden.

En demokrati behöver samhällets materiella kärnvärden närmast kroppen, ägda av folket. Resten av marknaden kan vara fri som fågeln och helt oreglerad. Detta förutsätter i och för sig en frisk, rättvisestyrd, okorrumperad och kompetent politikerkår...och det...har vi ju tyvärr inte.

Så...what to do? Tja, förr eller senare så hamnar vi givetvis i mitt scenario i alla fall med förstatliganden och investeringar i allmännyttan, det är bara det att det vore bättre att inte ha slängt bort så oerhört stora värden i räddningsförsöken innan dess.

Jag tror att om man frågade folket vad de skulle vilja använda 150 miljarder till, så såg de nog hellre ett hypermodernt järnvägsnät och tvåhundratusen nya jobb till exempel, än några månader med konstgjord marknads-andning och alla de pengarna i sjön. Marknaden repar sig nämligen inte denna gången. Inte på väldigt länge.

/Stefan

Bloggpaus.

2008-09-22T13:58:00.000+02:00

En prioritering för lugn och ro. Återkommer.

Tips: Tycker du om mitt sätt att skriva, så plöj arkiven här lite, ända tillbaka till de engelska inläggen i början. Där finns oändliga massor av allt möjligt. Delar av det hoppas jag skriva rent, strukturera, komplettera och ge ut någon gång, men än så länge så ligger texterna där som friflugna postningar i elektronikhimlen.

big love

/Stefan

Alien nation.

2008-09-18T15:32:00.006+02:00

Kliver ut. Ser löpsedlar. Märker att de alltid talar till någon annan numer.
-Ett friskhetstecken. Löpsedeln susar rakt förbi mig och träffar mannen med den stora snusen bakom mig istället.
Media sänder något annat, till någon annan. Jag är inte målgrupp längre, -för sexspalter, pokertips och trädgårdsbilagor. Skönt. Kanske är det åldern. Eller något annat.

Kollar TV:n. Ser TV-reklam. Undrar vem den är till för.
Mig? Menar de att det är jag som ska rusa åstad och köpa Ajax, Libero och utomhusfärg?
I don´t think so.

Ser några TV-program. De är alla gjorda för någon. Annan.
Filip och Fredrik. TV är stulen tid i dessa våra hem, där ofta inget annat liv finns.

Kliver in på Statoil, ser 30 olika magasin om heminredning i hyllan och undrar vem som köper dem och hur de tänker....på sina barn.
Får de små plats där, mellan tvivlen om kärlek och de oljade ekgolven?

Lyssnar på Radio Rix. Den spelar någon slags tom musik för någon. Jag undrar för vem. Kanske för skivbolagen.
Eller...kanske för att frisörerna ska ha en ljudkuliss att klippa hår till. Så är det nog.

Hör några politiker prata politiska om något politiskt. Undrar plötsligt på vems uppdrag de pratar.
De bara finns där, och byts ut lite varje gång det är Idol-val-festival var fjärde år. Så att det alltid kan finnas en liten grupp ansvarsfulla, rediga kvinnor och män i systemet som kan fortsätta att göra.....fel.

Läser om finanskrisen i världen. Konstaterar en självklarhet. Om girighet.
Gordon Gekko i filmen "Wall Street" uttalade de bevingade orden "Greed is good, greed works".
Nej Gordon. Nej. Det fungerade inte.

Noterar att det finns 32 olika sorters Schampo bara på stormarknaden nere på hörnet. Det är en hel del. Utsläpp.
Vi måste ju ändå få ha lite att välja på. Annars är vi ju kommunister.

Läser att en ordinär lägenhet i Vasastan på 79 kvadrat gick för 4,4 miljoner. Rätt många har köpt sådana. På kredit.
Medelklassen. -De nya uteliggarna.

Ser på webben att klubbarna runt Stureplan var fulla med folk igår med. Alla kvinnor på bilderna har blanka ögon och märkliga läppar. Ännu en morgon väntar. Med runnen mascara.
Kärlekens vampyrer.

Läser att folk dricker mer, konsumerar mer, slåss mer, stjäl mer och lånar mer än någonsin tidigare.
Människan utvecklas.

Nära, allra närmast.
Här, hos mig. Räknar hjärtat tiden. Räknar, och hoppas. Och står ut. Och flyger i korta, varma ögonblick. Ibland.

Det är ok.

/S

Facit; jag har rätt.

2008-09-17T13:26:00.000+02:00

En blygsam rubrik på en självklar slutsats.

I slutet av 2007 och början av 2008 har jag i ett flertal inlägg beskrivit faktumet att tillväxten länge legat på en nivå där den när som helst passerar en gräns där den inte orkar fortsätta uppåt. D.v.s tillväxten stannar av samtidigt som hela världssamfundet inklusive privatpersoner, kreditinstitut och stater är belånade över öronen.

När hög belåning möter minskad konsumtionsvilja så imploderar finansmarknaden. Det har för mig länge varit en självklarhet, men det hör till det finansiella systemets natur att inte erkänna att en sådan utveckling är möjlig. Aldrig. Neka i sten, fortsätt låna och konsumera. Bibehåll tillväxten, öka tillväxten. Rimligheten i en sådan kultur visar sig nu först i den Amerikanska ekonomin givetvis, eftersom den ligger sämst till gällande dessa mekanismer.

Det är nog inte bara jag som är konsumtions-trött. Konsumtionsboskapen orkar inte springa i den takt som behövs längre oavsett hur mycket marknaden försöker annonsera ihjäl sig för att övertyga oss.

Är man trött så är man trött. När gränsen passeras och människan till sist börjar misstänka att en ny äggkokare, en platt-TV eller ett nytt hus inte kommer att påverka den inre livskvaliteten så vänder hon sig bort och börjar reparera familjen och själen i stället. Och slutar konsumera. Aj aj aj. Precis i det ögonblicket, när bara en liten del av jordens befolkning börjar tänka precis så, så tvärbromsar tillväxten. Även om 90% av människorna då fortsätter som förut i sin konsumtionstakt, så räcker den lilla utmattningen för att sätta världsekonomin ur spel och sätta en recession i rullning. Detta på grund av den höga belåningen. Att man konsumerar med lånade pengar. Det finns då ingen solid grund under konsumtionen. En hög köptakt på en mycket tunn is blir fallet, och det räcker med en liten skälvning för att alla ska falla igenom, kollektivt.

Den här utvecklingen vi ser på världsmarknaden idag, med banker i kris och börskollapser är bara början. En rätt bra början, om jag får säga så. För världen behöver precis den här utvecklingen för att normaliseras igen.

/S

Därför tappar partierna medlemmar.

2008-09-16T17:56:00.008+02:00

Jag blev medlem i ett parti för första gången vid 34 års ålder. Efter att ha varit extremt debattlysten och samhällsengagerad i många år och med kopiösa mängder debattinlägg i pressen bakom mig som "loose cannon" så gick jag med i Centerpartiet. Med lång bakgrund i moderna IT- och reklamföretag, så hade jag en enorm mötesvana och tusen ideer.

Det jag möttes av, var mängder med fina och kreativa människor, större delen av dem, med lång erfarenhet och så gott som samtliga var skolade i den historiska folkrörelsens rutiner, framväxta på 60- och 70-tal.

Våra värderingar överensstämde, vår personkemi överensstämde oftast, men i övrigt stämde ingenting!

Jag kände mig helt inkompatibel med kulturen. Med de sociala träffarna. Med "föreningstänket". Med samkvämen. Med den långsamma förankringsprocessen av frågor. Med den gamla hierarkin. Med åberopandet av "vårt stolta förflutna i bonderörelsen". Med fokuset på att "konstruera motfrågor för att möta motståndarnas utspel" som självändamål.

För mig, som kom från en miljö där vi på mitt företags styrelsemöten brukade bereda och besluta i trettio sakfrågor före lunch, så kom den här kulturen som en chock.

"Demokratin måste vara långsam, den måste växa fram så att alla är med och den blir rätt från början Stefan" sa de äldste i partiet till mig, och klappade mig (vid den tidpunkten var jag produktchef i ett börsnoterat företag i Stockholm) på huvudet. Jag bet ihop och tänkte "jag ska lära mig den här kulturen".

Så går det några år. Jag börjar se mönster. Jag upptäcker att politiken tenderar att dra till sig sådana som känt sig lite utanför i livet, de som vill ha en klubb att mysa i, de som saknar sammanhang. Inget fel i det, men jag märker också, att de progressiva, de ambitiösa, de med visioner, ofta väljer andra karriärvägar och avstår politiken. Förutom de gamla hantverkarna då, de solida kvinnorna och männen med rötter i folkrörelserna, smidiga hajar som rör sig vant i fullmäktigmöten och vet allt redan innan det har hänt. Dessa, har alltid imponerat djupt på mig och blivit riktiga förebilder. Vilket kunnande!

Men så finns också de "egenkära pratkvarnarna" som glider runt i den lilla lokala politik-pölen på en liten "powertrip" och producerar inget annat än varmluft. Lika mycket som jag högaktar de gamla hantverkarna, lika mycket irriterar jag mig på de olika tupparna och hönorna som struttar runt och positionerar sig. De är alla direkt skadliga för väljarna egentligen. De har oftast smilat sig in från avbytarbänk och är helt omöjliga att få ut ur politiken väl de bitit sig fast. Jag kallar dem "bojsänken".

Vad jag kokar ner det här inlägget till är ett tufft besked till alla gamla partier; ni måste ställa allting ni någonsin tagit för givet på huvudet om ni vill ha nya medlemmar! Det kommer att göra ONT!

Det är svårt att säga det här, prata om det här, eftersom jag högaktar så många av de äldre, stabila politkerna i min närhet. Lokale legenden Per Söderberg (c), Gunnar Hjelm (m) och flera andra män och kvinnor som för mig representerar det politiska hantverkskunnandet med inspirerande precision. Men hur det än är med det, så hänger partipolitikens framtida vitalitet på att den klingar i harmoni med samtidens kultur och beteendemöster. Om media, folket och marknaden förändras, så måste hela den politiska proceduren följa efter. Stannar den kvar i något som misspassar mot samhällets utveckling i allt högre utsträckning, så går det inte att rekrytera nya medlemmar.

Det är inte det att vi inte når ut till folk, det är hela vårt erbjudande som felar.

Och tro inte att det är upp till ANDRA att ändra på sig för att "få vara med i vår klubb". Nej, så avundsjuka är inte folk på oss längre kära kamrater. Det var länge sedan det sneglades avundsjukt på någon med ett förtroendeuppdrag. Idag kanske någon kastar en blick av rent medlidande på sin höjd.
Detta gäller inte i de gamla lagren givetvis. För åldrarna 55 och uppåt är det förtfarande "fint" att vara politiker, ungefär som att det var "fint" att var läkare. Men....förstår ni, samhället består med tiden av en allt mindre del människor över 55 år.

Så vi måste alltså gå till ritbordet och uppfinna ett helt nytt parlamentariskt fordon för nya medlemmar att attraheras av. Det måste till en helrenovering av både kultur, beredningsprocess och arbetsmetod.¨Den stolpiga uppförandekoden i fullmäktige, de evighetslånga och oftast urvattnade interpellationsdebatterna. Allt måste granskas under lupp, för att se om det går att göra på nya sätt.

I stället för att på våra möten fråga oss "hur ska vi marknadsföra oss bättre så att vi får nya medlemmar" så ska vi fråga oss "hur kan vi förändra oss så till den milda grad att vi utgör ett attraktivt sammanhang att tillhöra igen?". För det brister som sagt inte i marknadsföringen. Det brister i erbjudandet. Och det är inga små justeringar som behövs. Det måste till storstädning. Allmänheten underkänner hela vår politiska kultur och det är därför vi inte attraherar nya medlemmar.

Det är inte meningen att den tilltänkta nya politker-generationen från 2008 och framåt ska anpassa sig till procedurer, rutiner och kulturer som skapades av Tage Ehrlander, Karin Söder, Gösta Bohman och Torbjörn Fälldin. Det kan väl vilken människa som helst begripa. Ändå sitter vi, relativt nya politiker fortfarande och skvalpar med fötterna i resterna av deras kultur.

Det partipolitiska arbetet måste ställas om till att spegla vad kommande moderna medlemmar kräver av en attraktiv organisation. Annars blir det ingen ny medlemsrekrytering förstår ni. De nya medlemmarna uteblir och flykten fortsätter. Och den här kritiken riktar jag lika mycket inåt mitt eget parti som till alla andra.

Flera jag mött verkar resonera som så att "bara vi driver rätt frågor så vaknar folk och blir medlemmar och engagerar sig". Som om det vore ideologin och sakfrågorna ensamma som motiverar människor att viga sin fritid till politik. Glöm det.

-Det är huruvida det är enkelt att delta, om man omedelbart kan få påverka och få bekräftelse, om det ger status, om man kan få en okej ersättning och om man kan få hantera det via IT. Dessa faktorer, är avgörande för medlemsrekrytering 2008.

"Sådana politiker vill vi inte ha". Säger då de gamla vännerna av ordning.

"Okej" säger jag. "Var utan då" blir mitt svar.

/Stefan Hallgren (c)

Återigen är Cattis blogg mitt i krysset.

Jag fick fatt på det som kliar.

2008-09-15T21:26:00.001+02:00

Jag har äntligen fått fatt på den där irriterande känslan, tanken ni vet, som inte låter sig formuleras utan undflyr en hela tiden. jag förstod helt plötsligt vad jag står, vad mitt förhållningssätt till den Svenska politiken idag är.

-Jag kom fram till att hela den gamla parlamentariska kulturen idag är ett enda stort systemfel i sig. Världen gick för tio år sedan vidare in i ett paradigmskifte när samhället blev uppkopplat, men den gamla Svenska demokratin slutade tvärtom att utvecklas helt och stannade kvar i en tradition med rötter i industrialismens och politikens ungdom. Detta är så oerhört skadligt för kvaliteten på demokratin, eftersom den, då den inte längre svarar mot behoven utifrån, helt enkelt dör inifrån, långsamt, som om den hade cancer.

Fysiska gamla folkrörelsetraditioner i form av "Scoutlägerbetonade kram-kalas" och liknande slutade attrahera potentiella medlemmar redan på 90-talet.

Det är ingen fritidsklubb vi nya, yngre partimedlemmar vill ha, -de flesta av oss vill ha snabba och kärnfulla instrument för att diskutera och exekvera beslut med så lite besvär som möjligt. Helst Integrerat med webben med kraftiga datastöd i processen för gruppsamverkan, digitala certifikat, dokument- och remisshanteringhantering, beslutsstöd och webb-verktyg för intern röstning för att bereda frågorna i partigrupperna innan fullmäktige och liknande. SMS-kalendrar och snabba puckar. No fuss.

...Och så lite som möjligt av oändliga vidhängande kickoff-helger på obskyra kursgårdar och liknande tack. även om behovet av dem givetvis ökar före och efter ett val.

Systemet betalar oss fritidspolitiker nästan ingenting i arvode medan man tvingas riskera att ha sönder sina familjer om man ska ställa upp på alla stora och små möten som hålls hela tiden.. Alltså måste fritidspolitikers medverkan underlättas och effektiviseras extremt mycket, så att det tar lika mycket tid i månaden som en halv tvättdag ungefär. Totalt. Det måste bli mer action och mindre malande med käkarna.
"Skicka över agendan, stäm av den med väljarna, knåda den tillsammans och låt oss gå till beslut" liksom.

Det gamla politiska Operativsystemet som sköter sverige idag är som att tvingas använda Windows 95 d.v.s. helt oanvändbart om man vill utföra något vettigt arbete med det. Men det är det enda vi har, alltså måste det politiska systemet helt enkelt reformeras på en nästan konstitutionell nivå.

Ny organisationsform, ny teknik i mitten, mindre resor, möten och kurser och i stället fler gruppmöten via webbkonferens, högre grad av delegation och ansvar, mindre "trivselfika". Så att det mer liknar ett riktigt, kvalificerad arbetsuppdrag helt enkelt. Arbetsbeskrivning, reslutatkrav och förväntingar även för fritidspolitikern. Man bör också sänka antalet ledamöter över hela spannet, men å andra sidan göra dem synliga i högre grad och ansvariga inför medborgarna genom att göra deras arbete i den politiska processen helt transparent för väljarna genom IT.

Se där. Utifrån bara ovanstående embryo och 400 miljoner kronor skulle jag kunna skriva en första kravspecifikation till en beställning hos en systemleverantör och renovera hela den Svenska Demokratins organisatoriska arbetsprocess utan att tumma på kvaliteten och sedan och få medlemmarna att VÄLLA in i partierna inom bara en treårsperiod.
Hm, se där, en fråga som faktiskt då SKULLE få igång min döende poltiska motivation vore att jobba med just en sådan reform förstås. Hm, en tanke. Undrar var man vänder sig med den?

Dessutom, vore jag riksdagsman, så skulle jag ha en egen webbsite som kopplade ihop mina "hem-väljare" med mig, dygnet runt.. Inför varje sittning i riksdagen, skulle jag lägga ut de beredda frågorna på webbplatsen och föra en dialog med mina väljare i Internetforumet tills frågorna var behandlade för min egen del och sedan låta mina väljare, genom ett individkopplat röstningssystem få ha en åsikt om vilken knapp jag skulle trycka på i riksdagen. Sedan, skulle jag börja förhandla med riksdagsgruppen och därefter göra bedömningen, när hänsyn har tagits även till andra intressen.

Men bara i extrema undantagsfall skulle jag gå emot mina väljare. Ibland kan det ju t.ex. behövas när man beslutar om nationella storprojekt som järnvägsbyggen m.m. där regionala hänsyn måste vägas mot nationella intressen. Men i väldigt många frågor, så går det helt utmärkt att ha en representativ direkt-demokrati genom sin riksdagsman. Det skulle helt klart öka det demokratiska inslaget och samtidigt exponera mig för kritik från alla håll, precis som det ska när man är folkvald. Comes with the job.

/S

Alliansen på en FRA-powertrip.

2008-09-15T17:46:00.002+02:00

I engelskan finns det ett uttryck som heter "powertrip".
Det beskriver när någon blir så "hög" och helt uppfylld av sin egen framgång, maktställning och status, att hon eller han helt tappar omdömet och börjar agera självs-vådligt och förlorar förmågorna att känna empati, bedöma proportioner och agera logiskt.

Igår, när SVT:s Agenda beskrev Fredrik Reinfeldts agerande i det fördolda, den härskarteknik han använde för att med psykisk misshandel skapa rättning i ledet i sin riksdagsgrupp, så var ordet "powertrip" det enda jag kunde tänka på. När sedan även Folkpartiet och mitt eget Centerparti visade sig ha gjort liknande övningar, så vände det sig i magen av oro och motvilja. Precis som det gör hos hundratusentals Svenskar i denna fråga.

Vet ni vad vi har fått för nya, härliga element i vårt gamla Svea Rike på sistone?
Jo;
-En statsminister som utövar pennalism på självständiga riksdagsmän som väljarna röstat in i sitt parti.
-En regering som inför övervakningslagar som strider mot grundlagen och de mänskliga rättigheterna.
-En allians som håller ihop i en fråga som Svenska folket skriker i panik över att få sig pådyvlad.
-Liberala partier som snart sagt övergett alla sina liberala och frihetliga värderingar.
-En stat som tillhandahåller underrättelseinformation till diktaturer.
-En tidigare Socialdemokratisk regering som redan infört ett tiotal lagar som ger polis- och myndigheter rätt att tränga in i ditt hem och övervaka dig elektroniskt utan brotts-misstanke och utan att underrätta dig. Lagar som redan är på plats.
-Svenska EU-politiker som stödjer införsel av lagar som ska begränsa din frihet att säga vad du vill, på vilket sätt du vill i din blogg.

Accepterar du det här? Gör du det?

Vad var det för värld, vi vaknade till i morse. Var kom den ifrån?

Svaret är, att det inte var meningen att allt detta skulle komma att uppmärksammas i denna höga grad av den Svenska befolkningen. Denna utveckling skulle visserligen äga rum, men inte förankras genom öppen debatt. Kunskapen om detta skulle inte vara allmän egendom på det sätt den blivit. Det var aldrig meningen att detta skulle diskuteras i den höga grad det nu görs.

Men nu är den Demokratiska strålkastaren tänd. Obönhörligt står alla dessa frågor nu i kritvitt ljus och de som håller i dem skruvar på sig i obehag. Som troll i dagsljus. Det måste kännas obehagligt att vara en av dem som står i det ljuset.
Det är bra. För allt som är oegentligt i den här utvecklingen, d.v.s. allt som folket inte accepterar i den, ska helt enkelt bort. Begränsas, avvecklas, hindras och omöjliggöras i så hög utsträckning som vi någonsin kan få det till genom att obevekligt fortsätta lysa på frågorna.

Till sist så vågar de som håller i dessa tvångslagar inte stå kvar och hålla i dem längre. Och då faller dom.

/Stefan

Läs om Farmorguruns reflektioner i ämnet.
Rick Falkvinge om Hoppets demonstration.
Mina Moderata Karameller´s analys.
Blogge Bloggelito
Politikerbloggen om Reinfeldts hårda nypor.
"Det Progressiva USA" i samma ämne
Svd om att ge information till diktarurer
HAX om mobbarna.
Scaber Nestor tar ytterligar en vinkel
...och givetvis Opassande, dagen före...

Kampen om framtiden.

2008-09-14T10:17:00.014+02:00

I den ena ringhörnan: Staten.

I den andra ringhörnan: Du.

Statistik och bloggportalen "Twingly" anordnar ett seminarium den 18:e september som kommer att redovisa statistik över hur många i Internetdomänen som varit aktiva i FRA-debatten. De har tydligen spännande siffror att redovisa.

Medborgarna har vaknat och bildar frenetiskt opinion utanför de formella strukturerna idag på ett sätt som inte kan definieras som något annat än en revolution. Detta fenomen är ett kollektivt underkännande av just den formella politiska strukturen och det är illa. Genom sitt agerande säger nu medborgarna att de inte vill agera inom det parlamentariska systemet längre eftersom förtroendekapitalet är förbrukat till den grad att man känner sig nödgad att välja andra kanaler för sitt politiska engagemang.

Ska vi titta lite närmare på det här med hur vi medborgare egentligen relaterar till politik och media??
-Det känns inte skönt att bli tillsagd att göra något som vi uppfattar som orätt eller obehagligt eller hur? Än mindre att tvingas göra det. Än värre blir det om någon fattar ett beslut om något som vi uppfattar som oacceptabelt och berättar om det först efteråt när vi inte längre kan göra något åt det. Den typen av regeringsform kallas ofta diktatur. Menar jag att Sverige har diktatur som regeringsform?
Nej, givetvis inte. men jag vill resonera om definitionen; vad kallar man ett styre där makten på papperet, men inte i praktiken utgår från folket? En Demokratur?

Länge har vi bara fått acceptera detta utan att ha en egen röst, då vår ovilja att delta bevisar att vi inte accepterar det parlamentariska systemets kultur i nuvarande form.
Alltså, har vi varit rätt maktlösa inför alla dessa beslut som tagits av människor vi egentligen inte litar på eller bryr oss om.

Historiskt så har framför allt två stora aktörer suttit på rättigheten att definiera vad som ska beslutas, publiceras och diskuteras i samhällsdebatten; staten och media.
Eftersom medborgarna nu i decennier ignorerat och underkänt den politiska apparaten och dömt ut den som ointressant så har politiker kunnat verka på en egen "ö" där de skapat och beslutat vad vårt samhälle ska bestå av ganska ostört. Detta skapar tyvärr förutsättningar för att politikerna med tiden får en förvrängd bild av sin egen roll och uppdrag därinne i korridorerna. En egen-bevarande kultur uppstår och risken för korruption ökar markant.

Den representativa demokratin har i praktiken inte fungerat i Sverige på många år utan partierna har fört sitt eget liv vid sidan av det övriga, ointresserade samhället. Genom sin bevakning, så har ändå de traditionella medierna (för att rättfärdiga sin egen roll och upprätthålla symbiosen) försökt skapa en bild av att det ändå pågår någon slags förankrad aktivitet i de politiska lagren, medan medborgarna gäspat och zappat över till "Idol". Politik för vanligt folk har varit "någon som sköter om att snöröjningen fungerar och att hälsocentralen är öppen."

Ingen kan idag med trovärdighet påstå att politik är något som engagerar gemene man annat än när medierna piskar upp lite frejdig "Idol-stämning" inför varje val och vi motiveras att gå till valurnorna av samma grunda, känslomässiga anledningar som vi tittar på OS eller Melodifestivalen och hoppas att "vårt lag vinner".

Utanför valen, ägs politiken endast av politikerna själva.
De som redan är politiskt engagerade skriker alltid rakt ut när jag påstår ovanstående och säger "nej du har fel, vi är jättemånga som är djupt engagerade inom politiken och systemet är VISST förankrat hos väljarna! Okej, bevisa det. Ni har all statistik emot er, blir mitt svar. Mina meningsmotståndare är givetvis chanslösa. Sladdarna mellan väljarmassorna och den beslutande politiken har varit avklippta sedan länge. Valen är nästan onödiga. Ingen bryr sig på allvar.
Politik i dagens samhälle är bara en symbios mellan media och förtroendevalda. De förtroendevalda beslutar något, sedan redovisar media besluten. Allt har hittills gått totalt ovanför huvudet på den vanlige medborgaren.

Under tiden fullkomligen springer medlemmarna ut ur partierna, med höga knän. Partierna har ofta svårt att få ihop tillräckligt med folk för att ens bemanna stolarna i nämnder och fullmäktigen runt landet. Den trenden är entydig, bevisad och fastställd.
När man som jag är inne i apparaten, sitter i fullmäktige eller deltar på möten o.s.v. så är det lätt att få illusionen av att politiken faktiskt är relevant för människor utanför. Det är den inte. Det är bara för att vi har plenisalar, röstningsförfaranden, seminarier, möten och hela tiden ensidigt speglas av vår egen lilla klick som vi politiker luras att tro att det vi gör är förankrat hos den breda allmänheten.

Någonstans på vägen så skedde en skilsmässa mellan politiken och medborgarna och dessa trätande makar har fram till nu varit två helt skilda entiteter utan kommunikation med varandra.

Så hände något sommaren 2008.
FRA-lagen hände. Regeringen försökte i sista minuten innan riksdagens sommaruppehåll smyga in en lag som alla numer vet vad den innebär.
Några människor vaknade och tände en tändsticka i mörkret för att se bättre, utan att inse att de stod upp till knäna i bensin och så exploderade hela frågan i ansiktet på den gamla makten. En protest-våg utan motstycke i modern tid tog fart i ett medium som vare sig traditionella medier eller myndigheter kontrollerade.

Jag talar givetvis om Internet.

Under det senaste decenniet så har en ny infrastruktur växt fram under fötterna på den gamla maktapparaten som binder samman alla medborgare i ett realtids-nätverk.
Nätverkets inneboende kraft har varit helt osynlig ända tills den i och med FRA-debatten aktiverades som en enda näve och slog rakt ner på regeringens ömmaste tå. Utifrån, från ingenstans, kom folkets röst med en volym så hög att den helt enkelt inte kunde ignoreras längre.

Vad detta innebär vet jag inte ännu. Den formella makten ägs fortfarande av den gamla apparaten. Den vi inte respekterar. En naturlig utveckling borde vara att Svenskarna, som nu alla utgör den digitala domänen, migreras med den gamla makten och förändrar den efter de nya förutsättningarna. Att val-processen och rekryterings-processen till den Svenska demokratin integreras med den nya digitala kulturen. Att medias roll också förändras till att de i högre grad opinionsbildar och bevakar med Internetcommunityn som bas.

Staten och media kan sprattla några år. Censurera några år. Kämpa emot några år. Bestraffa några år. Låsa in lite folk. Misskreditera lite folk.

Utvecklingen är ändå helt irreversibel så länge vi alla har elektricitet egentligen. Staten och media måste ställa om kompassen.
De måste anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Jag frågar mig vad de annars ser för alternativ? Tvång, motstånd och kontroll? Javisst. Det är just det hela den slutna, internationella topp-agendan gällande övervakningslagarna går ut på. Jag hoppas vi belyst just det faktumet tillräckligt tydligt vid detta laget.

Det är därför hela denna enorma protest-aktion egentligen är en slags kamp om framtiden. Mellan dig och staten. Mellan folket och staterna i en massa länder faktiskt, då hela denna övervaknings-strategi är samordnad mellan Sverige och resten av EU och mellan EU och USA i sin tur.

Det finns ljusningar. Demokratin och bevakningen av den kanske för första gången på ett halvsekel har en chans att falla tillbaka i folkets händer igen.
Men bara om vi vinner den här kampen. Förlorar vi, så är både du, dina barn och dina barnbarn...helt rökta, för att använda nyspråk.

Så gör din röst hörd. Nu.

/Stefan Hallgren

Läs även "Spelet om framtiden" på SvD
En liten tant om makten.
JJ.n på Metrobloggen.

Relaterade länkar:
Mark Klamberg redovisar "Hoppets demonstration"
Farmorgurun i norrtälje skriver inlägg om den.
Mina moderata Karameller om ändamålsglidning.
Rick Falkvinge listar det viktiga.
Intressant punkt SE

Glöm inte stafetten!

9 september — 7 — Opassande
10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

Du måste veta det här.

2008-09-13T19:36:00.003+02:00

Jag ska sluta tjata övervakning snart, och återgå till de mer existensiella, filosofiska, mjuka vardagssakerna, men jag behöver verkligen låna er lite. Bara lite.

Bara för att ni ska vara underrättade inför framtiden.
Jag vill sätta den här kunskapen i huvudet på er. Av omsorg. Sedan kan vi låta det bero.

Det finns en alldeles riktig lista på vad myndigheterna har tillåtelse att göra mot dig (och dina bekanta) idag i övervakningsväg. Utan att berätta det för någon av er. Om du till exempel känner någon på håll, som håller på med olagligheter utan att du vet om det och de är under övervakning av polisen, så får polisen även gå in i din lägenhet när du inte är hemma och installera dolda kameror i dina väggar och spionprogram på din dator. Utan att du får reda på det. Visst låter det som science fiction? Visst vill man egentligen bara skratta och säga "hahahaaaa..jaaa, det där var ju roligt....".

Nu är det så att det här är verklighet. Paragraferna finns att läsa, fastslagna, utförliga, tydliga och solida.

Dessa lagar vill jag att du läser om. Bara en gång. Du kommer inte att tro dina ögon. Sen kommer du att vilja byta land.
För de finns. På riktigt. Redan idag.Utan att direkt ha marknadsförts, av förståeliga skäl.

Denna viktiga genomgång av vilka lagar som redan implementerats och vilka som snart är genomdrivna kan du läsa om på bloggen "Opassande", om du trycker på den här länken.

Gör det. Det är bra allmänbildning om inte annat. Och bra fika-snackisar.

På ett annat plan, så hoppas jag ni förstår någonstans, att något fruktansvärt har hänt. Någonting fundamentalt håller på att förändras i samhället under fötterna på oss och det är ingen som hittills har frågat oss om lov.

Den här utvecklingen ger oss anledning att vara både ledsna, rädda och oroliga. För det är mot samhällets själva kärna detta slår. Demokratins innersta väsen ligger just nu på huggkubben och väntar på yxan.

Sen blir det mörkt.

/S

Mer om makt, fra och relaterade ämnen:
Hultins Tankegångar
Intensifier
Mina Moderata Karameller

Glöm inte stafetten!

9 september — 7 — Opassande
10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

Informationsinflationen. Internet raderar hela yrkesgrupper?

2008-09-13T13:52:00.004+02:00

Equalizer= utjämnare.

Vad händer när man sätter världens samlade kunskaper i händerna på större delen av mänskligheten samtidigt och ger dem alla möjligheten att samverka och kommunicera runt den?

Svaret är att skillnaderna utjämnas mellan de som vet och inte vet. Informations-inflation uppstår när allt mer validerad och högkvalitativ kunskap demokratiskt tillhandahålls alla från alla håll, till skillnad från tidigare, när kunskap var mer exklusiv och användes för lönesättning, karriärbildning och försörjningsmedel. Den plattformen kommer att försvagas i och med informations-demokratiseringen. Tänk på följande mening;

"Jag har information som du inte har, som gör att jag kan hjälpa dig, behandla dig, publicera dig, få dig friad i en rättegång, eller bestämma över dig"

Ovanstående mening går inte att applicera i samma höga grad idag som för bara några år sedan. Givetvis kommer människor inte att börja operera sig själva hemma bara för att de har tillgång till all läkarlitteratur på nätet, det är inte alls vad jag menar, utan min poäng är den att vi ser en glidning, en utjämning och en demokratisering av informationsmakten. Våra universitet och högre lärosäten får problem i och med detta.
Jag börjar höra historier från alla möjliga närstående att de genom att forska på Internet lyckats diagnostisera sig själva bättre än allmänläkaren på sin lokala hälsocentral. Något som bevisats senare när de väl fått en remiss till en specialist. Det är ett litet exempel på kunskapsglidning.

Låt mig ge flera exempel:

Politiker.
Riksdagsmännen röstade igenom FRA-lagen den 18:e Juni utifrån ett subjektivt underlag skapat av särintressen inom FRA-myndigheten själv. Den allmänna opinionen skrek i högan sky och plötsligt började hela landet utreda frågan med kraften hos tiotusentals personer och akademiker med en enorm flora fackkunskaper. Statsvetare och terrorism-expertis, humanister och journalister, ägnade sig åt mer än bara "tyckande" och grävde fram verkligheten runt FRA-frågan. Inom några veckor så hade en ofattbar vägg av förankrade och solida faktaunderlag presenterats som visade att riksdagen och regeringen slagit in på en mycket farlig bana. Regeringen kan fortsätta på den banan utan att bekomma sig, men nu med kunskapen om att de gör det mot bättre vetande och med allmänhetens ogillande. Internet-Regeringen 1-0.

Journalister
När informationsmakten helt plötsligt rycks ut från tidningshusen och deras röst och perpektiv inte längre är vare sig lika exklusiv eller attraktiv som tidigare, så infinner sig en slags inflation även här. Avståndet minskar mellan en journalists röst och en privatpublicistisk röst. Fortsätter utvecklingen åt detta hållet så kommer samhällsjournalistiken att helt försvinna ur mediehusen och ersättas av underhållnings- och featurematerial under en kort tid, innan Internetpublicisterna kommer ikapp även här. Marken gungar under Schibstedt och Bonnier.

Jurister
Den Juridiska världen har länge varit mycket ogenomtränglig och exklusiv, men offentlighetsprincipen i kombination med egenskaperna hos Internetsamhället gör att vi nu kan underminera domstolarnas informations-suveränitet, som tidigare ofta använts som ett rent maktmedel. Vi kommer därmed att få mer transparens i rättegångarna, mer information kommer att gå utanför traditionella medier direkt till slutkonsumenterna och detta kommer därför att stärka rättssäkerheten.

Vård- och omsorgspersonal
Alla, från överläkare till hemtjänst-personal, arbetar under allt större granskning. Lex-Maria-anmälningarna ökar i volym och transparensen ökar även här. En felbehandlad patient kan lägga upp sina erfarenheter på nätet och omedebart kopplas ihop med hundratals andra som erfarit samma sak, och därefter göra gemensam sak. Dessutom; efter att vi får en diagnos, så kan vi idag sedan gå hem och lära oss vad världens främsta experter på den åkomman säger, och ta del av de mest kvalificerade forskningsrönen tio minuter efter att vi lämnat vår hälsocentral.

Givetvis är det bara en provokation att hävda att kvalificerade, akademiska yrkesgrupper riskerar att bli arbetslösa i och med denna utveckling.

...men vår makt över dem ökar och vi är inte längre lika utlämnade till deras ensidiga bedömning eller godtycke, och det, kan vara en av de mer hoppfulla insikter jag fått på mycket länge.

/Stefan

Mer om makt, fra och relaterade ämnen:
Hultins Tankegångar
Intensifier
Mina Moderata Karameller

Glöm inte stafetten!

9 september — 7 — Opassande
10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

Övervakad, manipulerad och rättslös.

2008-09-12T23:28:00.005+02:00

En gång i tiden satt vi och skrattade åt filmer som "The Matrix", "Enemy of the state", "Terminator" och andra, som visade hur företag och regeringar upprättat digitala kontrollsystem som ständigt samlade in och kartlade varje rörelse du gjorde i den digitala domänen.

Idag är det nästan verklighet, och inom bara ett par år är det helt fullbordat och det sker dessutom helt öppet. Men om du är som majoriteten av befolkningen, så är du troligen alldeles för effektivt marknads-bedövad av "Idol", Söndagsbilagor, Bag-in-box-vin och dokusåpor för att förstå allvaret i hotet.

EU har redan sanktionerat och infört en hel hög med lagar som ger myndigheterna tillåtelse att lagra telefontrafik för att kunna använda som bevis när en individ begår brott. Innan någon har begått ett brott alltså. Bara för säkerhets skull. Det görs redan idag.

Nästa version av Internet Explorer samlar in vilka sidor du besöker, hur länge du stannar på dem och varifrån du surfar och skickar allt till huvudkontoret i Redmond för analys. Främst för kommersiella syften såklart, men informationen är MÖJLIG att använda för att kartlägga ditt liv, om Amerikanska myndigheter skulle börja göra sociogram och liknande.

Samma sak gäller för Googles nya Webbläsare "Crome". Det syns vad du gör baby. Hela tiden.

Idag är det redan tillåtet för Svensk polis att installera kameror i ditt hem utan brottsmisstanke. Utan att du vet om det. Lagförslag ligger också som går mycket längre än så. Inom en snar framtid kan myndigheter helt lagligt komma att kunna tappa in sig på din webbkamera t.ex. Utan att du vet om det.

Det finns ett uttryck som heter "Foliehatt" som syftar på människor som är överdrivet paranoida och konspiratoriskt lagda. Du behöver inte vara orolig, allt som redovisas i detta inlägg är officiella saker som går lätt att källforska fram som rena, odramatiska och belagda fakta. Både myndigheter och nämnda företag bekräftar villigt dessa fakta och säger "ja vad är det med det då?"

Vi kan alltså förvänta oss att vi måste acceptera denna utveckling eller sluta använda elektroniska tjänster, vilket givetvis är omöjligt i ett modernt samhälle.

Ett annat bekymmer är att vi inte ens kan veta att vi är säkra genom att vara noggranna med vilka program vi installerar. Bara de som tillverkar ett program vet om det är bestyckat med funktioner som öppnar din dators ljud eller bildkort eller loggar vad du gör eller de konversationer du har med andra.

Så vi står inför några val. Antingen så bara rycker vi på axlarna och säger "jaha" och fortsätter som vanligt, levandes under denna ständiga övervakning. Det andra alternativet är att utöva konsumentmakt och i så hög utsträckning som möjligt använda "rena" produkter, i den mån de går att finna.

Att hela tiden röra sig, från morgon till kväll under hotet av att de informationsspår du lämnar kan misstolkas, missbrukas eller ta vägen till ställen du vare sig vet om eller godkänt, för kartläggning och databehandling av din person, hör inte hemma i en demokrati.

En vacker dag kanske du då inte får inrese-visum till ett land utan att du vet varför. Eller så kanske du inte får handla vissa varor i vissa Interet-butiker. Kanske får du inte tillgång till vissa TV-kanaler eller säga vad du vill i vissa forum. Det finns tusen inskränkningar som kommersiella krafter kan göra i din vardag bara på grundval av hur de tolkar och dataprocessar de digitala spår du lämnar. Godtyckligt, även om de är helt missvisande. Du är rättslös.

Från det scenariot är det inte långt för till exempel en regering att gå ännu längre i sin kontroll av medborgarna. Ringa in dem, fösa dem åt vissa håll, ta bort privilegier, kreditkort eller lånemöjligheter om individen råkar vara någon slags "frihetlig liberal rebell".

Låter det som sagor?
Tyvärr motsäger både fakta och historisk ändamålsglidning av sådan övervakning det.

Det finns alldeles för frestande mycket att tjäna på att kartlägga och övervaka kunder och medborgare.
De självklara incitamenten för övervakning är följande, ur ett företag eller regerings perspektiv;

1. Kan vi övervaka utan repressalier så gör vi det.
2. Tjänar vi pengar på övervakning så gör vi det.
3. Ökar övervakning och kartläggning vår makt och kontroll över samhälle och individer så gör vi det.

-Ni förstår, övervakning och kartläggning är ett så otroligt enkelt och effektivt verktyg när det görs av stora datasystem. Allt blir rationellt, lättöverskådligt, minskar kostnader för polismyndigheterna, ger bättre beslutsunderlag, ger möjligheter till prognoser, men också givetvis möjlighet till oändlig påverkan och manipulation.

Att få övervaka och kartlägga medborgare eller kunder är därför givetvis en stats- eller ett företags allra våtaste dröm. Tror vi att alla kommer att ignorera alla dess enorma möjligheter och låta bli bara för att vara snälla?

Believe me: Kan de, så gör de. Så fungerar människan.

Därför skriver vi om FRA-lagen. Därför, måste vi hindra denna utveckling med alla medel vi förmår.
Jag har fantasi nog att föreställa mig var vi står annars om tio år. Har du?

/S

Glöm inte Stafetten!! 09 sept - Emma “Opassande” 10 sept - Oscar Swartz 11 sept - Anna Troberg 12 sept - Rick Falkvinge 13 sept - Mary Jensen 14 sept - Mark Klamberg 15 sept - Stoppafralagen.nu

Mera; Maria Abrahamsson i SVD om politiska panikåtgärder och Mark Klamberg om Tolgfors mörkande.

FRA-motståndet lever vidare (SvD)

Talarlista 16:e Sep

SVT trampar snett och drar på sig hela svärmen.

2008-09-12T19:35:00.000+02:00

SVT trampar snett och drar på sig hela svärmen.

Först; för att förstå vad det handlar om så måste ni läsa följande inlägg skriven av Peter Sund från TPB.

SVT och de traditionella medierna hade en gång i tiden rätt breda vinklar på sin rapportering. De kollade fakta, lärde sig ämnen och redovisade skapligt sanningsenligt.
Detta började förändras för sisådär en tio år sedan, i takt med att konkurrensen om annonsörer och läsare hårdnade.

Idag har det blivit helt förryckt. Nu håller till och med public service på med totalsnuttifiering och selektiv sanningsredovisning.

Har ni provat att titta på världen genom hålet i en toarulle någon gång? Vad som händer är att man bara ser en liten del av omgivningen i taget eller hur? Precis så fungerar gammelmedia.
Det behöver inte förklaras närmare hur en nyhet luktar om man valt att titta på den genom den lilla gluggen i en toarulle, om man säger så.

Media väljer att plocka ut det lilla avsnitt i en nyhet som går att förvränga till den största och mest säljande rubriken. Sedan kör de stenhårt på den. Järnet. Utan att ens snegla på om det de säger är sant, etiskt eller ens lagligt. Bara nyheten spränger tillräckligt. De försöker inte ens dölja att de gör det heller.

Detta innebär att människor, företag, företeelser och t.ex. rättegångar alltid blir framställda ur det perspektiv som säljer mest lösnummer. Alltså så kan vi aldrig lita på att vi läser sanningen.

Janne Josefsson gjorde nu samma monumentala generalfel när han hade Peter Sund i studion.

Jag kan höra redaktionens resonemang; "vi ställer en pirate-bay-representant mot pappan till de dödade barnen och kör empativinkeln rakt över, det kommer att SMÄLLA!!"

..och så går de och tar en kaffe och myser lite.

Vad de egentligen gör, är att desinformera de Svenska tittarna och utbilda dem med totala osanningar. När kamerorna har släckts för dagen, så har programmet inte varit något annat än en blek kopia av "Jerry Springer", ni vet den Amerikanska Talk-Showen som bygger på att ta upp skandalämnen och hetsa gästerna tills de börjar puckla på varandra.

Nu överger jag SVT. Min dotter får se barnprogrammen, men nu inser jag hur förgiftad gammelmedias redaktionella kultur egentligen är. Jag hoppas ni verkligen läser Peter Sunds text då kommer ni förstå precis vad jag talar om.

Vad som nu hänt, är att bloggvågen går. Som en Tsunami. På http://www.knuff.se/ så rasar människor. Hundratals, snart tusentals Internetforum fylls av Sunds redovisning av händelsen. Inte samma genomslagskraft som SVT givetvis, men mycket mer kvalificerad, initierad, öppen och mänsklig. Sådan som SVT:s bevakning borde ha varit.
Det verkar som om Internetkulturens människomassor helt enkelt måste plocka makten av gammelmedia.

De skadar människor och de skadar landet. Fy SVT. Fy.

/S

/S

Hyper-demokrati! Kan regeringen blunda för tre månaders FRA-maskri?

2008-09-11T21:11:00.013+02:00

Ja, det kan de. Tekniskt sett. Lagligt sett.

Men kan de komma undan med det moraliskt, etiskt och politiskt sett, då faller hela meningen med att överhuvudtaget försöka upprätthålla en Svensk demokrati.

Nu behöver det inte vara så mörkt. Människor som Mark Klamberg, ultra-akademiker, kör rakt över samtliga ängsliga försök regeringen gör att linda in FRA-lagen i något annat än den är. I denna fråga, så vet Mark och numer (när hans kunskaper nu är publicerade) några hundratusen människor till, bättre än regeringen.

Idag så läste jag förresten Rick Falkvinges text i stafetten som går om FRA-lagen fram till 16:e September. Jag har alltid tyckt att han skriver bra, men nu börjar han låta som en statsman, i positiv bemärkelse.

Vidare;

Sveriges befolkning har stulit tillbaka agendan. Ja, jag skriver sveriges befolkning, inte någon slags "bloggosfär-elit" som gammelmedia vill ha det till. För det är vanliga väljare som gett sin röst i den här debatten och den rösten har ljudit högre genom den digitala domänens kanaler än någon annan folkopinion gjort i modern tid.

Idag fattar vi inte plakaten och går ut på gatorna och skanderar när vi vill protestera. Den tiden är för alltid förbi.
Idag läser vi på, gör analyser och utbildar oss på nätet, tills vi till och med vet mer än de experter som tillverkar underlagen för riksdagsmännens beslut.

Sedan protesterar vi. Med tornadokraften hos några hundratusen gemensamma kanaler rakt upp på skärmarna i varenda tillgängligt media.

Helt plötsligt står pyramiden på huvudet, och regeringen framstår som de minst kunniga, minst demokratiska och därmed minst förtroendeingivande.

Kanske ångrar man nu att man storsatsade på "personaldatorer och bredband till alla" mellan 1997-2007. Det ledde nämligen till att folket började engagera sig politiskt igen i helt nya former och tog både gammelmedia och politiker på sängen. Att ha en engagerad väljarkår är det värsta som kan hända en politiker som är van att verka i total anonymitet.

FRA-debatten har medfört en revolution, som kommer att innebära att allt som nuvarande och kommande regeringar företar sig utreds av folket i realtid och beskedet om hur vi ställer oss kommer innan talmannen ens hinner lyfta klubban från bordet.

Genom Internetmediet, bloggkulturen och dagspressens digitalisering, så finns ingenstans att gömma sig, ingen tröghet i rapporteringssystemet.

Minst hundratusen Svenskar i taget har alltid jour, slåendes i encyklopedier, brukandes sina akademiska fackkunskaper, omvärldsbevakandes de senaste rönen i varenda fråga och jämför med de bästa lösningarna i andra länder.

Den informella makten håller på att rinna ur Rosenbad.
Om väljarna enligt detta resonemang har informationsövertaget i en fråga och sittande regering tänker agera tvärtom, så måste de skynda sig att driva igenom frågan så länge de fortfarande har den formella makten, för de kommer inte att bli långvariga på stolen efteråt. Missbrukar de sin makt, så ryker de. Det här är är inte en odemokratisk utveckling. Det är själva essensen av vad jag härmed döper till hyper-demokrati.

Äntligen kanske det kommer att bli som det är meningen att det ska vara; -politiker ska exekvera det majoriteten av befokningen beordrar dem till, och utöver det, hålla sig i skinnet.

/Stefan

Relaterade länkar:
Mina Moderata Karameller
Anna Troberg
Blogge Bloggelito
Rick Falkvinge
Opassande
Jinge

Glöm inte Stafetten!!
09 sept - Emma “Opassande”

10 sept - Oscar Swartz

11 sept - Anna Troberg

12 sept - Rick Falkvinge

13 sept - Mary Jensen

14 sept - Mark Klamberg

15 sept - Stoppafralagen.nu

Mer; Maria Abrahamsson i SVD och Bloggelito visar vägen.
Fra-motståndet lever vidare (SvD)

"Gammelpolitiken" börjar bli ordentligt självmordsbenägen.

2008-09-10T17:45:00.004+02:00

Jag har upptäckt att jag är långt ifrån ensam om att känna mig fjärran från den politiska maskinens kultur och gamla mekanismer, trots att jag innerst inne brinner för politik och är aktiv kommun- och landstingspolitiker.

Cattis blogg visar att även Socialdemokrater hamnar i kläm ibland. Jag fattar inte. Förstår inte partierna att vi riktigt _ogillar_ dem med liv och lust? Den politiska kulturen ska anpassas efter oss som vill verka i den och vill in, inte tvärtom! "Gammelpolitiken" håller på att begå självmord.

Hemsida efter hemsida, kommentar efter kommentar, undersökning efter undersökning visar att medlemmarna flyr partierna och att av de som rekryteras in, så slutar fleralet innan det ens gått en mandatperiod!

Detta får partierna ta på allvar. Annars så håller de just nu på att fälla träden till brädorna de ska spika ihop sin egen kista av när allt politiskt engagemang försvunnit så det enda vi står med är en liten elit och ett enormt demokrati-underskott. Det är här en förbannat allvarlig fråga.

Politiken är snart bara en illusion upprätthållen av de sista erfarna bärarna av den gamla politiska traditionen. -Den som vi som nya politiker varken accepterar eller känner oss hemma i. Vi måste få utrymmet att forma politiken som vi vill, om det så innebär att vi vill sitta hemma vid köksbordet och rösta i kommunfullmäktige via digitala certifikat medan vi förvärvsarbetar eller matar barnen. Annars blir det bara pensionärer, ungdomsförbundare och kvarsittare kvar i beslutsapparaten. Det är inte en representativ demokrati.

Den gamla politikerskolan måste förstå, att allt de känt till hittills måste ersättas med helt nya former för att arbeta inom partiorganisationerna som folkvald.

Det bara går inte längre. Om någon tvingar ut mig på parti-kickoff en gång till med kaffe och samkväm begår jag harakiri. Det passade kanske dem som växte upp med folkrörelserna, men det passar sällan oss mitt i den nya tiden som oftast obarmhärtigt pinkar in varenda sekund på dygnet med saker att uträtta.

Vi som har erfarenhet som entrepenörer, debattörer, estradörer eller olika hantverk, som är hårt arbetande föräldrar och lever mitt bland alla de tjänster som politiker beslutar om, måste få rimliga förutsättningar att arbeta som förtroendevalda.

Dessutom så accepterar vi inte parti-piskor och sånt tjafs.
-Är en fråga bra så är den bra oavsett vilket parti som lägger förslaget. Att motarbeta den bara för att "den kom från det andra laget" är så otroligt kontraproduktivt. Det _förstör_ samhället!

Dessutom; -Makt? vad finns det för makt i politiken idag som attraherar moderna unga människor? Att få en väg byggd och invigd? En dagistaxa sänkt? Det ligger ingen vidare sexig "powertrip" i det liksom. Några vidare pengar finns det inte heller som kan motivera oss att lägga ner själ och hjärta. Alltså måste vi drivas av andra morötter. Och de återstår för partiorganisationerna centralt att uppfinna, om det ska gå att nyrekrytera överhuvudtaget igen.

Politiker är inte förmer än andra, snarare ska vi vara ödmjukare inför andra, d.v.s. dem som vi är underställda; väljarna.

Korridorintriger, vänskapskorruption, gammal outtalad parti-tradition och ständig historisk navelskådning är...förbannad skit på ren Svenska. Slöseri med skattepengar, och sådant underminerar respekten från väljarna. Jag tycker det är självklart och friskt att väljarna struntar i oss politiker med den kultur vi representerar idag.

De gamla kulturbärarna måste ut ur den här apparaten nu. Alla de som skolats under Palme, Fälldin och Boman, ut med er och in i pensionen. Sen ska den kulturen glömmas och ersättas med en modern demokratisk organisation, där reell kompetens ska vara meriterande och det ska vara belönande både ekonomiskt och socialt att arbeta med politik.

Annars får partierna vara utan mig och några tiotusentals andra engagerande människor, som idag underkänner den politiska maskinen fullständigt i nuvarande form.

/S

Opinionen enig gällande FRA-lagen

2008-09-10T12:23:00.000+02:00

Efter snart tre månader av total dissekering och destillering av varenda existerande dimension och aspekt av FRA och signalspaningslagen så har Sveriges samlade krafter från högt till lågt kommit till en total enighet. Från alla håll i samhället har människor rusat till och visat ett engagemang utan motstycke i modern tid.

Tiotusentals privatpersoner har varit delaktiga tillsammans med forskare, statsvetare, experter, IT-folk och politiska skribenter. Dessa har verkat tillsammans i forum och i hundratusentals inlägg gjort faktaresearch, juridiska efterforskningar, statistik, historiska aspekter, gjort undersökningar, analyser, konsekvens-scenarier, analyserat hot, risker och etiska fallgropar.

Slutsatsen är nerkokad till en enda mening;

"-Riv upp FRA-lagen och tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början."

Punkt. Det är vad det här landet vill.

Så kära partiledare i Alliansen; SITT! FOT!

Er husse, folket, har talat.

/Stefan
---------------------------------------------

Oscar Swartz toppar med dagens dagens bästa inlägg.

FRA-lagen en kvarnsten runt halsen på Alliansen

2008-09-10T11:11:00.006+02:00

(Reviderad 20081010)

Jag tillhör ett parti. Centerpartiet. I det partiet har jag några förtroendeuppdrag. Partiet har ett program och en partiledare. Nu till problemet; partiledningen accepterar FRA-lagen tillsammans med alliansen. Jag accepterar den inte.

Hur ställer man sig i en sådan situation? Det är inte lika självklart som förr, när man antingen avgick eller accepterade partiledningens vilja.

Nuförtiden har åsikter och ideologier börjat flyta och blivit synnerligen losskopplade från "block" och "partitillhörighet" ...och det är helt enkelt dit politiken är på väg. Obönhörligen. Det är faktiskt ett riktigt sundhetstecken. Den Svenska gamla parlamentariska kulturen har i praktiken varit kontraproduktiv och irrelevant i årtionden.

Den kände debattören Johan Norberg, som alla förmodligen uppfattar som flitig högerflygare och Timbro-riddare, riktar överraskande hård kritik mot alliansen och samtliga högerpartier i ett rakryggat och klarsynt inlägg på SVT-opinion här.
Han kan inte dagtinga med sin egen uppfattning och analys bara för att tillfredställa den numer helt perverterade politiska kulturen i Alliansen. Det kan inte jag heller. Det kan inte någon på den nya friska politiska arenan som den digitala domänen utgör. Det är här dagens och framtidens opinionsbildning sker. Av folket, för folket. Det är bara det att den gamla makten har inte erkänt denna arena, och det kommer att bli deras fall. Nästa val blir rena armageddon för högerpartierna och en väckarklocka för hela systemet.

Jag kan heller inte inte ställa mig bakom mitt parti av ren lojalitet när jag inte bara tycker, utan jag VET att FRA-lagen tillsammans med alla associerade lagförslag runt den är det största hot vi som medborgare någonsin ställts inför i modern tid. Det riktigt skrämmande är att det är vår egen regering som håller i vapnet som bara genom lite vanlig släpphänthet och ändamålsglidning kan sätta igång ett helt nytt och högst obehagligt förhållningssätt till övervakning av medborgare.

Så jag är alltså Centerpartist med stukad tillit. En hemlös medlem. En soldat som fått se sin general begå ett antal övegrepp och inte kan leva med att ta emot order från den auktoriteten längre.

På röstningsdagen den 18 Juni ringde jag till Jämtlands centerpartistiska ledamot och sa i klartext "du måste sänka den här lagen annars förintas partiet i turbulensen fram till nästa val". Givetvis var det ett helt verkningslöst samtal, även om det kanske det var det viktigaste samtal han fått på mycket länge eftersom han nu blir arbetslös 2010. Det är nämligen så det ligger till. Nuvarande regering kommer att dras ner i avgrunden av denna fråga och det är fortfarande ingen av oss borgerliga väljare som förstår varför de är beredda att ta den smällen och ge oss det nederlaget.

Media, näringsliv, medborgar-opinion, proffs-opinion, vetenskapsmän, statsvetare och IT-folk är HELT ENIGA om att vi bör riva upp lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning. En helt enig kår av ledarskribenter på landets samlade tidningar står och SKRIKER det i örat på Reinfeldt.

..och så går partiledarna och stoppar huvudet i sanden.

Förstår inte Maud Olofsson t.ex. hur absurt vi medborgare tycker det är att behöva bevittna det? -och hur ont det gör som partimedlem och förtroendevald att behöva stå för och representera?

Det är inte ens relevant huruvuda syftet med dessa övervakningslagar är gott eller ont, det spelar ingen roll. -Det samlade motståndet mot dem ger nämligen regeringen fullt tillräcklig anledning att bara snabbdöda hela det nationella övervakningspaketet i ett enda slag och aldrig tala om det igen. Någonsin.

Vad har ni, statsråd och partiledare försatt er i för slags situation? Har ni förbundit er till en utlandsmakt att få igenom den här lagen och denna utvecklingen? Varför agerar ni så maktfullkomligt i frågan? Varför tystnaden?

Allmänheten behöver två saker:

1. Få hela den här proceduren nedbruten och förklarad för sig till sista beståndsdel. Bakgrund, beslutsgång, anledningar, aktörer, syften och underliggande agendor samt en koppling till nationell och internationell kontext.

2. Därefter måste man helt enkelt riva upp signalspaningslagen OCH SAMTLIGA associerade teledatalagrings-lagar som nu lite för lägligt smugits in från EU-håll, lite skymda av oväsendet omkring den centrala portal-lagen. Allt ska bort, utan att lämna minsta rest kvar i systemet. Sedan kan vi sätta oss ner och diskutera frågan igen från början -demokratiskt.

Endast genom att genomföra de två ovanstående punkterna kan Alliansen ha en chans att reparera den skada som åstadkommits de senaste månaderna.

Särskilt fokus måste också riktas på de övriga aktuella förslagen om att lagra vår telefonkommunikation i ett år för att ge polisen möjlighet att gå igenom historisk trafik i samband med brottsutredningar. Dessa varianter på övervakningslagar är inte ett dugg bättre än den centrala FRA-lagen. Vi måste vara extremt kritiska till hela den här utvecklingen i ett tidigt skede. Vi behöver bara titta bort några sekunder och vara ouppmärksamma inför några klubbslag, så har vi skänkt bort rätten till vårt privatliv och förskjutit dessa normer om övervakning bortom acceptabla gränser för både oss själva och kommande generationer.

Jag ser faktiskt hellre en regeringskris än att FRA-lagen blir kvar. Vi väljare överlever alltid. Det kommer nya partiledare och andra partialternativ under ett långt liv.

Den här passagen i historien är oerhört viktig, för vi tar just nu ställning till om vi som kollektiv ska acceptera ett framväxande övervakningssamhälle eller inte. Jag vet att jag vill vara en av dem som ger ett rungande "nej för fan" i arv till nästa generation.

/Stefan Hallgren

Bonuslänkar "Mina Moderata Karameller" och "Opassande" samt The Real Mymlan och Mark Klamberg i samma ämne.

ABTB

Den döende gammelmedia-marknaden.

2008-09-09T14:26:00.001+02:00

Konsumenterna har kidnappat de gamla medierna med Internets hjälp och de kommer aldrig att lämna tillbaka kontrollen igen. Beteendeförändringar hos lyssnare, läsare och tittare i kombination med nya distributionsformer förändrar obönhörligen förutsättningarna för både pappersmedia, radio och television, och tvingar dem till utveckling.

Första fronten faller
-De som har fått ta första smällen i migreringsprocessen över till den digitala domänen är våra traditionella papperstidningar. En ny generation läser helt enkelt inte tidningen i pappersform längre och den gamla börjar också i hög grad gå över till att läsa på nätet eftersom nät-tidningen är en så otroligt mycket bättre och snabbare produkt. De gamla tidningshusen har varit ganska bra på att anpassa sig till mediet och i lugn takt flyttar man annonseringen över till den digitala domänen. De tar mycket stryk på vägen, men denna kursen får vi väl ändå allihopa medge är rätt sjävklart utstakad framöver. Papperstidningen som vi känt den håller långsamt på att fasas ut. Punkt.

Andra vågen
-Internet har gått från att vara en smalbandig kanal med tydligt avgränsade användningsområden till att bli en universiell bärare av ljud och bild i en omfattning som är mycket vidare än de traditionella mono- och oligopolens gamla distributionsnät. TV och Radio kommer att glida över till Internetbaserad distribution. Helt och hållet. Kanske fortfarande delvis sänd i de gamla strukturerna, men likväl Internetbaserat.

En ryggmärgsreaktion hos dem jag säger detta till brukar vara "men YouTube och de andra Webb-TV aktörerna har ju grynig, hackig och fjuttig kvalitet som inte kommer i närheten av modern HD och bredbild." Det stämmer alldeles utmärkt. Men. -Bandbredd och kvalitet på nätet ökar exponentiellt samtidigt som datorn kryper allt närmare altaret i vardagsrummet där den traditionella TV:n stått i mer än femtio år. Det är självklart att Internet som distributionskanal kommer att bli en allvarlig konkurrent om konsumenterna inom en mycket snar framtid. Redan idag sitter 25% av Svenskarna framför datorn i stället för TV:n mellan klockan 19-23 på kvällarna och inget tyder på att den trenden mattas av. På TV-sidan är det en bit kvar tills vi kan uppleva t.ex. bild HD-kvalitet oberoende av var vi är, men redan idag så tillhandahåller alla TV-bolag och deras återdistributörer sina kanaler som webbtjänster och användningen av dem ökar lavinartat.

Den traditionella distributionsformen av TV bygger på envägskommunikation av typen "en sändare till många passiva mottagare" och TV-tittandet har hittills skett i realtid efter TV-tablåer. Idag sker en beteendeglidning med hjälp av hårddiskinspelare och annat som gör vårt TV:tittande mer flexibelt, men det är först när den Internetdistribuerade TV:n snart får fullt genomslag som både reklamsäljare- och traditionella tablåproducenter totalt tappar kontrollen över sitt material.

Radion ett problem för sig
Det pågår idag en enorm kapitalföstöring inom SR-koncernen. Sedan tio år tillbaka så har de utrett och experimenterat med olika varianter av "DAB", Digital Audio Broadcasting, som ska sändas i marknät och tas emot i särskilda svindyra boxar som konsumenterna hittils totalvägrat att överhuvudstaget befatta sig med. Likväl så fortsätter man att pumpa in hundratals miljoner i något som aldrig kommer att få marknadsacceptans på grund av att radion redan har hittat en annan självklar kanal ut till lyssnarna; Internet.

En bekant demonstrerade nyligen hur han genom att koppla en sladd (inköpt för hundra kronor) från sin helt vanliga mobiltelefon till bilstereon omedelbart fick tillgång till tusentals radiokanaler från hela världen i full HiFi-kvalitet, inklusive alla de Svenska public-servicekanalerna. Inget trassel eller hokuspokus. Funkar direkt. Mobiltelefonen tog emot alla stationer via 3G-nätet och Internet och han kunde köra genom större delen av Sverige utan hack, brus och avbrott. Detta kan vem som helst med en modern mobiltelefon göra redan i eftermiddag för en hundralapp, och det omedelbara mervärdet blir ju att man kan byta från Mix Megapol till Engelska BBC helt sömlöst medan man är ute och kör. En trygg, säker, billig och helt utbyggd teknik. Sett i detta ljus, skulle jag vilja höra hur SR motiverar sin miljardsatsning på en egen teknisk plattform som redan är stendöd.

Mobilt Internet är en total-penetrerande kanal för ljud och bild som redan nu har letat sig in i varenda litet hörn och i varenda liten teknisk "gadget". Billiga prylar, full täckning och hög tillgänglighet gör att marknaden fullmomligen RUSAR ifrån den gamla, inlåsta sändningstekniken. Konsumenterna har kidnappat medierna och de kommer aldrig att lämna tillbaka makten över dem.

Sammantaget så kommer alla dessa enskilda parametrar jag nämner att samverka och få effekter för alla de gamla inlåsta medieaktörerna väldigt fort. Frågan är, om de hinner anpassa sina affärsmodeller i samma takt. Oavsett, så har vi några mycket intressanta och turbulenta år framför oss.

STEFAN HALLGREN

Aftonbladets nya kvinnofängelse; Wendela

2008-09-08T09:30:00.002+02:00

Det görs oerhörd business på den moderna kvinnomyten idag. I mängder av glassiga magasin, i mängder av TV-program. Moderna kvinnor ska vara gifta, inredningsintresserade, gilla vin och ha kök i ek och rostfritt. Lyckade är de om de har ett inredningsprojekt i skärgården och åker utomlands med både barn och man ett par gånger om år. Ingen röker och de har ett trevligt och regebundet sexliv mella nystrukna lakan. Männen är trogna och kvinnorna har roliga hobbies och läser Martina Haag och fnittrar klädsamt. Luften glimmar runt dem som i Ajax-reklamen och alla barnen har vita tänder. Och båda har välbetalda jobb och klarar amorteringarna.

Och så går nu Aftonbladet och startar Wendela

För helvete Aftonbladet. Jag vet hur det lät på era redaktionsmöten inför den här satsningen. Det har låtit likadant på varenda redaktion de senaste tio åren när man ska in och kapitalisera på denna målgrupps annonsintäkter. Det är bara så märkligt att ni lanserar detta i _slutet_ av den här "Sex & The City-eran", när hela den här illusionen snart är förverkad och bränd? Bad business.

Utbudet på livstilsmedia-marknaden för kvinnor andas; Överetablering. Läst förut. Beskt innehåll. Själlöst. Ytligt. Ingen hemma. Leder ingenstans.

Den här trenden, liksom den motsvarande manliga, med Pokermagasin och Slitz-Caféer kan vara de mest destruktiva nutidsfenomenen av alla för vårt psykiska välmående alla kategorier. Massiva depressionsskapare.

Hade det inte varit bättre att vara först med något annat Aftonbladet? En avdelning som verkligen tittar dagens moderna människor och kvinnor DJUPARE i ögonen och frågar vilken riktning ni ska gå tillsammans nu när skilsmässorna närmar sig, orken tryter och lågkonjunkturen snart tvingar ut glamour-familjen från Bromma till nån småstad ut i landet? Det som kommer efter boken "Lycklig och älskad av alla, och på jobbet går det också bra" av Fru Haag?

Vi ska snart in i en ny fas med allt det här. I den fasen går det inte att upprätthålla den överetablering av livsstils-knark som tidningshyllor och nätet dryper av just nu. Medvetenheten ökar. Kvinnor får högre krav och insikter. Ta en ny rikning nu, gör kvinnorna trygga och starka, i stället för att bara distrahera dem med platta tillrop om ytlig framgång och lycka.

/S

Här kan du läsa WitchBitch´s insiktfulla inlägg i ämnet.

The Pirate Bay publicerar ingenting.

2008-09-07T08:06:00.004+02:00

TPB har aktualiserats igen i samband med att bilder från förundersökningen i Arbogamålen blivit tillgängliga.

Tidningarna skriver att det är The Pirate Bay som lagrar och distribuerar dem. Det är det inte. Vare sig i praktisk eller juridisk mening.

På TPB:s Servrar finns... ingenting!

De lagrar bara såkallade "Deskriptorfiler" (torrents), tomma hänvisningsfiler som pekar till miljontals människors hemdatorer där själva det aktuella materialet finns och lagras. Det är alltså enskilda individer som både innehar och publicerar allt material som finns på The Pirate Bay och tusentals andra s.k. "Torrentsidor".

The Pirate Bay lagrar inget material whatsoever, vare sig lagligt eller olagligt.

I teorin, så kan hänvisningslänkarna (s.k. "torrents") till materialet på folks hemdatorer publiceras varsomhelst. I en tidning, på en anslagstavla, skickas via mail eller som på TPB, visas på en hemsida.

Det är alltså enskilda juridiska, tänkande personer av kött och blod som sprider materialet. Medvetet. För att de vill. Hemma i miljoner stugor.

Så här går det till: En hemanvändare bestämmer sig för att dela ut en låt.
Användaren öppnar en del av sin hårddisk där låten ligger och gör den tillgänglig för sökning på t.ex. The Pirate bay. Andra användare hittar filen, laddar hem den direkt från den första användarens hemdator, och öppnar sin dator för andra på samma sätt. Nu finns det två som publicerar filen. Är filen populär, så gör kanske 3-4000 användare till likadant inom några dagar. Därmed är filen "publicerad" av tusentals privatpersoner. Ansvaret för att inneha, disponera och sprida filen är hemanvändarens/nas.

Det är dessa som i så fall ska sökas, ifrågasättas och lagföras om myndigheterna tycker att någonting olagligt är i görningen. Torrentsiterna (TPB m.fl) är neutrala. De har bara en blind, icke värderande automatisk datafunktion som visar vad hemanvändare har valt att dela ut på sina hårddiskar.

Så när vi tar ställning till fildelningens laglighet eller inte, så ska vi förstå att det handlar om miljoner människors enskilda och medvetna val. Det handlar inte om "fildelningsservrar".

Folket har bestämt sig. De vill fildela. Därför gör de det. De vill publicera och de vill ladda ner. I världen handlar det om tiotals miljoner "lagbrytare" som ökar med flera hundra tusen per dag.

Eftersom det är de tiotals miljonerna som går till sina jobb, röstar i val och utgör själva samhället, så uppstår det såklart friktion, när myndigheterna anklagar dem för brottslighet.

Samhället delas upp i två läger;

1. De som kanske är äldre (dagens maktinnehavare) och inte fildelar.

2. De som är av den nya generationen och faktiskt redan har förändrat samhället i ett lager där det andra lägret vare sig ser, lever eller verkar. Det vill säga i den digitala domänen.

"Nätgenerationen" betraktar inte nätet som en plats bara för E-post och Hemsidor. De har flyttat ut minst en fjärdedel av sin vakna existens på nätet och bygger, kommunicerar, påverkar, bloggar, redovisar sina liv i film, text och foto, sprider, tillverkar, förverkligar, åstadkommer, grupperar sig, hittar partners, hittar jobb, hittar dagisplats, debatterar, samlas, förfasas, hatar och älskar. Allt i den digitala domänen. Det är många fler sociala mekanismer igång i den digitala domänen än i den verkliga för "Nätgenerationen". Det handlar inte längre om en liten grupp "nerdar med datorer och taskig solbränna". Det är våra döttrar och söner. Så gott som samtliga. Gilla läget. Nätets funktion är det ojämförligt största och dominerande livs-navet för dagens framväxande människa. Till och med i min egen ålder så har de flesta dragits in. Exemplet www.alltforforaldrar.se samlar mammor och pappor i hundratusental och det finns en sida, en community eller funktion för varenda mikrodetalj i vårt vardagliga liv.

Vidare;
Märk väl att jag lämnat etiken helt utanför detta inlägget om fildelning förresten. Moral, rätt och fel o.s.v. ligger i ett enskilt lager. Just detta inlägg behandlar lagligt eller olagligt, ansvar och skydlighet. Vem som ska jagas och stå till svars och den eventuella riktigheten i det.

Tekniskt sett så ska myndigheterna jaga några tiotals tusen Svenskar och åtala dem om spridningen av förundersökningen i arbogamålet är olaglig. Nu är den ju inte det eftersom den redan innan var offentlig handling. Spridningen är bara oetisk, men olaglig är den inte.

Däremot finns ju annat, upphovsrättsskyddat material. Spridningen av detta material är olaglig idag, men det är några miljoner PRIVATPERSONER som begår brotten i juridisk mening. Inte The Pirate bay och andra fildelningssiter.

Det här visar tydligt på att myndigheterna försöker dra åt en mutter med en skruvmejsel. Vi måste antingen anpassa lagrummen utifrån miljontals människors beteendemönster eller börja låsa in folk på allvar. En efter en.

Dessa miljoner har nämligen bestämt sig för att de t.ex. accepterar konsekvenserna av att film- och musikbransch tar skada och att de inte längre vill betala för saker som de kan få av andra människor gratis.
Det smärtar mig så oerhört, eftersom jag själv producerar och säljer innehåll inom film och musik. Det är bara det, att jag har förstått vidden av det här nu. Det är ett totalt skifte i förhållningssätt från konsumenterna och där står jag mig slätt. Antingen anpassar jag mig och försöker skapa nya affärsmodeller utifrån förändrade beteendemönster, eller så måste jag göra ett personligt val att arbeta med annat. Det är verkligen så obarmhärtigt enkelt och neutralt. Det går inte att reversera den här utvecklingen.

Det är nämligen människor som fildelar. Inte maskiner. Och människorna har tydligt uttryckt hur de vill ha det. Det är som att förlora ett val i riksdagen. Man gillar inte majoritetens beslut, men man måste ta det.

/Stefan

What´s in it for me? I really got to know.

2008-09-06T18:41:00.001+02:00

...sjöng Amy Diamond.

Ibland när jag får tid för korta stunder av reflektion, så kommer det överraskande insikter bl.a. om min relation till min omgivning.

Jag har blivit en slags "pleaser" med åren. Omedvetet har jag skapat en sådan identitet tror jag. En förverkligare av andras drömmar. Förmodligen på grund av att jag behörskar så många områden och saker. Det är så lätt att be mig lösa något. För att jag är bra på det, flexibel och effektiv.

"Skicka det här, skriv det där, laga det där, skjutsa det där, förhandla det där, programmera det där, spela in det där, tillverka det där, passa det där, hämta det där, värdera det här, projektera det här, anställ den där, bär den här, gå på det här mötet, res dit, sälj det här, trösta den där, bete dig så här, städa upp efter oss här" o.s.v. o.s.v.

Ta ett enkelt exempel; -När min telefon ringer, så handlar den inkommande kommunikationen antingen om att man;

A: Ringer för att man behöver min hjäp för att lösa ett praktiskt problem man har, eller för att man vill att jag ska åtgärda något eller några av deras egna behov i form av råd, hjälp eller tjänster.

B: Ringer för att erbjuda mig sin hjälp i någon form.

Snabbt konstaterade jag att nio av tio samtal varit av punkten "A".

Det får mig att undra om folk i allmänhet har börjat utveckla allvarliga empati-störningar när de kan ringa samtal efter samtal som bara radar upp ett nytt "nu behöver jag" eller "skulle du kunna" i mitt öra utan att först titta efter inuti mig hur jag har det med kapaciteten, lusten, humöret eller viljan.

Det här hade ju inte varit ett problem om det varit rimliga proportioner eller någon form av jämvikt i det hela. Eller att jag tjänat pengar på det. Eller att motsvarande funktioner funnits i lika hög grad för mig åt andra hållet.

-Kan jag vända det här tro, så att nio inkommande samtal av tio såsmåningom låter så här i stället; "Hej, jag ville inget särskilt, men vad behöver du Stefan?" Jag vet inte.

Och något offer är jag inte. Det är jag som tillåtit den här utvecklingen att äga rum. Ofta är det roligt. Ofta är det skönt att vara till hjälp för nära vänner. Ofta så vill jag och kan jag och ofta är det små saker. Ibland riktigt kreativa och roliga. Men de tar ju energi likafullt. Jag börjar egentligen bli rätt bra på att begränsa och säga ifrån. Ja, jag säger faktiskt ofta ifrån när jag tänker efter... men..omgivningens behov avtar ju inte för det, utan telefonen fortsätter ringa med oförtruten intensitet med samma budskap om "hjälp mig" i stället för "jag vill hjälpa dig".

Jag har helt enkelt låtit det gå för långt. Det är oftast en helt ohanterlig mängd behov i in-röret. Och det tar energi att säga nej hela tiden också.
Jag måste alltså börja värdera, vara rädd om min tid, välja och prioritera.

2009 kommer att bli ett "jag-år" så det står härliga till. Och jag tror att alla som är vana vid min ständiga flexibilitet kommer att bli galet irriterade först. So be it. Jag känner när vägs ände är nådd, och det är nu.

Ett liv där ens energibalans består av 90% utflöde och 10% inflöde blir inte friskt till slut.
Förmodligen säger allt det här en massa saker om världen i allmänhet.
Många människor har för små resurser att lösa sina liv generellt i dagens samhälle, så vänners instatser blir helt avgörande.

Det ligger mycket kärlek i det, och för min del är det en ärlig hjälp och kärlek jag så jättegärna vill ge mina närmaste.
Bekymret uppstår när det blir för många som behöver för mycket samtidigt. Jag har under alla år haft outtömliga resurser i form av ork, kunskap och välvilja som räckt både till mig själv och samtidigt alla andra också.

Fast...med tiden, då ett vuxet liv blir alltmer komplext samtidigt som orken avtar lite, så minskar den här energin att ensidigt vibrera så starkt, att ösa ur sig själv så mycket. Semester behövs, pengar ska in, trygghet skapas.

Så jag projekterar redan nu för att gå in i ett "ego-mode" 2009. Det lär bli lagom populärt. :-D

/Stefan

Social overload.

2008-09-04T20:59:00.000+02:00

Vad som skapar en viss förvirring idag är vilken Social website man ska lägga sitt mesta krut på?

linkedin.com
facebook.com
nightlife.se
shortcut.nu
alltforforäldrar.com
orkut.com
plaxo.com
myspace.com
xing.com
naymz.com

Jag menar, det är bara några exempel. Och ingen har hittills enligt mitt tycke presenterat den ultimata Sociala siten. Jag vill ha ett slags facebook, fast som även agerar livsbetjänt åt mig, en total integration mellan kalendrar, e-handel, räkningsbetalning, vänner, sina filer.. rubb och stubb. Hela livet på samma ställe. Sheit. Jag insåg att jag skrev nästan _precis_ detta i en webbkrönika i Aftonbladet 2001. Inser nu att det fortfarande inte är löst.

-Hallå. Webbutvecklare i världen; -Det går sakta här. Gräset växer. Webben är tråkig. Snabba på och skapa lite rymd-tjänster snart så jag får nån tid över.

/S

Jag borde bli spåman.

2008-09-03T20:49:00.002+02:00

Minns ni 1996? kan ni komma ihåg hur ni betraktade Internet 1996? Ni vet, oskuldens tid, då enda sättet att nå Internet var ett 28.8-modem med svindyrt abonnemang, som pep och visslade och det fortfarande var många år kvar innan man kunde boka tågbiljetter på nätet?

-Jag hittade just en artikel som legat kvar på Internet och skräpat i tolv år, som jag skrev 1996. jag minns den inte faktiskt. Jag skrev hundratals sådana per år. Men jag hade glömt hur tidiga vi var där, några tiotals webbproducenter i Sverige, som med lätt fasa faktiskt redan exakt hade fattat vad det vi arbetade med och lärde känna skulle få för konsekvenser för samhällsutvecklingen.

Men, förstår ni, det här var en tid när folk fortfarande skickade pappersbrev. En tid när mobiltelefoner fortfarande inte var allas självklara egendom. De flesta konsumenter i allmänhet, och beslutsfattare i synnerhet, var helt omöjliga att väcka och få att acceptera nödvändigheten i att rikta ALLA nya investeringsmedel till Internet för att vi skulle kunna bli först och störst i världen. Och ändå är det bara tolv år sedan.

1996 hade jag helt klart för mig exakt hur det skulle komma att se ut 10 år senare, jag minns det så väl. Jag slet och skrek lokala och nationella beslutsfattare i örat och formligen bombarderade tidningarna med budskapet om att "nu djävlar är det dags att vakna och ställa om världsordningen för om bara några år är Internet lika självklart som skithuspapper är idag."

Nedan, så publicerar jag några citat ur min artikel om framtiden från 1996. Idag förstår jag varför jag kände mig så ensam när jag lanserade mina insikter, framförallt i den lilla staden Östersund. Vi var så tidiga. men allt blev ju, exakt, verkligen exakt, som jag uttryckt i artikeln.

Citat ur min krönika från 1996:
----------------------
"Framöver kommer vi få se behovet växa av stora, moderna kommunala system på Internet integrerade med landsting och näringsliv, med betalsystem, e-post ja till och med bildkommunikation och förutsättningen för att det rent demokratiskt ska fungera, är att gemene man får tillgång till utrustningen lika självklart som telefonen idag. Detta är tyvärr vad som idag begränsar utvecklingen. Men det kommer att ske. Det kommer att ske och dessutom så mycket fortare än vi anar. Det som i fjol kändes ganska avlägset står idag och knackar på dörren ganska högljutt."

"Kommersiella krafter talar och då går det som bekant undan. De påverkar utvecklingen hundra gånger snabbare än vilken politisk process som helst.
Då kommer frågan; -Ska då inte enskilda kommuner och län agera ansvarsfullt och proffessionellt i denna fråga och prioritera denna utveckling i termer om investeringsplaner och resursdisponering eller ska man leka i vassen ännu några år?"

"Elektronisk publicering kommer om bara några år att bli en överlevnadsfaktor för glesbygdsföretag för att kunna hävda sig mot det nya avståndsoberoende konkurrenstrycket som kommer utifrån inom alla verksamhetsområden."

"Internet är inget annonsmedia längre utan en ny kontaktyta mot leverantörer, kunder och nya målgrupper, ett komplement och en utveckling av befintlig marknadskommunikation. Jämför med ett företags postgång, eller ännu hellre telefonväxel. I sig är den bara en dyr investering i död hårdvara men ändå är den med och genererar varje krona som företaget tjänar. Detsamma gäller Internetpublicerning.
Dessa frågor ska vi ta ställning till nu. Ju fler desto bättre. Senare kommer många att tacka oss för det."

Stefan Hallgren
--------------

Tja... idag sitter vi ju med facit.

/S

The Wannadies och musikdöden.

2008-09-02T08:07:00.004+02:00

Jag hade glömt. jag hade ingen aning om att de fortfarande låter mer 2009 än 2008 någonsin kommer att göra.

De är fortfarande här. Gitarrerna, electrosyntarna, refrängerna. Jag hade glömt hur stora de var, till jag helt plötsligt såg att "The Wannadies" sångare Per Wiksten står bakom produktionen och en del låtskriveri på Amanda Jensens nya platta.

Jamen självklart. Hur kunde jag undgå att märka det. Det är ju DÄRFÖR låten "Amarula Tree" låter som Wannadies återuppstått med en kvinnlig sångerska. Lyssna bara på det stötiga riffet, "whoouu-kören" mellan vers-fraserna och den explosiva, kommersiella jätterefrängen.

Du bör ta ett ordentligt varv på YouTube och lyssna på Wannadies "Yeah", "Shorty", "Things that i would like to have undone", "You and me song" och "Might be stars" så förstår du att The Wannadies förmodligen var några av världens största popsnickrare ett tag som lyckades kombinera skitigt independent-stök, med enorm kommersialitet.

Det syns på videorna. De är dyra dyra dyra dyra. De sålde mängder med plattor. De gick ett halvt årtionde på MTV, alltid med något aktuellt.
Lilla Svenska Wannadies.

The Wannadies är/var förmodligen den enda riktiga musikexport vi haft i Sverige som varit innovativ, utvecklande rockmusik sprungen ur ett bands egna genialitet. (Nej, jag räknar inte Europe, Roxette och Abba till innovativ, utvecklande ROCK-musik).

The Hives har haft framgångar visserligen, men de har bara ett sound, ett sätt och ett rätt trångt musikaliskt universum. Wannadies kunde blanda Finlandsfärje-samba med in-your-face-rakblads-refränger helt friktionsfritt och gjorde att öronen och hitnerven i ens kropp jublade varenda gång. Precis som med Amanda Jensen nu. Per Wiksten, -du är ett Geni i kombination med Amanda Jensen. I själva verket är det formodligen just Jensens genialitet, utstrålning och röst-coolhet som gett Wiksten kicken att bli superkreativ igen på toppen av sin förmåga.

Vad som känns trist idag, är att många av de nya band som dyker upp på scenen och liksom lanserar sina "tysta verser och skramliga refränger", "blippiga synt-intron", "distad sång", "tusen dubbade elgitarrer" och "energi-mashing" gör det så _lamt_!! Hallå, är det inte meningen att ni ska döda det gamla, spränga det gubbiga rockarvet åt helvete och ställa er underbara med taniga sångarkoppar och visa världen att det är NI som är Kungar med er musik nu? Och för fan inte göra saggig replokalsrock där ambitionerna slutar nånstans där punkölen tar slut?

Nya band borde spöa skiten ur t.ex. Wannadies (eller för all del This Perfect Days) gamla låtar rent produktions- och soundmässigt, men i stället når de inte fram! Vad beror det på?

Kortare tid i studion? Återanvändning av gamla idéer? Inga pengar? Få musikreferenser? Lathet? Illusionslöshet? "Vi vill bara upprepa det vi influerats av och ligga runt och dricka sprit medan det fortfarande finns lite musikbransch kvar." Jag vet inte. Någonting vitalt har gått förlorat.

Och nej, det är inte som du tror. Att varje generation som blir äldre alltid tycker så om ny musik. Jag minns att 40-talisterna klagade över att Primal Scream bara repeterade vad Rolling Stones hade gjort på deras tid när låten "Get your rocks off" kom. Men det var helt fel.

-Primal Scream utvecklade soundet, attityden, imagen, spretigheten, produktionen och rockharmoniken på ett sätt som var djupare än bara "what meets the eye". De flyttade fram gränser. Det här är ingen "gammal-ung-diskussion". Det är bara att lyssna på Wannadies låtar. Varandes 10-15 år gamla, så låter de argare, skitigare, roligare och soundmässigt fräshare än det mesta som betecknas "nytt och fräsht" idag. De var hela tiden innovativa.

När band som The Wannadies gjorde sina gränsframflyttande produktioner, så var de just gränsframflyttande. Även deras videos. Musik och bransch var fortfarande på väg framåt.
Idag, när ett "independentband" distar sången och lägger lite 80-talssyntar i bakgrunden, så ryser de säkert i studion och tycker de gör något nytt och provocerande och på sitt eget sätt. Glöm det.

Det är bara att YouTuba sig igenom The Wannadies reportoar och inse att musikscenen har tvärtstoppat i utveckling och nu bara idisslar decenniumgamla koncept fast med nya ansikten vart femte år.

Det kanske är på grund av de sinande pengarna som illusionerna faller och kreativieteten stagnerar därute på musikscenen. Precis som när en cell i människokroppen åldras och muterar och utvecklar konstiga perverterade varianter av sig själv och såsåningom cancer, så kanske musikbranschen också nått det stadiet, när den börjar mutera och förstöra sig själv.

Artisterna blir som förvirrade höstgetingar som inte har någon funktion längre och bara surrar runt ett färglatt tygstycke och försöker leta nektar tills de en dag bara dör mitt i uppdraget.

Som om orken sakta rinner ur musicscenen i takt med att skivförsäljningen minskar. Alla videos blir med hem-kamera. All musik kommer från replokalen. Alla artister har andra jobb vid sidan om. Alla spelar demokratiskt för varandra och ingen blir rik.

Jaja, jag har i alla fall "The Wannadies" att skrika till.
The last band standing.

(Fast bandet "The Way We Wear Our Heads" är tamejfan undantaget, de flyttar sound och gränser inom gitarrocken i varenda fjärdedel i låtarna.) Kan såna band vara "The new hope?"

Kanske, men de har ingen bransch att gå till längre, den är nämligen död, så risken är stor att de växer upp och blir konsulter och akademiker till slut i alla fall.

/Stfan

Redan i Husmodern 1971

2008-08-30T13:56:00.001+02:00

....hade man bekymmer med industrialismens konsumtionsmani. Och allt vi gjort är att förvärra den tusenfaldigt. /S

www.happminds.com nästan klar!

2008-08-30T00:06:00.005+02:00

Titta in, här är länken.

love

/S

Kampanj i Stockholms tunnelbana!

2008-08-28T20:59:00.001+02:00

...ja faktiskt på alla tåg o bussar i Sthlm, Göteborg och Malmö för Kingens CD! Där gjorde vårt skivbolag ett klipp...

Död åt kulturen!!

2008-08-28T11:02:00.002+02:00

Den lokala medie- och kultursektorn häruppe i Jämtland verkar må..."sådär". Gratistidningar, musikalprojekt, skivaffärer, musikaffärer och även min f.d. firma avvecklas eller går omkull och många kulturarbetare i stan försöker fly till den statliga spenen för att söka försörjning, bara för att finna att den också sinat.

Sveriges Radio minskar resurserna till lokalradion och reklamradion går knackigt (och annonsmarknaden gällande papperstidningvärlden är en sån soppa by the way att jag aldrig sett något liknande.) Detta får till följd att de gamla medierna drar ner på kulturbevakningen först och bidrar till den onda cirkeln. En frustrerande situation.

Mitt i detta meddelar kommunen att man ska bygga en ny ishall för 100 miljoner efter att nyss ha byggt en fotbollsarena för 85 miljoner. Detta efter att just har färdigställt en simhall för över 70 miljoner och att man bygger om ett torg för 36 miljoner. Östersunds kommun ligger snart baktunga med en halv miljard i samlade investeringar och plånboken visar inga tecken på att stängas under överskådlig tid. Alla dessa projekt gynnar givetvis uteslutande idrotten samt de gamla politikernas- och näringslivsmänniskornas agendor. Cirka noll kronor går till uttalade kultursatsningar. Eller kanske någon enstaka miljon gör det, men det vore bara löjligt att redovisa, i den överskuggande massiva halvmiljards-kontexten som går till annat.

Jag säger så här; antingen får faktiskt kommun- och näringslivstopparna se över sina prioriteter allvarligt och hosta in motsvarande belopp i kulturen eller så får de bevittna en kultur-utslagning av episka proportioner de närmaste åren. För ser ni; NEJ -marknaden vill inte frivilligt bekosta kulur egentligen i den omfattning som krävs.

Hela floran av mindre kultur-aktörer och oberoende producenter håller på att totalt spolas av plattan det här året, samtidigt som staten på sin sida (samhällsdelen av kulturen) håller på att strypa ihjäl sina verksamheter med budgetskärningar.

Kultur är fortfarande bara en obekväm overhead/goodwillpost i budgeten och "underhållning" för många betyder bara "coverband på firmafesten" och några "Idol" artister, där det fortfarande finns business att hämta.

Det är marknadsekonomi som gäller och betalningsvilja finns i övrigt inte i den grad som skulle behövas för att upprätthålla ett friskt och brett kulturliv.
Det vi får istället, är ett smalt, fattigt och sjukt kulturliv, och det är förödande för det sociala lagret i samhället.

Samgifte mellan kultur- och näringsliv har provats småskaligt här och var senaste åren, men det faller oftast på att företagen till sist inser att "oj, det är ju riktigt dyrt, det är ju en massa riktiga människor som ska ha riktiga månadslöner året runt bland de där kultur-lallarna".

Nej mina vänner, att kunna njuta av kontinuerlig och mångfaldig kultur kostar hardcore-flis, precis som med vanliga anställda, och om ingen på sikt integrerar kulturarbetare i sina affärsmodeller eller politiska modeller på riktigt, så står snart samhället naket och enfaldigt i ännu högre grad än idag.

Budskapet är enkelt: -nej, efterfrågan och betalningsviljan hos konsumenter, företag och politiska instanser är inte så stor att vi kan leva på det här, vi är en hel sektor som behöver ett annorlunda förhållningssätt från folk i beslutande positioner om vi som yrkesgrupp ska fortsätta existera.
Om inte, så måste alla vi småskaliga kulturproducenter gå bort från vårt hantverk och återfinns snart arbetandes inom andra "vanliga" sektorer allihop och konsumenterna lämnas till börsernas definition av underhållning, som oftast tjänar till att sälja helt andra saker än kultur.

Antingen erkänner ni alla kollektivt kultur som ett nödvändigt element i samhället och spottar i nävarna, eller så gör vi en deal i samförstånd att vi lägger ner det här nu och lämnar begreppet "dynamiskt kulturliv" till att bli någonting man hade på nittonhundratalet men som vi inte längre behöver.
Det är ok med mig, bara alla slutar hyckla och stå och vrida sig obekvämt i mitten inför det här problemet. Det, får det vara slut med.

Vi kulturarbetare behöver beslutsunderlag så vi kan få begrava det gamla och hitta på något annat i stället. Vaktmästare på idrottsanläggningar verkar som en framtidsbransch.

/Stefan

Ah, dagens "gör det själv" www.happyminds.com

2008-08-28T10:22:00.006+02:00

I mitten av nittiotalet så hörde jag till dem som kastade sig över webbdesign-litteraturen och lärde mig varenda HTML-tagg som fanns, helt enkelt, för att det var det enda sättet att producera innehåll för nätet på vid den tiden. Manuellt kodknackande.

Tiden gick, och jag sögs såsmåningom upp i chefslagret på de olika Internetbolag jag kom att arbeta i och tappade givetvis kontakten med att "producera" innehåll och sprang i stället på möten med kunder och blev nät- och reklam-nasare i största allmänhet i den stora Internet-boomen i början av 2000-talet.

Åren har passerat, och förra veckan så insåg jag att den personliga domän jag haft sedan 1999 (Happy Minds) inte hade något vidare uppdaterat innehåll. Siten visade en numera död firmas verksamhet och...tja, jag fick ett ryck och kände att "här ska byggas en ny webbsite" och kavlade upp ärmarna. Den här gången med ett CMS-system som heter "Joomla" i botten och vanlig MySql-databas. Det har verkligen blivit enklare den senaste tiden att skruva ihop en site.

Happy Minds är och har aldrig varit bara ett "bolag" egentligen, utan har sedan tio år, får samla och förmedla allt jag gjort i projektform under ett varumärke som fått tjäna som paraply.
Firmor, personer, projekt och verksamheter har kommit och gått, men just varumärket "Happy Minds" har följt med genom allt som en röd tråd.

Så jag svängde ihop en ny site, som faktiskt var riktigt rolig att göra. Här är den: www.happyminds.com .

Den kommer att samla större delen av vad som mest kommer att vara mina halvkommersiella hobbies inom IT, filmproduktion, musikproduktion och digitala medier samt tjäna som ett litet fönster in i min och ibland några vänners projekt.

Let´s go.

/S

Jag 1974

2008-08-19T20:43:00.003+02:00

Smärtsamt hip. Motorcykeltröja skrikande av sjuttiotalsfärger och hippiehatt. Hittade en bild som skapade en serie flashbacks av rang i huvudet. Ni förstår, jag var omgiven av mest bara vuxna mina åtta första år.

Barn levde inpå de vuxna på ett annat sätt då. På fester. På Turné. På studenthem. I loger. På motorcykelturer. I studion. Eller vid närmare eftertanke så var det nog bara barn som jag, som gjorde det. Och jag vill gärna tro att det var huvudsakligen positivt. It made me what i am. Samtidigt, så undrar jag, vad som rör sig i huvudet på den där lille killen med de allvarliga ögonen. Vad han tyckte var roligt och vad han saknade. Jag vet inte. Jag tror det var mest kul.

Sen tänker jag på min egen dotter som snart är i samma ålder jag var på bilden, och inser att jag aldrig skulle kunna se henne levandes min barndom. Det är en annan tid nu. Ibland på gott, ibland på ont. Men världen var ändå lite mänskligare då, 1974.

Jag hörde den komma i tid.

2008-08-18T18:04:00.002+02:00

...sommaren 2008.

Eller, ska jag säga, efterbörden, svallvågen efter sommaren 2008.
Som när man kört en racerbåt i 150 knyck och tvärslår av motorerna, så kommer en vägg av vatten bakom en och nästan tippar en framåt över ända.

Eller som att stå på en räls och plötsligt ana ett tåg med släckta lyktor rusa mot en och och man kliver av spåret i sista sekunden innan tågets stålfront jämnat en med marken.
Den känslan ni vet.

På något sätt duckade jag den. Chockvågen efter sommaren 2008.

Som trodde att den hade något att hämta på mig. Glöm det. Som en osmidig tjur missade den målet och bara rusade förbi mig in i evigheten.

Söndagnatten sovs det inte alls. Stört omöjligt. Läste i stället. Jag insåg när morgonen kom att den här dagen aldrig skulle gå att starta upp som en vettig Måndag. Så jag hoppade över den i stället och börjar förhoppningsvis om i morgon.

Fast det är klart, det blev en djävla massa gjort ändå. Skrev pressreleaser, svarade på gammal mail, laddade upp ett album till en onlinebutik, ringde USA, tvättade kläder, handlade basvaror, skrev en halv låt och förde över sommarens videodokumentation till hårddisk, samt bäddade rent, betalade räkningar och diskade.

Ovanstående är alltså min definition på att "göra ingenting". Ni skulle se en riktig dag. Phiuw.

Vidare;

-Artisten Martin (Yea yea, wow wow) Svensson är ett geni.

Med ruskigt låga förväntningar började jag läsa hans bok "Hej, mitt namn är Elton Persson" och inser att karln har ett psykologiskt bråddjup i sig som gör att man omedelbart sätter sig på arslet i hallen eftersom man är så full av fördomar, fullproppad som man är av medias framställning av honom över en tioårsperiod.

Självklart är han en riktig människa som alla andra. Det skrämmande var att jag upptäckte massor av mindre klädsamma fördomar i mig själv, som jag trodde jag gjort mig av med för länge sedan.

Boken är rolig. Välskriven. Språket rikt. Den är blödande. Dramatisk. Patetisk. Ömklig. Ful. Nära. Intensiv. Naiv. Vacker. Svart. Smärtsamt ärlig. Cynisk. Lättviktig. Krävande.

En tripp. Tack Martin för läs-festen och skratten. Det var den tjusigaste mest välförtjänta och sannaste fot jag någonsin sett uppkörd i Sveriges musikbransch-röv.

...och betraktelserna över äktenskapet, kylan mellan kvinna och man, kvinnans praktiska grymhet och männens patetiska litenhet var vansinnigt underhållande.

Tänk, vissa böcker kommer precis i rätt ögonblick.

Om man tillhör den lilla skara människor på jorden som av olika slumpmässiga orsaker råkar få DEN STORA insikten alltför tidigt i livet, kan det därefter bli tungrott att känna någon större mening när det gäller någonting alls. Jag talar om småstads-tramset, stockholms-tramset, politik-tramset, näringslivs-tramset, ego-tramset eller relations-tramset.

Allt ter sig om färdigspelade nivåer i ett dataspel i oändliga syrefattiga loopar av ren och skär leda och risken finns att man måste gå runt i det där möget i 40 år till innan man vänder upp näsan. Now, snacka om livstidsstraff.

Men så dyker det plötsligt upp lite doser av blixtrande intelligens och mening ibland. I en bok, i en radiointervju, eller i insikten att jag har de här underbara verkliga, riktiga vännerna, familjen och människorna att brinna för. Dessa få, som betyder allt. De enda egentligen, som intresserar mig överhuvudtaget. Min cirkel är trång och liten, och vansinnigt exklusiv numer, sedan jag slängde ut alla hundratals dödkötts-relationer.

Borta är timmarna och dagarna man tvingats slösa bort på att vandra runt i strukturer av omotiverade sociala koder som måste uppfyllas. Förlösningen i att slå sig lös ur det fängelset måste vara en av milstolparna att erövra i en människas liv. Som att få upp huvudet övanför vattenytan. Som att verkligen verkligen inte längre bry sig om de dåliga krafterna längre. Alls. Det är då du verkligen gör världen till din riktiga spelplan. Skapar dina riktiga relationer och låter din riktiga människa yrvaket titta ut i friheten. Det har inget med t.ex. ekonomiska resurser att göra. Alla kan erövra den friheten. Alla har det valet.

Nu är det snart höst. Nu kör vi djävlar. Eller hur?

love

/Stefan

Vi har en låt i en TV-serie i USA!

2008-08-17T19:25:00.002+02:00

Musikförlaget "Black Cat Songs" som ägs av mig och Torgny "Kingen" Karlsson kan nu bekräfta att en s.k. "musikplacering" är i hamn. Den aktuella låten kommer från Kingens senaste skiva "Ride with me" och det är låten med samma namn som nu kontrakterats av CBS. http://www.cbs.com/

CBS är ett av de fyra stora nationella marksända TV-nätverken i Amerika, och kanalens musikproducenter valde låten "Ride with me" till en sekvens i sin nya storsatsning "Swingtown", en serie som utspelas på sjuttiotalet och följer några vuxna par och ungdomar genom sjuttiotalets kultur och livsstil.
Läs mer om TV-serien här: http://www.cbs.com/primetime/swingtown/

TV-serien har blivit mycket omskriven och kontroversiell i det konservativa Amerika, men älskas av en stor skara TV-tittare.

"Swingtown" sänds på Fredagar "primetime" och har stjärnor som medverkat i både "Lost" och "Melroce Place" i rollistorna.

Den aktuella låten "Ride with me" är nästan den enda låten från en "ny" artist i serien, då det övriga soundtracket till större del utgörs av sjuttiotalsklassiker av de allra största dåtida Amerikanska artisterna, men Black Cat Songs agentur i Hollywood, företaget "Crucial Music" (www.crucialmusic.com) lyckades förhandla in "Kingens" låt i avsnitt nr. 11 (Get down) som sändes Fredagen den 15:e Augusti.
Låten i fråga är skriven av Torgny "Kingen" Karlsson och Åke Hallgren, båda från Länet.

Black Cat Songs (undertecknad) har arbetat sedan Februari med ett flertal projekt parallellt i USA, för att knyta kontakter och skriva avtal och vi är givetvis jätteglada när vår första placering därborta visar sig bli på nationella CBS!

Jag regisserar videon 'Empty Streets'

2008-08-11T14:19:00.001+02:00

...med artisten 'Solskugga'. Stenbrott, vatten, sommarnatt, Skyhög John Bauerfaktor.

Bloggsemester

2008-08-11T12:03:00.002+02:00

...som ni märker. Har pysslat mycket med efterbörden av ett avlivat Aktiebolag och sedan spelat in en musikvideo åt en klient, mixat några låtar åt samma klient (mer om det längre fram) och tar omtag på en massa fronter.

Mycket ben-spring nu som gör att de kontemplativa stunderna framför datorn skrivandes betraktelser och reflektioner över vad eom egentligen händer denna period...blir rätt få.

Jag ska sammanfatta det längre fram, när hösten kryper på och tillvaron börjar sjunga långsamhetens lov lite mer igen.

Tack för att du tittar in ibland. Jag är, fortfarande.

love

/Stefan

No rest for the wicked

2008-07-27T20:21:00.002+02:00

..jo ni förstår att i Juli stannar allt.

Som en finlandsfärja som kör in i sirap i 40 minusgrader. Det stannar.

Inget gäller. Är det dessutom väder, sisådär en 25 grader i skuggan, så...stannar allt lite extra. Statstjänstemän- och kvinnor är liksom "jamen vad mysigt att få lite semester".
Advokater, affärsinnehavare, magnater med lönsamma rörelser...alla sitter i båten, i sommarstugan, i husvagnen. Det fläktar lite i luggen från sjön. För det är ju sommar. Som det ska vara. I alla andras värld. Förstås.

För alla utom den lilla småföretagaren. Eller arbetaren som jobbar in semestern för att få ihop det. Eller småbarns-singelmamman som inte har barnvakt.

Sommaren kan vara grym, believe me. För de som inte har "the shit" ordnat. Vi pratar 15-timmarspass här framför datorn medan solen ligger på. Vi pratar deadlines inomhus medan skratten hörs från badplatsen. Sommaren 2008 lost. "Vad var det där?" Borta, när september kommer. Inget minne av att det någonsin var sommar 2008. Too much work. Väck. Några stulna stunder på sin höjd. Det är bara "full speed ahead" för att klara brödet helt enkelt. Mål; att få en normal sommar 2009. Några lediga helger. Lite solbränna. Avsides. Lugn. Så ska det bli. Det är då det. Nu är nu. Undrar om någon har den minsta aning? Kan man, när man faktiskt har det lungt och skönt, stretcha förståelsen till till att gripa över hur det faktiskt kan se ut för de som inte har en enda sekund extra?

Just nu; fuckin´ hysteria. Keep it coming, bitches. Höj saftglaset så länge.

:-)

/S

Rötmånad?

2008-07-24T19:07:00.003+02:00

Jodå. En konkurs. Akutsjuk morförälder till min dotter. Förkylning. Och ett sjok av varierade jobb. Den där månaden. Ni vet. Den där sommarmånaden när alla sitter med saftglas och älskar tillvaron.

Men jag välkomnar allt. Det är sånt livet bjuder. Det bara är så ibland. Det är då blicken stelnar till stål-beslutsamhet, käkarna spänns av allvar och man skiter i allt det oviktiga, lämnar det världsliga därhän och försöker stötta de som är sjuka och de som berörs av det.

Att blogga varje dag blir det inte frågan om denna vecka och nästa. Men någon gång per vecka ska jag försöka skriva ner lite runt vad som utvecklas. Det kommer en snar framtid, och den ska bli bra, lycklig, solid, trygg stabil och medveten.

Jag vill ha med er då. Jag kommer att ha mycket att berätta.

/S

Mötte Lassie.

2008-07-20T20:04:00.001+02:00

Kingen. Monica Forsberg, jag och Hasse Kvinnaböske backstage. Inga TV-apparater kastades och kaffe var starkaste drogen.

Publiken i Gränna.

2008-07-20T19:09:00.001+02:00

...allsång igen. Radio denna gång.

Turnebussen i Gränna.

2008-07-20T19:03:00.001+02:00

Skivkräng.

Sveriges Radio, PR-gig.

2008-07-20T19:02:00.001+02:00

250 000 lyssnare får inte förbises! :-) Direktsändning i Gränna hamn. Ett turnestopp.

PsychoJuli

2008-07-20T11:11:00.006+02:00

Mitt i sommaren nu. Som att stå på ett slagfält. Landet verkligen kämpar för att klämma ur sommarveckorna de mest otroliga prestationer. Campingplatser. Inlandsdiscotek. Den ljumma natten när en Gin och Tonic gjort dig fri och löftet om något stort tar oss in i rum som vi aldrig besökt. Oavsett om vi egentligen vill besöka dem, så tar PsychoJuli oss dit ibland.

Juli trycker på med sina förväntningar. Antingen håller vi emot, eller så faller vi under trycket av alla mänskliga små längtor. Smärtlindring.

Fast min väg är smal och rak med bara minimala störningar. Frustrerande ibland. Och det är ändå bara liv som passerar. De stora ankarfästena ligger stadigt. Du är evig. Jag är evig. Hjärteviljan större än dammet runt fötterna.

Jag längtar faktiskt till hösten. Att få börja sätta spaden i jorden i multnande septemberluft. Få tid för den tysta riktiga kärleken, inåt i sig själv och utåt. Få ta ut kompassriktningen för livsvalen utan att störas av allt resten av världen håller på med.

Men nu är vi ännu i PsychoJuli my dear. Den går över. Varje år blåser den till sist ut. Sommaren. Och jag ska aldrig gå.

love

/S

Utsikten halva dygnet.

2008-07-17T21:57:00.001+02:00

...när man är på turne. No glamour, i tell ya.

Efter allsången...

2008-07-17T19:59:00.005+02:00

Timman efter Kingens medverkan på "Allsång på skansen" i Tisdags så hade det ramlat in c:a 50 SMS i Kingens nalle och kanske ett trettiotal i min. Folk skrev och grattade i drivor via Facebook, mail, Kingens hemsida och telefonerna slutade helt enkelt aldrig att ringa. Vi kommer att få arbeta länge med efterverkningarna av den här svängen, mycket fruktsamt och kul hittills.

Vi stannade hursomhelst kvar backstage en god stund, så att alla efterintervjuer blev klara, packade ihop skivståndet, pratade med allt och alla, bytte visitkort, knöt kontakter och...tja, gjorde vårt jobb helt enkelt. Och det var givetvis...SÅ roligt!

SVT-folket, bandet och producenterna tycktes särskilt nöjda med att ha castat Kingen till programmet, för det var ingen ände på positiv feedback och axelklappning både före och efter. Det betyder ju så mycket för ett så litet skivbolag som vårt, och det visste de ju om såklart, att vi verkligen fått en stor chans och exponering. Alla gick och myste lite, som om de verkligen unnade oss och Kingen den här dagen.

Kvällen gick mot halv tolv, alla hade packat och dragit, ljusen slocknade, logerna låstes och Skansen kröp ihop för stängning.

Kvar i den fuktiga Julinatten bakom scenen, under några små lyktor stod jag, Kingen, Rigmor Gustavsson och Anders Lundin som de allra sista kvar på Skansen, med en varsin läsk i händerna och betraktade stockholms natthimmel.

Lite lågmälda, lite trötta, småpratandes, stod nog alla och smälte kvällen på sitt eget sätt. För Anders givetvis, var det "just another day on the job", för oss en episod i livet som vi alltid kommer att minnas. Ett defining moment.

Sedan bröt vi upp, efter att både Kingen och jag ordnat lite autografer till våra barn såklart! :-)

Sakta gick vi ner till Hasselbackens hotell för att lägga oss.

Många kanske tror det blir fest och röja efter en sådan dag, men man är helt enkelt för trött, och ska jag säga, i den här åldern för ointresserad av att göra såna utsvävningar. Det har haft sin tid, tidigare i livet och ingen av oss vill ha det tillbaka. Alls, ever.

Fast just den här kvällen, så plockade vi fram en varsin mellis och en påse jordnötter ur minibaren och gjorde en liten "debriefing", en utvärdering av de senaste dagarna. Vi tittade på TV-klippet från kvällen, kollade webbsändningarna, avgjorde vad som var bra och vad som går att förbättra i framförandet o.s.v. Små detaljer kom vi på, som att skaffa ärmhållare till scenkostymen så att inte manchetterna ramlar ner så långt. På den detaljnivån är det. Och det är kul att vara så noggrann.

Det här var bara ett steg på vägen.

Arbetet fortsätter och vi har fler saker som vi inte kan berätta om ännu, bl.a. mer stor TV-medverkan och ett gig som förband till en legend...men det får ni veta mer om längre fram i höst...haha.

love ya all

/Stefan

Kingen blir...uppvaktad. 19.48

2008-07-15T19:50:00.001+02:00

19.41 KLAR! (superstar)

2008-07-15T19:42:00.001+02:00

Kingen i sminket 19.31

2008-07-15T19:34:00.001+02:00

...det går alltså att göra honom snyggare? :-D

Genrepet gick klockrent.

2008-07-15T18:32:00.003+02:00

18.35 Nu räknar vi ner till sändning och under tiden så går Kingen ut och skriver lite autografer.

Det har varit en fantastiskt fin dag hittills, ta i trä. Inget teknikstrul just, men jag räddade tydligen SVT:s webbsändingar (de som läggs ut från backstage-crewret) genom att gå in och vara datakonsult några minuter. Det var problem att få över inslagen från Skansen till TV-huset för utläggning.
I fixed it in a flash of course. :-)

Min käre far hittade också en superfin bild från SVT-webben jag inte sett och skickade! Tusen tack far!

See ya later.

/S

Här säljer vi Kingen-plattan!

2008-07-15T18:25:00.001+02:00

Lunch och repetitionerna på Allsången har gått bra!

2008-07-15T12:41:00.004+02:00

Kingen jobbar på scenen, jag bredvid. Ett springande mellan alla inblandade.

Krogshows-legenden Hans Marklund är koreograf och han har timat de olika momenten inför kvällen. Vi har förlängt första låten "Shes mine" med fyra takter för att Kingen ska hinna in på scenen t.ex. Detaljer detaljer och åter detaljer. Så proffsiga människor överallt. På sommaren så kallar SVT in en massa erfaren personal till Allsången som varit med i evigheter. Vid lunchbuffén så pratade jag t.ex. en stund med en kvinna som arbetat med "Hylands Hörna".

Bildvinklar klara, entrén planerad. Backstage sitter SVT:s trevliga personal och gör bl.a. inslag till webben www.svt.se Där kommer det inslag och intervjuer med Kingen under eftermiddagen/kvällen. Vi ska själva försöka sända en snutt vid kl. 15.00 på www.kingen.se beroende poå om det är repetitioner eller inte. Bra dag. trevliga människor. Bra möten!

...det blir intensivare för varje timma som går.

/S

Kamerarepetition 12.08 Skansen.

2008-07-15T12:10:00.001+02:00

Kingen skiner

Morgon. Allsång!

2008-07-15T08:25:00.002+02:00

Klockan är halv nio och det är dags för hotellfrukost och en kommande 16-timmarsdag på skansen. Jag känner mig som en sekond i ringhörnan..:-D Kingen ochg jag är nyrakade och har sovit länge efter at igår bara ha bastat lite och kommit i säng vid elva.

Idag ska ljudteknikern på SVT bearbetas så att Kingen låter bra, jag ska också tala med bildproducenten så att det inte blir så mycket "flygande kameraboms-bilder" utan fler närbilder på Kingen. Folk ska skakas hand med, skivor ska säljas. Vi har fått hjälp av två exiljämtar som ska jobba i skivförsäljningsståndet inne på området. Känslan är avslappnad i hela Allsångs-teamet. De är så rutinerade och softa!

Vi fick en god stund med Anders Lundin igår för att lägga upp vad han ska intervjua Kingen om och jag har fått nöd-maila scriptorna texten på "She´s mine" som ska gå i TV-rutan. Igår repeterade Kingen och allsångsbandet i ett rum bakom scenen, där vi båda fick vara med och justera detaljer i låtarna, hur kören ska fraser och annat för att göra Kingens nummer så bra det någonsin går. Det är något att tänka på cirka var tredje sekund. Vi bävar lite för hur våra mobiltelefoner kommer att bete sig efter sändning ikväll. Risken finns att det är MÅNGA som ska ringa och kolla läget lite, så bli inte förvånade om vi väntar med att svara till Onsdag förmiddag.

Vet ni, det här är intressant. Vi har förberett detta sedan i April, när jag spelade in presentationsvideorna med Kingen som vi skickade till SVT/Allsången, och idag är det dagen det gäller!

Nu blir det hotellfrukost.

Sköt om er, och håll tummarna!

Videosändningar i eftermiddag på www.kingen.se Första kl. 15.00

/Stefan

En måste-pose!

2008-07-14T14:17:00.001+02:00

Skivbolagsdirren värmer Scenen inför Tisdag! :-)

Intervjuer på skansen.

2008-07-14T14:02:00.001+02:00

Aftonbladet e först. :-)

Tillväxt i evighet?

2008-07-12T20:33:00.000+02:00

Den stora ekonomin bygger på ständig tillväxt. Tillväxt av en viss grad. Annars faller det. Har vi rätt att förvänta oss evig tillväxt? Är inte det en paradox? För någonstans borde det ta stopp.

Tänk om köpmönstren och tillväxten inte är en konstant som går att räkna med i all evighet?

Hela civilisationens finansiella system bygger ju på just tillväxt. Allena.

Marknaden bygger ju på att alla vill handla ett visst mått av varor hela tiden, ekgolv, familjedrömmar och rostfria kök i Nordic Light-stil och att den trenden hela tiden är lite, eller mycket ökande.

Men tänk om själva konsumtionskulturen börjar utarmas? Att den reklam- och mediadrivna konsumtionen faller med säg, 15 procent? Då faller hela det planetära finansbygget omedelbart.

Tänk om tidningar som "Sköna Hem" och bil, elektronik- och vitvarutillverkare inte längre attraherar som de brukade göra?

Tänk om det inte längre är bara är en räntehöjning eller ett konjunkturfall som helt plötsligt börjar skapa en längre konsumtion? Tänk om det är en värderingsglidning? Tänk om det är konsumtionströtthet? Tänk om det inte längre blir lika lätt att driva på massorna att handla dessa kapitalvaror i samma takt som marknaden kräver?

Jag anser att det inte går att bygga ett samhälle i all oändlighet på förhoppningen om ständigt ökad konsumtion och ständigt ökad tillväxt. Det faller på sin egen orimlighet. Någonstans under en civilisations tidslinje så kollapsar det. Har alltid gjort. Frågan är om just vi snart är där.

När vi nu snart når "kritisk massa" d.v.s. den punkt där det inte går att driva upp konsumtionen mer, tillsammans med de stigande oljepriserna och en fallande börs, så kommer ett stålbad att bli oundvikligt. Det krävs så lite för att den västerländska ekonomin ska implodera nu i dessa dagar.

Det krävs bara att en kommande generation inte tycker det är _riktigt_ lika viktigt att ha senaste Audin på garageuppfarten eller senaste iPhonen så faller det. Eller kommer det nya, ännu kåtare söndagsbilagedrivna konsumenter hela tiden? Och är de lika resursstarka som oss proppmätta åldringar? Kommer de att vilja hålla samma takt? Och finns samma medeklass-konsumtionsstyrka kvar framledes som kommer att garantera den nödvändiga tillväxten?

Sannolikheten att inte så är fallet är stor. Ungas köpmönster och behov är helt annorlunda än den kapitalvarumässigt köpstarka 40-talistgenerationen som hittills hållit världsekonomin under armarna, Det behövs bara en liten glidning på några tillväxtprocent minus i kombination med konjunkturfall och oljepris-frenzy för att det ska börja gå bakåt, fort..

När den är borta: -fritt fall.

Så det är bara att hålla i sig.

Jag hävdar att västvärldens"Tillväxt" har nått sin peak och det finns inte tillräckligt med villiga konsumenter som kommer underifrån för att upprätthålla den gamla tillväxttakten länge till i den grad som den behöver för att undvika att implodera. Så är det.

Frågan blir om Asien kompenserar för det hela och balanserar upp. Oavsett det, så står det klart att VI inte kommer att tillhöra vinnarna.

Ett fatttigt Europa, ett fattigt USA.

Boom. I´m right about this you know.

/S

Kikhålet.

2008-07-12T10:39:00.002+02:00

Här är TV:n som kommer att visa några inslag backstage från Allsång på skansen Mån Tis 14-15 Juli. Repetitioner och annat rufs med Kingen och andra. Se inlägget längre ner för detaljer!

Man stannar till, och så..

2008-07-11T23:58:00.002+02:00

Att någon gång möta en barndomskamrat, och se vad livet gjort med honom. Se den medelålders man han blivit och anat vad alla år som gått mellan våra möten som barn, och vårt möte nu som vuxna gjort med honom. Se hur hans ögon nu rymmer smärta, allvar och mognad. Förstå vad hans ögon fått se liksom mina, alla dessa mörker som avslöjas för en människa ju äldre hon blir, som är barmhärtigt dolt när man är yngre.

Det smärtar i mig, att se kontrasten. Mitt minne vill återkalla honom som en äventyrlig pojke, nästan som Frodos följeslagare i Sagan om Ringen, när vi lekte i barnets sagolika sommardagar, där varje gammal lada, varje träddunge utgjorde scenen för våra äventyr, våra förskräckta skrik och skratt när vi släckt en oavsiktlig gräsbrand. Våra pigga pojkögon och taniga kroppar, cyklandes iväg från platsen skrattande, med kläder doftande av gräs, rök och sommar. Känslan av att det alltid skulle komma att vara så. Att den tiden tillsammans var ohotad och evig. Att barnets oskuld och lycka inom oss aldrig skulle behöva ändras till något annat.

Att då, decennier senare, möta hans blick, glimten av förståelse för vad som hänt oss. Som två krigare vars brustna illusioner och skador för evigt kastat oss bortom oskulden. Vi vet att våra respektive liv nu innehåller skilsmässor, försummade barn, alkoholiserade släktingar, konkurser, pengabrist, kärleksbrist, att vi lever under skuld för allt vi inte klarat av, sörjer våra oförmågor.

Vi vet, att vi aldrig leker mer, vi två. Våra blickar möts igen, när vi samtidigt står tysta, allvarliga och saknar vår barndom, sörjer vår misslyckade vuxenhet, men till sist kommer leendet, vi ler mot varandra som pojkar igen, solen glimtar till i ögonen och allt vi ser då, när vi tittar på varandra, är två elvaåriga pojkar, som livets kommande allvar fortfarande inte slagit klorna i.

/S

Iväg på allsången!

2008-07-11T18:00:00.003+02:00

På Söndag så bär det iväg till Stockholm för att förbereda medverkan på "Allsång på skansen" för vår artist "Kingen". (vi driver ett skivbolag www.blackcatsongs.com för dem som inte läst min blogg tidigare).

Det är mycket att tänka på.
-De måste ha registreringsnumret på turnébilen för in- och utpassering.
-De måste ha låtarna som ska spelas uppladdade på en server nån vecka innan så att allsångsbandet hinner repetera.
-Repetitionstid ska spikas för Kingens medverkan, musikrepetitoner på Måndag och kamerarepetitioner på Tisdag.
-Plats för skivförsäljningsstånd ska säkras.
-Rutiner för autografskrivning efteråt (bås bredvid scenen bemannat med vakter) ska fixas.
-Ackrediteringar för de som ingår i vårt crew ska ordnas.

...och så vidare. Sedan ska bilen tankas, packningen ska planeras, en roll-up tryckas, strängar köpas, folk ska ringas, skivor levereras, boendet säkras.

Ja, well, it´s a moutful.

Men så kul.

Vi videobloggar också den 14:e och 15:e Juli på http://www.kingen.se/

Det är mer ett litet experiment vi ska prova. Det går nämligen att sända livebilder från en 3G-telefon via en tjänst som heter http://www.bambuser.se/ och då ska vi sända kl. 15.00, 18.00 och 21.00 båda de dagarna för att prova ut tekniken.
Ryckiga bilder och svajigt ljud utlovas, men det är ju LIVE i alla fall, direkt från det vi för stunden håller på med på Skansen. :-)

Ska försöka blogga ut lite bilder under veckan som kommer här med jämna mellanrum, så får ni följa äventyret.

Jag kan förstå ifall en del av er som läser blir lite förvirrad över vad som är mitt yrke egentligen, då jag ena dagen är politiker, nästa IT-rådgivare, dagen därpå skivbolagsdirre och ibland studiotekniker och producent.

Sanningen är; ALLTIHOP. Det går att göra så 2008, det känns mer som en skyldighet när man samlat ihop den kunskapsreportoaren jag har och jag märker att ju större bredd jag har på det jag arbetar med, desto mer användbara saker spiller över mellan de olika verksamheterna.

Det ena förtar inte det andra, snarare stärker. Fast de senaste femton åren så har det väl mest varit IT-projektlederi, reklambransch och företagande inom IT och kultur som tagit mest plats. Tusentals ändlösa timmar framför whiteboard i torra konferensrum har kanske gjort att just den här perioden behövs, ett kreativt livsrum där alla tidigare kunskaper får in och jobba samtidigt i arbetet med att lansera både Kingen som artist och marknadsföra hans senaste skiva "Ride with me".

"Driven by lust for life and a passion for learning" skrev jag för något år sedan när jag ombads beskriva mig själv i en intervju för en utländsk tidning. Det gäller. Det står fortfarande.

Definitivt. :-)

Nu; Anders Lundin,-här kommer vi!

/S

Nej Maud. Nej.

2008-07-07T23:33:00.007+02:00

Maud Olofsson. Partiledare för Centerpartiet.

Du har inte ditt eget ungdomsförbund med dig i FRA-frågan.
Du har inte media med dig i FRA-frågan.
Du har inte väljarna med dig i FRA-frågan.
Du har inte företagen med dig i FRA-frågan.
Du har inte de nordiska eller europeiska grannländerna med dig i FRA-frågan.
Du har inte grundlagen med dig i FRA-frågan.
Du har inte heller moralen med dig i FRA-frågan.

På grund av ovanstående punkter så uppstår en svårförklarlig pedagogisk paradox när de ställs mot centerledningens agerande senaste månaden. Det går inte att förstå vilka skäl som väger så tungt att alliansens och centerpartiets hela vandel och legitimitet måste sättas på spel.

Jag ska nedan lägga ytterligare ett par tunga faktorer på vågen;

Du går också helt emot det du och partiet gick till val på och visar därmed en allvarlig brist på respekt för partimedlemmarna. Jag syftar på följande;
-I Öppenhetsmanifestet antaget den 18 maj 2006 av centerpartiet slås fast att ”Öppenhet är en grundbult i en socialliberal samhällssyn” och att ”Öppenhet mot de egna medborgarna innebär att varje medborgare är försäkrad personlig integritet, yttrandefrihet och möjlighet att granska den offentliga makten .”

Ovanstående antagna manifest är inte förenligt med den massavlyssning av icke-brottsmisstänkta Svenskar som den nya signalspaningslagen obönhörligen leder till. Den tekniska dimensionen av FRA:s metodik för avlyssning är jag som mångårig IT-rådgivare så väl insatt i att jag lungt och metodiskt kan bryta sönder Tolgfors mediala glidningar och undanflykter utan att ens anstränga mig.
Det är nämligen kvalificerad, datoriserad och automatiserad massavlyssning det handlar om och inget annat.

Du går också i och med ditt agerande i Alliansen emot Europeiska lagar och Svensk grundlag;
-Europakonventionen gäller som svensk grundlag (Regeringsformen 2:23). Integriteten skyddas i Europakonventionens artikel 8, och är därmed också förankrad i svensk grundlag.
Den personliga integriteten nämns också i RF 2:3. Ytterligare kan nämnas att samma sak förklaras i Regeringsformen 2:6, där post- och telehemligheten också uttryckligen skyddas.

Sammantaget Maud, så är det här så graverande, så allvarligt, att du riskerar att förskjuta stora delar av vår väljarbas och underminerar därmed Centerpartiets chanser att bibehålla ett fortsatt signifikant inflytande inom Svensk politik. Vare sig jag eller någon annan partimedlem har gett dig mandatet att åsamka partiet skador av den här magnituden och dessutom bryta mot våra grundlagsskyddade rättigheter.

Sammantaget Maud, så ska du givetvis riva upp lagen.

Det finns ingen annanstans att ta vägen om du vill ha kvar förtroendekapitalet hos de väljargrupper som kommer att utgöra de allra viktigaste i nästa val.

Här kommer tiotusenkronorsfrågan; -Vad måste i regel partiledare göra till sist, om de förbrukar sitt förtroendekapital?

/Stefan Hallgren (c)

Videobevis från världens kallaste spelning.

2008-07-07T22:41:00.006+02:00

Jag fick videon idag från vårt gig med Kingen på Arenan under Skidskytte VM i Februari och mindes en KALL spelning.

Det saknades en gitarrist så jag hoppade in på volley. Det var 20 grader kallt och stenhårda, snöblandade vindar som gjorde händerna blå i kylan. Vi stod utomhus och väntade i bara tunna kostymer (innekläder) i en halvtimma innan vi fick gå på inför de 25 000 åskådarna. Det gjorde fysiskt ont att ens röra instrumenten och Jakob på saxofon skrek när han höll i den iskalla metallen...men the mission was clear; -låt inget synas, ös på, le och dansa som om det var ett festivalgig på Jamaica... och det ser rätt kul ut på videon! :-D

Ett lugn.

2008-07-07T00:31:00.003+02:00

Tänk dig en människa som accepterar dig utan att döma
Tänk dig en människa som tar in dig utan att vilja ändra
Tänk dig en människa som säger du är vacker som du är.
Tänk dig en människa utan minsta tvekan i ögonen.
Tänk dig en människa, som vilken inför du är den mest naturliga.
Tänk dig en människa, som älskar alla dina egenskaper och uppmuntrar dig.
Tänk dig en människa, som vill ha allt du är utan frågor.
Tänk dig en människa, som för vilken du är den vackraste och mest åtråvärda född.

Att själv kunna vara sådan och att få möta en sådan, är det stora i livet.

/S

Saker man får äta upp.

2008-07-06T23:11:00.002+02:00

Gick på stan och sprang plötsligt på en gammal bekant som driver erotikshoppen i stan. Han säger "Tjena, minns du vad du sa första gången du var in och tittade i butiken?"

Jag svarade nej, för jag mindes inte ens att jag varit in och tittat, men så erindrade jag mig att jag och en kollega av nyfikenhet varit in en sväng runt 2002 för att kolla vad det var för ställe.

Min bekant fortsatte; -Jo, du var in och kollade och så kom du fram till disken med en flaska glidmedel och frågade; "Ursäkta mig, men fungerar den här bra med Hamstrar?"

Ridå.

Jag har aldrig kunnat undvika ett "Monty Python moment" när jag sett ett. Jag höll på att garva ihjäl mig när han påminde mig! Jag mindes inte tillfället, men håller det för helt troligt att jag sagt så. Det hade varit en roande replik i butiken flera år efter det. :-D

Det är en egenskap hos mig själv jag verkligen tycker om. Att totalt göra spontant och icke politiskt korrekta sociala kommentarer i tid och otid vid de mest skiftande tillfällen. Lyser upp vardagen. Helt klart.

Övrigt; Min helg har...dessutom innehållit allt som gör just min människa lycklig och stark, varm och tillitsfull.
Sällsynt, men fundamentalt viktigt. För mig.

Tack.

/S

"Exile on pain street"

2008-07-03T19:06:00.003+02:00

I högtalarna; The Doors: -Roadhouse blues. Rolling stones: -Sympathy for the devil.

Man undrar ju. Varför DEN musiken plötsligt känns helt relevant. Det känns som om jag för första gången någonsin lyssnar på musik. Den typen av Rockn´roll har varit helt platt för mig förut. Nada. Null. Och nu härjar den och river meningsfullt i hjärtat. Varför då? -Vi skyller på mitt läsande av Dylan-biografin tror jag. Just nu; Joan Baez; -Diamonds and rust. Antingen håller någonting att brista eller någonting att födas. Eller båda. Välkommet vilket som.

I morgon; -Åre och Copperhill Mountain Lodge för att dra en pitch för chefen om vintersäsongens underhållning. Ska bli intressant.

FRA-debatten fortsätter. Mitt parti sover djupsömn. Det är för lite dramatik i politiken.

Tänk att få se en besjälad Maud Olofsson stå i en talarstol, röd i ansiktet med brinnande patos och håret på ända och skrika "Oh, ni fria socialliberaler, följ mig mot tryggheten, låt vår framtid bli den ljusaste, låt min eld bli den största!"

Det lär inte hända. Men en sådan ledare skulle jag följa.

Svensk politik finns inte. Verklig svensk demokrati finns inte heller. Det är bara en restslamsa av något som en gång var, befolkad av egenbevarade politiska löntagare som springer omkring i korridorer och inbillar sig att de spelar roll.

Men det gör de inte. Det gör vi inte.

Den stora allmänheten därute har slutat följa oss politiker. De förstår inte vad som pågår. Den ideologiska och folkförankrade demokratin har varit död och kall rätt länge nu. Åtminstone för alla utom den lilla kärna som sitter allra längst in i mitten av den och tror att allmänheten fortfarande bryr sig.

Det är det som gör FRA-debatten så hoppfull. Den har tänt en eld av engagemang has vanliga människor i en rätt viktig fråga.

Sömnen vi har i dagens politik är öronbedövande. Stagnationen förkrossande. Arrogansen outhärdlig. Trevligheten förlamande.

I förra fullmäktige jag satt i räknade jag till fyra tjänstgörande personer som somnade i stolarna.

Det är vad ni får för skattepengarna. En mysig, ofarlig debattmiljö, vinande partipiskor i kulisserna och en god powernap då och då för de folkvalda.

Saker som att få era intressen tillvaratagna, era frågor drivna, er vilja representerad eller lite kurage i dem ni väljer in, det kan ni glömma.

/S

Det tog mig en halv mansålder att förstå Dylan.

2008-07-02T22:37:00.006+02:00

Jag blir så förundrad. Och irriterad. Över att ha varit så oseende, så enkel, så...o-nyfiken på musik genom åren, att jag bara förkastat vissa artister.

Bob Dylan t.ex. För mig har han varit en nasal lite irriterande sopa till sångare som jag tyckt varit otroligt överskattad. Jag har inte varit "där" liksom. "Döv för Dylan" kanske man kan beskriva det som.

Så blir man äldre. Får kontakt med fler sidor av livet, omvärlden och sig själv och helt plötsligt händer något.

Eftersom jag konsumerar groteska mängder böcker nuförtiden av alla de slag så har jag råkat komma över ett par Dylan-biografier. En auktoriserad och en oauktoriserad.

I dem öppnade sig en värld. En värld av konst. Ett sextiotal i New York. En värld i förändring. En man fick kontur för mig, ett musikaliskt geni fick kött och blod inför mina ögon allteftersom jag läste. Biografierna redovisade ofta inspelningarna, platserna, sångernas ursprung och Dylans rötter i Woody Guthrie och folksångerna.

Sakta så sipprade insikten om Dylans tunga roll i musikhistorien i mig och när jag skummade igenom hela hans låtgärning på YouTube så satte han in nådastöten när jag tryckte på DEN HÄR länken och fick höra sången "Lay lady Lay".

Så...effektiva harmonier. Så subtilt framfört. Så romantiskt. Så förbannat vackert.

Internet är en välsignelse. Just som jag ikväll läser i biografin hur producenten vid studioinspelningen ville att trummisen skulle använda ett par små congas och en koskälla till den lilla rytmfiguren som driver "Lay lady Lay" så kan jag gå in på nätet och lyssna på exakt den låten medan jag fortsätter läsa kapitlet, och sedan göra en kort paus för att blogga om det hela. Så mycket detaljer det finns som förklarar händelseförloppet i tillkomsten av låtarna...som att skivan är inspelad i Nashville med Country-studiomusiker, därav de diskreta steel-guitar stroferna.

Jag vet inte. Det är en slags skönhet i att läsa. Någonting större tar plats i en. Som att släppa in historien, världen...att släppa in andra människors tankar och kreativitet som gäster i ens privata universum. Lägga det till sig. Att öppna sig för förändring. Att öppna sig för ny förståelse.

Det tog mig alltså en halv mansålder att förstå Dylan. Jag skäms lite, över min lättviktighet. För femton år sedan definierades mina musikaliska preferenser av lättsam crooner-soul och Mauro Scocco tillsammans med pop-hits. Jag menar vafan. Jag var en intellektuell och tänkande människa redan för femton år sedan. Varför förstod jag inte Dylan då?

Svaret på det är nog att de flesta människor i yngre år dras med en tendens till snabba slutsatser, snabba förkastanden, snabba dömanden baserade på ointresse, självupptagenhet och lite stress kanske.

En del dras med de egenskaperna hela livet. Därför uteblir också respekten, kärleken, eftertänksamheten och ödmjukheten hos vissa människor...och det är delvis det som gör världen svag.

Kanske är det årens gång, dess lätta hasande mot en större ödmjukhet som får en att lyfta blicken mot viktigare saker. Att ta in människor och konst som har en aningen större pregnans än bara lättsam "transportunderhållning" och tuggummi-musik. Det är ingen skitviktighet, att helt plötsligt ha tagin in Dylan. Det är bara en kolv som går in i låset. En port som går upp. En nyckel som passar till den där behagliga känslan av förståelse och medhåll. Att en artist har förstått och uttryckt det man själv bär på och därmed förlöser det. Uppmuntrar. Tröstar. Skapar ett litet leende, ett litet vemod.

Vackert är det.

Lyssna på "Lay lady lay" ikväll. Och några till Dylan-sånger. Och förstå lite mer av varför vi är som vi är, och varför vi hamnat här.

/S

Oj! Bröderna Lindkvist med gästartist!

2008-06-30T20:06:00.008+02:00

Kul dag i Studion! Dagens Nyheters journalister följde finansmannen Mats Sundkvist under en vanlig dag, och det sammaföll med ett uppträdande han skulle göra på aftonen. Mats äger Studion där vi spelat in "Kingens" senaste platta , så naturligtvis utgjorde studion den bästa replokalen inför kvällen. Jag riggade lite mickar och gjorde i ordning inför besöket och det blev en uppsluppen session med sång och zväng från "Lindvkistarna" som kompade.

/S

Alliansen sitter i ett "FRA-Deathgrip"

2008-06-29T17:06:00.003+02:00

Det ger sig tydligen inte. Tidningarna har i stället för att somna in och skriva om bantningspiller när sommarens nyhetstorka sätter in, i stället fått ett köttben som kommer att räcka hur länge som helst.

Dessutom när FRA-lagen nu uppärksammats, så sätts också ljuset (till stiftarnas förtret), på ACTA och Lissabon-fördraget samt de nya initiativen att reglera och registrera bloggare. Det finns hur mycket som helst att hämta att lägga på brasan. Expressen startar en Tema-webb och DN:s ledarskribent beskriver sig som i "chocktillstånd". Tendensen går igenom hela mediasverige.

Eftersom ny- och gammelmedia nu med gemensamma krafter drar åt samma håll och dessutom har opinionen samt även företagen i ryggen, så har det verkligen utkristalliserats till en fråga där den tredje statsmakten (Gammelmedia) den nya nätmakten (bloggarna) och den stora allmänheten (de lätt-triggade som avskyr reglering i alla former) står tillsammans i direkt konfilkt med regeringen.

Det har utvecklats till en renodlad konflikt mellan nationen och dess styre helt enkelt.

Det som är lite svårt att besvara är hur rädda alliansen är för risken att deras regeringsställning försvagas, både under innevarande mandatperiod och i nästa val.

Är man beredd att förlora makten för denna enda sakfråga? Oavsett hur det ligger till med rätt och fel i denna cirkus, så har ju frågan opinionsmässigt löpt amok och alla allianspartier får rejält med smisk.

Om regeringen skulle agerat nu som i filmen "Wag the dog" så skulle de givetvis iscensätta ett litet terrordåd själva. Eller så beställer NSA/CIA ett pyttelitet terrordåd i Sverige, bara tillräckligt stort för att debatten helt ska vända och spaningen helt plötsligt bli helt förankrad hos folket för alltid och man får fria händer och mandat att göra som man vill (som med Patriot Act och Homeland Security).

Nedåj herregud, det är inget jag tror skulle hända, jag bara löper i tankarna med lite humor här. I själva verket tror jag det här är en snustorr produkt från en sjunkande myndighet men som även givetvis har ett ordentligt tryck i ryggen från NSA för att spana på "ryssinfo" på väg genom landet via Internetkablarna. Men vi får hoppas vid gud att inget terrorbus dyker upp vid Globen lite lägligt inför höstens beslut i riksdagen för då väcker man konspirationstrollen och i det klimat som de piskar upp går det inte att föra någon debatt alls.

Hursomhelst, så är jag mest intresserad av frågan om denna debatt har tillräcklig kraft och stamina för att utlösa antingen en regeringskris på vägen, eller en valförlust i nästa val.

Klart är att fenomenet/drevet nu är validerat och har blivit ett reellt och långsiktigt politiskt vertyg att slåss med för de som har att tjäna på det.

/Stefan

En skivbolagsdirektörs hjärta.

2008-06-28T23:03:00.004+02:00

Det är väl det det handlar om. Hjärtat. Lusten. Den obetvingliga känslan av att älska det man håller på med. Idag fick jag ännu en recension från USA av vårt album med Kingen.

En stor publikation i Los Angeles hyllar vårt album så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vår lilla skiva, ligger på första sidan, intill en intervju med Solomon Burke, en av USA:s största Soul-legender. Precis som att de skulle vara lika relevanta. Det är de ju inte givetvis, men i ögonen på en Amerikan, som inte vet hur litet vårt bolag är, så förefaller ju kanske vår release av CD:n "Ride With Me" som vilket annat släpp som helst.

För oss är det gigantiskt. Han refererar ju för fan till Stevie Wonder! Respekterade Amerikanska recensenter tar vår framvärkta hjärteprodukt, lyssnar och går i spinn och skriver sedan recensioner som...ja jag vet inte... jag lovar er, jag har tagit kopior och skärmdumpar av varenda en hittills för att visa barnbarnen en vacker dag.

Jag går in och läser alla de här recensionerna flera gånger i veckan. Jag är rädd för att jag inte ska förstå det själv annars.

Här är den, den senaste i raden av recensioner;

"I took a master class in misery and heartache/I got an A-plus studying bitterness and greed," sings Sweden's Kingen on his new album Ride With Me. Doleful admission aside, Ride With Me is anything but downcast; on the contrary, it's an invigorating blast of rock and roll that is as pure as any album you'll hear all year. Sveg, Harjadlen's answer to Brian Setzer—like the former Stray Cat, Kingen fronts the big band The Blue Flamingo Orchestra and he's also an alum of Sweden's legendary The Boppers—Kingen is a commanding musical presence able to deftly switch from swing to soul and from R&B to jazz. The pitch-perfect rockabilly of "Mary Ann" is impossible to resist; the R&B-tinged "She's Mine" is augmented by a brilliant saxophone solo; and the parking lot come on of "31-00-54" sounds like a lost classic from the '50s. Elsewhere, there's the jump blues of "Be-bop Street," the flirtatious title track rave-up and the gentle soul of "I Don't Wanna Lose You" which begins with a dead-on Stevie Wonder homage. "I'm gonna flush this bitter pill/I need something better," Kingen sings on "Mary Ann"—he must have found it because Ride With Me is filled with the kind of jump, snap and vigor of a man who's feeling a little bit better than fantastic.

—Alex Green

Länk här

Resten av recensionerna finns samlade som länkar på Kingens hemsida www.kingen.se

Den skivaktuelle cyklisten.

2008-06-28T13:32:00.001+02:00

Kingen på väg till ett 'poolside gig' för sociteten på en Herrgård någonstans i sverige.

Synnerligen levande.

2008-06-27T13:21:00.002+02:00

Oj. En reaktion jag inte riktigt förväntade mig med att blogga regelbundet är att när man inte gjort ett inlägg på några dagar så börjar folk höra av sig och kolla så att man lever och har hälsan. Intressant. Och så känns det lite mjukt mysigt i bröstet.

Tack för omtanken. Min paus beror på att det är högsäsong i kolgruvan just nu och en pråm från Finland just kommit in med mer att göra, vilket gör att jag står i gruvan och skottar från morgon till kväll, bildligt talat.

Det har varit Styrelsemöte med Stiftelsen jamtli, Landstingsfullmäktige, Kommunfullmäktige, en massa röj runt Kingens skiva i USA, jag har börjat göra sista smörjelsen för ett av mina företag ser det ut som (fast vi har inte dragit ur kontakten ännu) och en hög med administration ska hanteras, detta tillsammans med att hinna med privatliv, klädtvätt, sommarplanering för Kingens medverkan i Allsång på skansen samt att kökspersiennerna just gick sönder, en hårddisk brann på Studion, jag ordnade en offert på reparation av växellåda från bilverkstan samt att högen med fönsterbrev är så stor på hallmattan nu varje morgon att jag lejer in en hjullastare som får lägga det på flakbilar och köra det på tippen o.s.v o.s.v.

Så; nu skulle jag vilja be alla mina läsare att sälja åtminstone ett organ var till Östtyska organmaffian och sedan skicka överskottet av försäljningen till mig. Innan måndag. Tack. Okej? Jag vill kunna ligga åtminstone ett år på valfri Söderhavsö och hämta igen mig lite. Fast..så djävla trött är jag inte. mer...beslutsam och framåt-orienterad. Jag fattar inte, men av nån anledning kommer ofta stunder nu när jag tycker att tillvaron är mer intressant och spännande än på många år! Jag kommer aldrig att förstå mig på mig själv. Men jag kan tycka om mig, det kan jag göra, och det gör jag. :-)

BIG LOVE

/Stefan

Belgien drar Sverige inför Europadomstolen

2008-06-22T20:45:00.006+02:00

Tack Belgien.

Det var nästan med en klump i halsen jag såg Sverige speglas av utländska ögon som en osannolik kontroll-stat i ett sju minuter långt inslag, som huvudnhet i Belgiens största nyhetskanal.

Se klippet HÄR (textat)

Bloggen Projo skriver;
"Den Belgiska regeringen är kraftigt upprörd över den svenska FRA-lagen. Man menar att FRAs övervakning riskerar drabba även belgiska medborgare och man kan inte tolerera att Sverige avlyssnar Belgiens medborgare.

Nu planerar därför den belgiska integritetskommisionen (Privacy Commission) en stämning mot Sverige i Strasbourgsdomstolen."

Det kändes som om någon slängde ut en livboj. Någon utifrån har sett vansinnet som hände i riksdagen den 18 Juni och bestämde sig helt enkelt för att dra Sverige inför Strassbourgdomstolen, då den Svenska signalspaningslagen står i konfilkt med Europeiska direktiv och lagar. Om det konstateras att den Svenska lagen saknar stöd gentemot de Europeiska och vi fälls, så kommer lagen att ogiltigförklaras.
Jag kunde aldrig tro att ett åtal skulle kännas så välkommet varandes Svensk medborgare.

Vänsterpartiet har även KU-anmält Regeringen i samma fråga och andra grupper förbereder åtal mot staten för att pröva om den nya lagen står i konflikt med en eller flera paragrafer i Svensk grundlag.

Jag kan inte begripa att vår regering kunde vara så otroligt naiva och aningslösa. På eftermiddagen den 18:e ringde jag en av våra riksdagsledamöter och sa helt enkelt "du måste sänka den här lagen annars förintar du partiet". Inget gehör givetvis, men jag vet att jag hade och fortfarande har rätt.

Alliansens agerande (ja, jag är Centerpartist, ni kan ju begripa vilken tuff tid jag har med förtroendekapitalet) kan komma att ställa Sverige i en konstitutionell tornado. Och det är helt självpåtaget. De har skapat detta själva genom sitt ställningstagande med den nya lagen. De har inget att skylla på förutom sin egen arrogans, maktfullkomlighet, inskränkthet och bristande respekt för folk och väljare.

Jag struntar för tillfället i att jag är Centerpartist. Lojalitet får inte vara detsamma som idioti. Har man gjort fel har man gjort fel och då spelar partifärg ingen roll. Det är partiföreträdarna i riksdagen som ska be MIG och alla andra väljare om förlåtelse för sitt vansinniga ställningstagande i FRA-beslutet.

Nu blir Sverige förmodligen stämt inför Europadomstolen.
Det visar också hur allvarligt Belgarna ser på integritetskränkningarna som den nya lagen innebär.

Återigen; Tack Belgien. För stödet, hjälpen och det raka försvaret för den enskilda människans rättigheter.

Bloggsverige kokar inte på sparlåga, det stormkokar än värre och nu föreslår Internet-krönikören Oscar Swartz att folket ska samlas i en jättemanifestation inför riksdagens öppnande i September.

Givetvis. Det ska bli intressant att följa.

/S

Video-dagbok, Kingen och den nya världen.

2008-06-22T18:49:00.005+02:00

Jag har hittat en fantastisk tjänst för att kunna direktsända en "videodagbok" till webben med en 3G-telefon. Det funkar så att man laddar hem ett program till telefonen, slår igång den och då sänder den en live-stream med Video och ljud till en webbsida där vem som helst kan gå in och titta i realtid med datorn hemmavid.

Telefonen fungerar som en liten portabel sändningsbuss helt enkelt när man installerat programmet och man kan bara sätta igång och sända livebilder till Webb-publiken från var man än befinner sig utan kablar eller krav på fast Internetabonnemang i närheten. Så länge den har täckning, kan vi sända.

Så. Med början den 14:e Juli ska jag och Kingen ut på en sväng i Sverige där Kingen ska göra att antal spelningar (bl.a. Allsång på skansen) och jag ska agera "turnéledar-manager-skivnasar-allti-allo" under veckan. Då är det ju som upplagt för att videoblogga!

Så jag tänkte som så, att vi ska sända kl. 12.00, 15.00 och 18.00 och kanske 21.00 några minuter varje gång, varje dag under veckan. Det lär bli mycket bil, hotell, repetitioner, Allsången-bakom-kulissernamaterial m.m. Bra och säkert lagom genant material utlovas. Med lite tur kanske jag kan övertala Kingen att slänga ut en klockradio från Hotellrummet för att få lite rock-känsla.

Materialet kommer att både direktsändas på ovan nämda klockslag och även arkiveras för möjlighet till senare kronologisk avnjutning på denna länk;

http://alpha.bambuser.com/channel/Kingen

Lägg ett bokmärke och kom ihåg datumen! 14-15 Juli! (Och kanske fler dagar med om vi orkar.)

Ja, vi släpper alltså in folk oredigerat rakt in i privatlivet under den veckan. Väl direktsändningsknappen är intryckt, går inget vi gör eller säger att ångra ha ha. Meget kul.

Jag äter ny teknik till frukost.

Det har jag alltid gjort. När jag haft råd.

Fast det här fenomenet med realtidsbloggande på resande fot är inget nytt. Några kvinnor jag känner drog redan 1995 iväg på en resa tvärs över USA, där de med den tidens vassaste teknik gjorde en resedagbok på nätet, och bloggade med bilder och allt, dokumenterandes äventyret så att andra kunde se det över Internet. De som är lite yngre idag fattar inte vilken enorm teknisk stretchning det var 1995. Det var knappt så att SMS var uppfunnet då.

Nästa hisnande upplevelse för min egen del i den världen, var när en av mina vänner på den aningens ökända maillistan "Trafik" hade skaffat sig en Nokia 9110 som gjorde att man kunde skicka mail med MOBILEN, det var Rocket-science 1998 ska ni veta.

Tio år sedan. (Kunde lika gärna vara femtio känns det som i tekniksammahang).

En kväll tog han hursomhelst med sig Nokian och en kompis och stack ut på ett dygns vilt äventyr utan mål, bara för att se hur det skulle kännas att vara på resande fot ute i verkligheten och maila in till oss som satt runt landet vid datorerna och följde dem i realtid.

Det bar planlöst iväg från Stockholm till Nynäshamn och de mailade var tionde minut nästan ett dygn vad de gjorde allteftersom de blev packade, mötte underliga typer, hamnade i trubbel o.s.v.

Hemma vid datorerna satt vi kanske 300 personer och mailade tillbaka, hejade på, frågade hur det gick och det kom de märkligaste svar tillbaka efter någon minut. Att sitta online och följa upptågen nästan ett helt dygn i realtid var nånting otroligt hisnande 1998. Oemotståndligt. Alla satt som klistrade.

Märker ni att jag skriver med en ton som om det vore något som hände för 50 år sedan?
Jag vet! Det låter så! Och på ett sätt är det så också. Femtio tekniska år sedan.
Att gå från en IT-fri analog och långsam kultur utan mobiler och Internet, till den extremt närvarande, allmängiltiga teknik-intensitet vi har idag, tog bara dryga tio år.

Det har gått så fort.

Med hela detta tekniska paradigmskifte så har även helt nya betéenden skapats och de har skapats så fort att de som är födda på 60-talet knappt hunnit med...och än mindre generationen innan.

Det märks på hur olika vi förhåller oss till tekniken beroende på hur gamla vi är

15-åriga tjejen: "Kan du gå ut från mitt rum mamma, jag håller faktiskt på att spela in och ge ut min nya låt på nätet här!"

20-åringen: "Javaddå har det inte alltid varit så här? Ro hit Mp3-spelaren farsan, släpp sa jag!"

40-åringen: "Fyfan vad jag möjligen har järnkoll på vad de där coola ungarna kanske håller på med...tror jag"

60-åringen: "Jag kan bara inte fatta vad ni tycker är så speciellt med det där!"

Jaja. Kom ihåg att ställa in kalendern på att följa oss på Videobloggen där i Juli.

Det kan bli hur lamt som helst, och till och med DET kommer att bli underhållande.

love

/S

Nej, signalspaning i sig är inte problemet.

2008-06-21T19:52:00.000+02:00

Underrättelseverksamhet är varje lands skydd och rättighet. Jag har inga problem med det. (Angående Signalspaningslagen). Det är att regeringen ger det laga stöd som är problemet, för det skadar inte bara integriteten hos medborgarna och gör oss till ett topp-tio-land bland de med sämst integritetsskydd i världen (inklusive Polen, USA, England och Portugal, Sydafrika m.fl) utan skadar också själva grundsyftet med FRA:a verkamhet.

Låt mig utveckla;

-Jag tycker att FRA borde få utöva signalspaning under total sekretess och noll insyn, långt utanför det publika ögat i samma ofarliga mörka källare som andra länders underrättelseverksamhet och att den här lagen bara hindrar dem i det de egentligen är satta att göra, d.v.s. stävja yttre hot mot Sveriges säkerhet.

Nu, med det nya regeringsbeslutet, blir deras verksamhet visserligen "laglig" men ställs under en kommitté, en "domstol" och dessutom Datainspektionen!! Riskerar inte det att devalvera själva syftet med signalspaningslagen? Helt plötsligt blev det nu en gegga av civilrättsliga frågor och ett jämrans mediaoväsen av det hela! Vem tjänar på det?

Om FRA i stället får operera i en "gråzon" med ett minimum av insyn, så innebär det ju att de tar stora risker om de skulle bedriva integritetskränkande spaning mot oskyldig privattrafik, men inte när de bedriver fokuserad underrättelseverksamhet riktat mot utlandet och yttre hot mot Sverige. Det blir självreglerande. Ingen vill ha en ny IB-affär. Gör de något oegentligt och åker dit får de rejäla problem.

-Och eftersom de i det scenariot saknar laga stöd i att spana på enskilda Svenska individer, så kan de heller inte dra de individerna inför rätta om de hittar småbrott eller andra civilpolisiära angelägenheter=automatiskt integritetsskydd. Informationen de eventuellt får fram, av vilken riktig eller oriktig anledning som helst, kan helt enkelt inte användas eftersom den var olaglig från början.

Detta gör att de får bäst effekt i sitt värv av att hitta riktiga terrorhot och rikta underrättelsearbetet mot de mest relevanta målen. Rätt incitament för signalspaning.
Lagar som "The Patriot Act" och det vi ser i Storbrittannien.. och nu till sist här, är så fruktansvärt, fruktansvärt fel ute.

Det obegripliga framtvingandet av den här lagen gör ju att FRA släpas fram i håret för att bespottas på torget, synas under lupp av media, de sätts under ett batteri av statliga kontrollfunktioner i medborgarnas tjänst och drar på sig musklerna av hela undergroundkulturen. Dessutom så skrämmer de buset ner i sina springor igen och tvingar allmänheten och mjukvarubranschen till masskryptering och anonymitetsåtgärder.

Så fruktansvärt korkat ur underrättelseperspektiv.

När detta händer får vi några saker;

1. Ett tandlösare FRA
2. Förstöring av skattemedel, då FRA:s huvuddirektiv värdedevalveras och det riskerar att bli en död administrationsklump liknande Försäkringskassan (visserligen med 900 anställda och en cool superdator) i en skogsdunge av det som en gång säkert var en fungerande underrättelsetjänst.
3. En massiv negativ opinion, som gör det politiskt svårt att överhuvudtaget arbeta med frågorna.

Nyckelordet är "hemlig" i "hemlig signalspaning".

Underrättelsetjänst ska ske i de mörkaste av valv, knappt känd av statsministern, för så länge inte underrättelsefunktionen har en polisiär styrka underställd sig som kan gripa medborgare till höger och vänster och backas upp av ett lagrum, så är den helt ofarlig för den vanlige Svenske medborgaren.

Nu däremot, med det fokus som den nya lagen fått, så har de skadat Svensk underrättelseverksamhet något alldeles otroligt.

-Jag cirklar hela tiden runt denna grundläggande principfråga. Det grundlagsvidriga i att staten ska få _tillstånd_ med lagstöd att gå igenom Svenskarnas privatkorrespondens.

Att de i lönndom _gör_ det är ett mindre problem än det obehagliga faktumet att det hela nu sanktioneras av vår regering i stället för att vara olagligt. Det är bara Kina, Saudiarabiska länder och i viss mån USA som kommer i närheten av samma förhållningssätt som Sverige nu närmar sig i den här frågan. Vi är helt plötsligt nästan värst!

...när det gäller att med laga stöd spana på, lyssna på och hämta in information av varje medborgares kommunikationer i ett land. Varje telefonsamtal som rings, varje mail som skickas dynget runt av varje Svensk, kommer att passerera FRA:s superdator för att scannas av om det sägs "bomb" eller "globen" eller Al Qaida" eller liknande. Dynget runt. Året om. Står vi under bevakning, från Januari 2009. Det, är vad lagen innebär. Faktiskt och konkret, utan överdrift eller raljerande.

Just den här passagen, just den brännpunkten, det nålsögat, är det som det handlar om. Vidden av det principbeslutet är så stort, så stort, -ett gigantiskt skifte av förhållningssätt till medborgerliga grundlagsskyddade rättigheter.

Tror fan att ISA (Invest in Sweden Agency) blir skärrade när utländska företag flyr fältet av denna anledning och att sverige blir svartlistat av Internationella organisationer som mäter privatpersoners- och företags integritetsskydd i olika länder. (Detta har vi kunnat läsa om i tidningarna senaste dagarna.)

Många som diskuterar detta ramlar ner i teknikaliteter om hur det ska gå till, vilka åtgärder som ska vidtas för att skydda integriteten och så vidare, medan själva kärnfrågan, -att FRA ska kunna trampa runt i våra privatliv med stöd av lagen som i gamla Sovjet, inte verkar har gått in riktigt. Jag hade förväntat mig ett högre och mer uthålligt ramaskri från de stora redaktionerna och SJF t.ex.

Fast det är klart, snart börjar ju Allsång på skansen.

/S

Klichéer och sjysst kaffe.

2008-06-21T09:42:00.001+02:00

Liksom. Skönt. men ändå en liten...känsla av overklighet. FRA och signalspaningslag kändes långt bort när jag åkte till Hackås för att fira Midsommar. Underbar dag omgivna av barn och lekar hemma hos Kingen och Maria och i säng vid halv elva utan att ens ha ett litet yrsel i huvet. God mat och underbar gästvänlighet. Tack Kingen och Maria! Fast... på dagen, på Hackås hembygdsgård, så fick jag den där svindlande känslan igen av att ryckas från 2008 till 1958. Dragspel och elgitarr-farbröder i ett hörn spelandes gamla låtar. En midsommarstång och några barn som dansar. Vad jag märker är, att vi födda på sextiotalet gör allt det här lite som "pliktskyldigast", ungefär som när vi tycker att våra barn ska titta på "Kalle-Anka på Julafton" trots att det inte betyder ett dyft för de, på det sätt det gjorde för oss för 30 år sedan. Runt midsommarstången dansade några barn påhejade av nostalgiska mor- och farföräldrar, som liksom ville behålla sin bild av att man fortfarande gör som man gjorde när de var små i Sveriges ungdom.

Det känns..."sådär". Många av oss lite yngre har helt tappat kontakten med traditionen och jag har en känsla av att vissa hellre skulle önska ett sätt att fira midsommar som tillhörde "oss", en nutida kulturmanifestation för våra behov.

Men okej, midsommar är fint, det tycker t.o.m. jag, så upp med stången bara och dansa på. Det gör välan ingen skada. Vi kan låtsas några år till. Av respekt för de allra äldsta. Och de minsta barnen, tycker i all fall det är kul att röra på benen lite

/S

Så var det med det.

2008-06-19T10:22:00.001+02:00

"Lex Orwell-ämnet" får nu stå tillbaka för sommarens kommande utmaningar. Ett stort arbete är i alla fall påbörjat av skribenter, IT-folk och bloggvärlden för att minimera skadorna av den nya lagen framöver, ett arbete som jag har en känsla kommer att pågå oförtrutet tills det ger effekt. Jag lämnar det dock för tillfället åt sidan en stund.

Sommaren; Arbete, arbete, resa i arbetet, några soldagar, arbete, någon fin ledig dag, arbete och enorma förändringar gällande fokus, planer och förutsättningar i tillvaron. Det känns skrämmande och uppfriskande på samma gång. Det finns ett uttryck som heter "Svedjebränning" som innebär att man eldar av gammal mark för att skapa näringsrik jord för nya plantor. Det är nog lite vad det handlar om. Eld, rök och mayhem i största allmänhet, för att sedan avgöra vad som ska planteras.

När man av någon anledning ändrats, växt eller mognat inuti, tar det en stund att växa i de nya omständigheterna. Att förstå vad som ska lämnas och lämna det, att förstå vad som ska skapas och skapa det.

Någon frågade mig för inte så länge sedan, vad som verkligen innerst inne motiverar mig mest, gör mig lyckligast och utgör den innersta drivkraften i mig.

Vilken otroligt svår fråga. Det tog flera dagar innan jag riktigt själv hade förstått vad jag omedelbart och spontant svarade;

-Att skriva, skapa opinion, tala inför människor, arbeta med den nya IT-kulturen och göra människor lyckliga och världen bättre.

Vilken djävla slutsats! Jag blev nästan arg på mig själv. Vilken jobbig insikt, att helt plötsligt förstå exakt vad man vill göra. Jag menar, förmodligen måste man ta konsekvenserna av den insikten också. Det hade varit betydligt behagligare om orden "jag vill jobba som trädgårdsmästare" hade kommit ur min mun.

Det värsta är, att det jag uttalade överensstämmer alltför väl med en politikers yrkesroll och jag har så svårt med politiken. Hela systemet är trasigt till den grad att det inte går att arbeta i utan att kompromissa ner privat-etiken i sig till en gräns där det känns som att ligga fastklämd under en brinnande soffa.

Jag beundrar dem som klarar av det och fortfarande behåller nattsömnen. Ni anar inte hur illa det verkligen är i Sveriges parlamentariska system, från Regering ända ner till bonnfullmäktige. Eller, det kanske ni gör, efter att ha bevittnat den demokratiska våldtäkt som utfördes i omröstningen om signalspaningslagen 18 Juni.

Jag tänkte; "Men, representerar jag verkligen det där systemet?". Och det gör jag ju. Det blir förmodligen till att antingen ta sig an skiten inifrån för att börja förändra, eller avsäga sig partimedlemskapet såsmåningom.

Att förändra är svårt. De politiker som gått in och försöker förändra, de som kommit in på personval och liknande, som är lite yngre,kommer ofta springande hals över huvud ut ur politiken efter ett tag med bleka ansikten och Edward Muncks "Skriet" som ansiktsuttryck. (Se Fredrik Federley, fast han sålde ju ut sig så nu är han forever rökt) Inte bra. Jag ska låta det mogna ett halvår och bestämma mig sedan.

Så länge, är det fram med macheten som gäller och hugga sig vidare i bullshit-djungeln.

See ya.

/S

Klockan 21.22 18 Juni 2008 blev Sverige ett annat land.

2008-06-18T21:26:00.000+02:00

Riksdagens omröstning;

143 röstade ja.
138 röstade nej.

-Till att införa en ny Svensk lag som ger staten rätt att avlyssna Svenska medborgare som kommunicerar via trådbundna media (telefoni och Internet) utan att de är misstänkta för brott, utan att de vet om att de är övervakade eller utan att få veta vad staten ämnar göra med informationen.

Håll i er.
/S

From Russia with love....

2008-06-18T18:06:00.001+02:00

...eller Kina...eller annan likvärdig stat med tvivelaktig konstitution.

Ironin är stor. Riksdagens röstning gällande signalspaningslagen "Lex Orwell" sker samtidigt som det är Sverige-Ryssland på TV och t.o.m. Reinfeldt tänker obekymrat titta på matchen. FRA-nyheten är iskall och media har redan vänt blickarna åt fotbollshållet. Medan matchen pågår, så sker på annat håll i tysthet ett paradigmskifte i det här landet av sällan skådat slag. Vi går från en fri demokrati till en kontrollstat. Och om tolv timmar, kommer ingen ens att kunna återkalla vad det handlade om. Man undrar, om inte det här landet ändå faktiskt förtjänar den här utvecklingen.

Till oss som slog på trumman; -Let this be our legacy.

Lex Orwell 3.

2008-06-18T10:29:00.000+02:00

Jag är sedan 12 år tillbaka medlem på ett antal av de mest initierade forumen och privata maillistorna i landet som avhandlar IT, IT-juridik, IT-relaterad etik och teknik. I dessa forum har under det senaste decenniet passerat ett antal hundratusen inlägg. En stor del skräp, och socialt vardagsprat givetvis men även blandat med det mest kvalificerade inom nya Internetfenomen, standarder, teknisk mediautveckling och lagförslag. Men när en sådan här situation uppstår, när Staten plötsligt vill driva igenom något så oväntat demokratifrämmande som FRA:s nya signalspaningslag, så ställer alla de nationella och Europeiska kompetenserna i dessa forum sig på tå och formligen SKRIKER ut ett STOPP mot denna komplett galna lag. Med all rätt.

Det här är inte en teknisk fråga eller en fråga om detaljer och omständigheter gällande hur själva spaningen ska utföras. Kärnpunkten är om staten ska få folkets TILLSTÅND att överhuvudtaget göra det.

Fast nu försöker regeringen glida in på ett sidospår som inte avhandlar själva kärnfrågan, (d.v.s. att de ska få tillstånd av folket att göra detta) det förutsätter de, nej nu gäller det att lugna massorna med lite avledningsfluff så att det kan klubba lagen ostört.

Men.

-Vi bara kan överhuvudtaget inte ge staten laglig rätt att utöva godtycklig, oredovisad avlyssning av Svenska medborgare utan brottsmisstanke.

Det skulle nämligen behöva förutsätta att staten alltid är;

-Felfri
-Kompetent.
-Icke korrumperad.
-Fri från dolda agendor
-Fri från oförsvarbara syften i sitt handlande
-Laglydig
-Fri från frestelser att utöka användningsområdet i den lagliga avlyssningsrätt de skaffat sig.
-Sammansatt av partier som ej har rasistiska agendor eller odemokratiska inslag i sitt partiprogram.

..och så vidare. Kan någon här hävda att ovanstående alltid har varit fallet, är fallet idag och alltid kommer att vara fallet i framtiden?

"Lex Orwell" som lagen kommit att kallas, är ett för starkt verktyg att tillhandahålla en statsmakt. Att det förekommer ändå i dag är illa nog.
Det går inte att garantera följderna eller att det används på det sätt det är tänkt. Det går helt enkelt inte.

Ur en taktisk synpunkt; Tänk efter!

-Efter flera års remisssande och processande, så ska nu (efter veckans ramaskri-protester) helt plötsligt tillägg, undantag och "integritetsskydd" tänkas ihop, skapas och införas (Av vilken kompetens DÅ helt plötsligt kan man fråga sig?) i lagförslaget på mindre än 48 timmar och sedan klubbas igenom.

Det skapar svindlande låg trovärdighet att Regeringen bara har mage att kommunicera det, än mindre GÖRA det, utan djupare förnkring och utan att vänta in folkets vilja.

Beredningen och timingen har varit mycket noggrann för att få igenom lagen friktionsfritt;
-Lagförslaget schemalades att behandlas mellan skolavslutning och Midsommmar och två dagar före riksdagens stängning.

Man behöver inte vara det allra minsta konspiratoriskt lagd för att se den glasklara intentionen att Regeringen räknat med att få igenom det här som "av en händelse" lätt som en tvål glider i badkaret. Det säger en del om känsligheten i ärendet.

Några, förmodligen en "Social-Moderatisk" mix (det var Socialdemokraterna som initierade lagförslaget som ni minns), står med stenhårda piskor bakom den här processen och skriker till riksdagsgrupperna; "Den här lagdjäveln SKA igenom HÖR ni det!! -Nu djävlar ser ni till att få det att hända!! Skit i vad tidningarna skriver, det lägger sig. Folk glömmer. Bara GÖR det! Nu!"

Det kan anas av alla tecknen som hela debatten och omröstningen omges av, att det här är något väldigt allvarligt och prioriterat för de som initierat det hela. Riksdagsledamöter står med gråten i halsen i talarstolen och uttrycker sin rädsla och frustration, pressade mellan partipiskan och dem de representerar d.v.s. oss.

Tänk er, att min och tusentals andra Svenska bloggar som skriver kritiskt om detta ämne idag, börjar registreras och alla blir stämplade som "regeringskritiska" i en databas. Det är vad den nya lagen kan medföra. Mysigt. Okej. Fine. Här är jag. Jag och hundratusentals andra tänker fortsätta bryta fram med sanningen tills det blir slut på galenskaperna.

Allt känns mycket obehagligt faktiskt. Är det här verkligen mitt land?

/S

Lex Orwell 2.

2008-06-18T07:07:00.000+02:00

Riksdagen kommer idag att ta ett beslut om återremiss av signalspaningslagen. Det är bara en taktisk och politik-teknisk manöver, som innebär att de kommer att få igenom sina urspungsintentioner helt oinskränkt, men vi och media kommer inte att kunna göra något åt det.

Grisen var för ful första gången den visades på auktionen. Nu ska den hem och sminkas, så att den går att sälja nästan gång. Men det är exakt samma Gris.

Övergreppet på Sverige lika stort. Man ska göra några tillägg i lagförslaget för att stärka integritetsskyddet. Det innebär att de egentligen säger "vi tänker fortfarande öppna din mail och lyssna av din telefon som i Kina och Saudiarabien, men någon kommer att titta lite över vår axel medan vi gör det". Alltså är övergreppet lika starkt.

Tänk, att så få har förstått vad det är som händer just denna lilla vecka i Juni 2008. De har valt det så smart. När Svenskens uppmärksamhet är som lägst. Före Riksdagen stänger. I Juni 2008 förlorade hela Svenska folket något mycket viktigare än de anar just nu. Det kommer historieböckerna att visa.

En man jag känt länge och tycker mycket om, Christopher Arnold, har skrivit ett blogginlägg där han i förväg ber om förlåtelse till sin 2-årige son Max, för att han inte hann göra mer för att stoppa det här.
Jag läste, och kände tårarna komma. Vi som förstår den fulla innebörden av den här nya lagen, har en ganska jobbig dag idag. Jag önskar så, att alla skulle hinna få möjlighet att förstå den fulla innebörden av vad Regeringen just nu gör, och var det kommer att ta oss.

Chris inlägg, läser du här.

/S

Två bilder. 28 år mellan dem.

2008-06-16T19:40:00.000+02:00

1979. Den karismatiske musikern Johnny Wetterstrand flyttar hem till sin hemby efter ett antal år på Turné. Omedelbart startar han upp en teaterförening, skriver en musikal, släpper ett antal singlar med Härjedalska artister som säljer bra, blir musiklärare, blåser liv i en nedlagd Folkpark (som blir succé), startar en konceptrestaurang med vildmarkstema och bara lokala råvaror som Björn (!) Älg, Ren och alla fiskar man kan nämna. Det blir också nattklubb med medlems- och Vipkort. Allt detta sker inom loppet av fem år. För mig och min vän "Kingen" är det som att sugas upp av en Tornado. Vi blir upplärda, upptäckta och utsläppta på scén och turné innan vi hunnit fylla tolv år. Det här är alltså 1979.

1986 avlider Johnny i bukspottkörtelcancer, drygt 40 år gammal.

28 år efter att ovanstående bild togs och många år efter att jag och Kingen slutade turnéra tillsammans, så gör slumpen att vi får tillfälle att bara...kliva in på samma scen där vi började en gång. Kingen ska ut och signera lite skivor, jag kör bilen, och vi bestämmer oss för att "vafan, vi kör ihop, det blir säkert speciellt". Mina femton år som media- och IT-entrepenör, rinner av på ett par minuter, och straxt står vi där och spelar som om det vore igår.
Jag skrev om detta för några inlägg sedan också, men en bekant hade gjort sig mödan av att leta fram ett gammalt tidningsurklipp så jag måste bara posta det. Det är otroligt vart livet tar en längs vägen, allt som hinns med. Allt som inte syns eller går att sammanfatta om den tid som gått mellan dessa två bilder. Jag måste skriva en biografi. Det bara är så. Jag börjar märka med tiden, att jag nog levt ett extremt annorlunda liv. Det måste nog bli en avstämning redan vid 40 fyllda.

Lex Orwell

2008-06-16T10:08:00.000+02:00

Sverige kokar och mullrar. Äntligen. Om det hjälper vet vi inte ännu.

Regeringen vill klubba igenom ett förslag som ger Försvarets Radioanstalt i uppgift att skapa ett övervakningssystem där all telefontrafik, mailväxling, SMS och Fax (!) övervakas. Allt. Urskiljningslöst. Dygnet runt. Från Victor 13 som SMS:ar till mamma att han blir sen till middagen till Eva 49, som mailar beskedet om att hon ska skilja sig till sin syster. All Svensk kommunikation. I alla medier. Dygnet runt.

Ja. Regeringen försvarar sig med att "det är bara trafik som går in och ut ur Sverige, som passerar gränserna, som ska övervakas."

Oj, glömde de, att alla samtal, all internettrafik, även om det är en kommunikation mellan två personer i samma by, redan GÖR det?

Telebolag och internetleverantörer är nämligen konstruerade så, att trafiken alltid tar den bästa och billigaste vägen. Ett samtal eller mail mellan två personer i en liten by via telefon eller dator, kan därför ta vägen över Fillippinerna, England, Eritrea eller USA innan det når den andra lokala mottagaren. Det innebär, att all trafik per definition redan passerar över gränserna, trots att den är lokal, och därmed blir laglig att övervaka med den nya lagen.

Många jag talar med om detta rycker på axlarna och säger "äh, om man inte har något att dölja så har man ju inget att frukta".

Det, det kan du ge dig fan på att du har.

Det vi håller på att göra, är att faktiskt införa en ny Svensk alldeles riktig och fungerande lag, som sätter meddelarskyddet, källskyddet och brevskyddet helt ur funktion.
Vi lagstiftar att varje regering, för all framtid, oavsett vilken, får titta in i allt du företar dig i kommunikationsväg hela ditt liv, utan att meddela dig att de gör det, utan att ha ett skäl och utan att du är brottsmisstänkt eller står under polisiär övervakning.

Googles representant för Integritetsskydd har kallad den här Svenska "FRA-lagen" för "sådant som Kina och Saudiaraberna håller på med". D.v.s. diktaturer.
Saken är den, att utformningen av texten i det Svenska lagförslaget gör kränkningen VÄRRE än motsvarande metoder i de diktaturerna. SÄPO har tagit avstånd från lagförslaget och sågat det med kommentaren att "det är grovt och omotiverat interitetskränkande". Det ska mycket till innan en sådan formulering kommer från den Svenska Säkerhetspolisen, och att det dessutom uttrycker det offentligt.

Men regeringen passar på. Efter skolavslutningarna, före midsommar När Sverige inte är på sin vakt. Så bara lägger de fram förslaget på bordet och hoppas på att det ska klubbas igenom i all tysthet. Först efteråt var det meningen att Svensken skulle ställas inför fullbordat faktum. Bara det.

Många citerar Thomas Jefferson i den här processen. Så även jag;

”Those who are willing to give up a little freedom to gain a little security will loose both and deserve neither”. De som är beredda att ge upp lite frihet för att få lite säkerhet kommer att förlora båda och förtjäna ingen.

/Stefan

Just like...that.

2008-06-15T20:33:00.000+02:00

Det är mest bara liv som passerar.

Minns det. Minns det.

En avlägset bekants dotter hängde sig igår.

För några veckor sen hängde sig hans son.

Båda tonåringar.

För något år sedan, så dog ett annat av hans barn i sjukdom.

Det gav mig ett litet perspektiv idag.

I det här och många andra län, så går det omkring människor och tycker att en massa saker är viktiga. Vad någon sa om en igår. Att ett annat parti i dett pyttelilla kommunfullmäktige bråkade om någon petitess. Vad näringslivschefen slirade om under en after work. Att det ska byggas ett stort höghus någonstans. Med ett himla hallå ikring. Petitesser och oviktigheter. Mänsklig kramp av att behöva manifestera sig själv.

Men idag, så insåg jag, att varje förälder kan av slumpen närsomhelst, förlora sitt barn, sitt äktenskap eller sin karriär. Just like that. På ett ögonblick.

Fångade i strömmen, enligt sin egen uppfattning osårbara, fängslade i sin framgång eller sina neuroser, så förblir alla blinda, men en vacker dag så kan de finna sitt barn hängande i ett rep på rummet. Just like that. Tydligen.

"Det händer inte mig, vi har en fin relation i vår familj".

Yeah, right. Är du säker på att du inte missat något? Är du DÄR?

Det kanske händer på ett annat sätt. Du vaknar upp till insikten till en otrohet, ett bedrägeri, ett baktaleri eller ett barn som fått lite för lite uppmärksamhet och plötsligt måste in på ett behandlingshem.

Ingen går säker.

Vi är bara här en kort stund. Vi väljer varje ögonblick hur vi behandlar oss själva, världen och våra barn. Varje ögonblick. Väljer vi. Om vi är onda eller goda. Bygger eller raserar. Vi väljer.

Om vårat fokus stannar för mycket på våra egna smärtor och behov, så glider samtidigt något annat oss ur händerna. Obevekligt.

När längtan efter karriär, fullmfillment och självförverkligande pågår, så glömmer många vad det enda viktiga i ett liv är. Och förlorar plötsligt något. Sin hälsa. Sitt barn. Sin framtid.

Det finns däremot en ro, en tröst, en sanning ett sätt att leva sant.

Nästan ingen tar den vägen.

Jag har gett mig fan på att ta den vägen.
Jag har, som de flesta andra, varit fången i det ytliga, och har ibland ingen aning om hur jag ska ställa allt i ordning igen. Men jag vill till det riktiga.

Den riktiga. Oavsett vad det kostar mig. Satan vad det kostar.
Men det är det enda sättet att få valuta på ett liv levt. Det enda sättet.
Att ge villkorslös omsorg och kärlek, i varje ögonblick, till alla. Hela tiden. Att låta smärtorna och allt det oviktiga strömma bort och ge plats åt något vackrare.

Jag tror inte en djävel vet vad jag menar just nu. Eller så gör det så ont att läsa ovanstående att det avfärdas som något alldeles för sårbart och mjukt.

I don´t care. För det är det enda sättet att ta sig igenom livet om man ska vara säker på att inte vara född i onödan. Det enda.

I centrifugen av utbildning, jakt, karriär, konsumtion, mediatryck, förväntningar, rädsla och själslig hemlöshet, så tröstar du dig med vad som finns närmast till hands. Pengar, bekräftelse, att "vinna" eller att "passa in".

Allvar, -vad i helvete menar du med det? Är det något att hålla upp som en BRA sak menar du?

Shit. Slå dig lös, och bli vad du är ämnad att vara.

En god människa.

En avlägset bekants dotter hängde sig igår.

Mina tankar är med familjen.

/Stefan

Kingen talar...

2008-06-14T15:44:00.001+02:00

...mer i telefon än Bert Karlsson.

En ny era.

2008-06-12T10:09:00.000+02:00

Till att börja med så ska jag förklara vad jag menar med att "skivbranschen är död" i förra inlägget.

Jo, ni förstår, de där plattorna ni ser till vänster om kassan på Statoil med namn som "E.M.D", "Charlotte Perelli" eller "Sanna Nielsen" är egentligen det sista ni kommer att se av det som alla lärt sig sedan sextiotalet är "skivartister" enligt den gamla definitionen.

Det är snart över. De stora bolagen försöker fortfarande lura allmänheten genom sista-hjälpen-insatser som "Idol" och "Schlagerfestivalen" att den gamla marknaden fortfarande lever och har en framtid. Så är det givetvis inte.

Ni föräldrar; när såg ni sist en CD-spelare i era tonåringars händer? Det börjar bli ÅR sedan nu eller hur? Det är bara vi över 35 som handlar skivor, och detta i allt minskande omfattning.

Här är de sista ställena av betydelse som ni kan köpa fysiska skivor på i Sverige;

-Åhléns och Statoil.

Jag vet, det finns fler, det finns nichade, en del hävdar att t.o.m. vinylskivan har fått en renässans och utgör ett hopp, men tro mig, summan av alla de små är bara försvinnande rester runt fötterna av det som en gång var.

-Åhléns och Statoil. Heder åt dem.

Vidare;
Det släpptes fler skivor än någonsin förra året. 1500 albumsläpp.

Max 6-7 stycken får plats bredvid kassan på Statoil. Förstår ni vad jag menar?

Det finns visserligen en bransch, men det finns ingenstans att köpa skivor längre.

"Skivaffärer" ja. Det kanske finns ett tiotal kvar i Sverige. På 9 miljoner invånare i ett helt land.

Nu har skivförsäljningen rasat med 60% på sex år. Dessutom utgörs en stor del av de intäkterna av samlingsplattor, konceptplattor och skivor ur gamla artisters back-kataloger.

Det lämnar nästan ingenting kvar till nyintroducerade artister. Och ändå är de flera än någonsin. Gissa om de flesta har halvtidsjobb.

Jag ska snart beskriva vad som kommer istället, och beskriva det positiva i utvecklingen. Men först MÅSTE ni rensa ut ur huvudet att det fortfarande finns en fungerande marknad för CD-skivor kvar. Det GÖR det inte! Den romantiska bilden av att en ung tjej eller kille blir upptäckt av det goda charmiga skivbolaget och sedan har lyckan gjord, är numer bara något man ser i nostalgiska TV-serier från Hollywood. Förstå att den verkligheten inte finns längre. Det är viktigt för mitt fortsatta resonemang.
Det är några få släpp visserligen, kanske ett femtiotal varje år med marknadsbudgetar på mångmiljonbelopp som säljer lite skivor frammatchade av TV-programmen. De går oftast inte ihop de heller. För att bara tjäna igen framtagningskostnaderna så måste Perelli t.ex. sälja bortåt 25 000 exemplar. Resten kan ni räkna ut själva.

It´s a dead cow.

Här är framtiden;

Vår taktik med den skiva vi släppt, är att använda den som "plog" för att skapa ett starkt varumärke av artisten "Kingen".

1.Vi måste först se till och sedan förutsätta att det finns ett behov av hans musik, att den är bra, att den kommer att få fantastiska recensioner. -Check. Där är vi idag.
-Ovanstående måste uppfyllas, annars; ingen framgång.

2. Sedan måste det skrivas om Kingen och plattan i MÅNGA länder så att alla vet vad det är, vem han är och varför de skulle vilja skapa en relation till honom genom att lyssna på hans musik. Kingen måste få en "reason of existance", han måste gå att syna som artist. Han måste vara så bra att han står av sig själv, utan marknadsbudget. Det jobbar jag på hela tiden, genom att skriva hans biografi, historia, storyn om plattan och anlita PR-bolag som sprider allt det så långt det någonsin går, till så många som möjligt. Bra material i grunden krävs. Formgivning av utskick, bra bilder, bra copy. Han måste ha Videomaterial. Det måste gå att SE honom spela någonstans. Jag gjorde fyra enkla musikvideos själv och slängde ut på YouTube. Dessa har funkat som "machete" och gjort vägen framkomlig främst för att visa media vem han är.
-Ovanstående måste uppfyllas, annars; ingen framgång.

3. Musiken måste sedan finnas tillgänglig att lyssna på och köpa.
Det har gjorts genom att jag lagt ut den globalt på sex olika elektroniska musikförsäljningssiter, från iTunes, till Amazon.com.

4. Intäktskanaler; Reklamkontrakt, livespelningar, DVD-försäljning, merchandiseförsäljning, musikförsäljning, förlagsintäkter för Radio- och TV-spelning och försäljning av andra immateriella produkter som TV-dokumentärer, intervjutid, ja vad som helst som kan skapa intäkter på grund av att man vill vara intill och följa Kingen och omständigheterna runt honom. Det är ett riktigt kontrakt med publiken. Det tysta kontraktet.

Vad jag försöker göra, är alltså att upprätta det "tysta kontraktet" mellan en lyssnare och artisten. Precis som att dejta. Förtroende, respekt och lojalitet.

Som om jag säger till lyssnaren;
"Kolla, gillar du det här?" "Känns det bra i magen?" Vill du ha den här musiken?" "Gillar du det artisten står för?" "Gillar du hans personlighet och utstrålning?" "Gillar du texterna? "Blir det kul på förfesten när du spelar plattan?" "-Vad bra! då tar vi in dig i familjen, vi kommer att jobba för dig, vi behöver dig, du kommer att få allt om Kingen, så fort han gör något, du kommer att få veta om hans liv, vardag, låtskrivande, inspelningsprocess, var texterna kommer ifrån, var han hittar sin energi och inspiration, hur det går till att göra nästa skiva" o.s.v.

Ovanstående är vad jag talar om, när jag säger "Det tysta kontraktet". En riktig relation mellan ett "fan" och en artist. Så fungerade också egentligen hela musikbranshcen ända tills de internationella jättarna började börsintroducera sig, bli kvartalsrapport-orienterade, tappa verklighetskontakten och bli kalla "ljudfabriker" som flyttade fokus från artisten till att släppa samlingsskivor i samarbete med McDonalds. Herregud. Det ris de får idag när branschen faller, har de ju bundit för egen rygg!

Vi försöker ta tillbaka relationen med publiken genom att göra tvärt emot storbolagen. Deras metod bär inte längre. De gör oftast som så att de producerar fram en artist som de "tror passar marknaden" och låter sina låtskrivare och favoritproducenter göra sitt. Sedan matar de in artisten i "Idol" eller "Schlagerfestivalen" och släpper sedan en stor marknadsförings-brakskit för några miljoner, ställer plattan till vänster om kassan på Statoil och säger följande till dig; "KÖP DEN HÄR NU, DET ÄR EN GLAD LÅT OCH DU SÅG DEN PÅ TV, SÅ NU FÅR DU GILLA DET HÄR ELLER HUR? FÖR VI GER DIG HELLER INTE NÅGRA ALTERNATIV."

Sedan så pröjsar de in artisterna på evighets-uttjatning på de kommersiella formatradiostationerna och börjar vänta på intäkter.

Ovanstående liknar mest ett cyniskt övergrepp på dig eller hur?.
Det är du som är offret i den här processen. De vill med våld in i din plånka utan att fråga, och räknar med att du inte tänker längre än till "jaja, det svängde ju på TV" och att du snabbt köper CD:n och konsumerar den utan att tänka mer på det.

I den här processen finns inget tyst kontrakt. Ingen respekt för dig. Du är bara en konsument-ko.

-I arbetet med Kingens platta, ligger det hela tiden en ideologisk underton. Vi tänker respektera dig och närma oss på frivillighetsbasis. Javisst, vi behöver TV-tid. Vi behöver media. Vi behöver pengar. Vi behöver tala om för dig att vi finns. Men inte på de villkor som den gamla branschen har skapat.

Jag flippar hellre hamburgare, av respekt för er.

Det här är vår vardag. Tack för att ni följer oss.

love

/S

Det kommer slag i slag nu.

2008-06-11T22:53:00.000+02:00

Okej. Nu har vi baxat in "Kingen" på ännu ett stort program som spelas in i höst. Jag kan inte avslöja vilket förrän i höst. Hans kommande medverkan i "Allsång på skansen" öppnade dörrarna.
Till allt möjligt faktiskt. Om ni visste vilket genomslag det fick. Otroligt intressant att följa! :-)

Dessutom ska han vara förband åt en legend som besöker Sverige senare i år.

Något nytt varje dag. Fine. Keep the cool.

En yngre verion av mig skulle kanske ställa sig på den lokala puben i sin lilla småstad och ropa högt över media-erövringarna vid det här laget, men...jag har en magkänsla av allvar som håller mig från att fira. Jag har varit med för länge i för stora sammanhang för att börja jubla över småsaker.

Visst. Kontrakten är klara. Men det är fortfarande bara framtid. Det ligger längre fram.

Taktiken blir nu att vänta med att släppa de här nyheterna och portionera ut dem med vältajmade mellanrum över de närmaste månaderna,i sinom tid. Nytt singelsläpp i September. Julsingel ska spelas in. Räkningar ska försöka hanteras. Överlevnad.

Att min/vår artist har "brejkat" lite skakar inte in summor på skivbolagskontot samma vecka liksom och det är MYCKET arbete kvar att göra och en stor tunga att hålla rätt i munnen.

En Radio-DJ i Los Angeles meddelade hursomhelst idag att han ska skriva Kingen till skyarna i nästa nummer av en rätt stor musiktidning där. Effekt; okänd, men sammanhanget är hyfsat stort.

---

Rubriker som "Kingen har lagt USA för sina fötter" har förekommit lokalt. Det kändes lite väl att se någon dra så stora växlar så här tidigt. USA är rätt...stort liksom. Det är inte att jämställa med att "bli stor i Skåne" så att säga.

Jag inser att det är intressant att skriva om, men många verkar inte har förstått att skivbranschen i praktiken är död sedan flera år tillbaka. Det är ingen dans på rosor vi håller på med här.
Det är ett krig. Som måste vinnas. Om publiken. Segern måste tas över formatradiostationer och majorbolag och Kingen måste hitta vägen rätt in i hjärtat till det tysta kontraktet mellan lyssnare och artist. Till den stora publiken. Det har aldrig varit svårare att göra just det, än året 2008.

Detta är vi extremt medvetna om, och gör oss inga illusioner ännu. Först när större USA-nationella tidningar skrivit upp plattan och om skivförsäljnings-siffrorna börjar fästa på, kan vi ge besked om det här är "good shit" eller bara allmän hype.

Javisst är det otroligt ovanligt att en Svensk lille-skivbolagsartist gör sådana här vågor på vattnet, men jag har varit med förr och har har en större plan än så. Uppmärksamhet utan ekonomiskt tryck är egentligen bara trivsamt mediafluff. Förmodligen kommer denna "hypen" sig av att det här sällan händer Svenska artister men det är som sagt en svår tid för skivindustrin, och hela poängen med det här projektet är att tjäna pengar. Det är en rätt lång bit kvar innan någon kan börja åka limousine på jobbet ha ha. Om vi fortsätter arbeta som glödhetsade svin. OM jag fortsätter att sitta uppe på nätterna och maila USA. Om jag fortsätter att rikta rätt budskap till rätt media i rätt tillfälle med rätt nyhet, så att det når allmänheten på rätt sätt. Då. KANSKE. Det blir en liten framgångssaga av det här.

Det som känns bra är att Kingen inte är en "konstruerad" artist. Han är the real deal. Fram-mognad. På sin peak. CD:n står bredbent för sig själv och går att försvara inför vad som helst. Vi har tillräckligt med kanonrecensioner nu för att kunna hålla fram extern bekräftelse på att vi skapat en alldeles annorlunda produkt som branschen sällan ser nuförtiden.

En riktig platta. Den har få svaga delar. Den är full av hooks, refränger, starkt låtskrivande, modig produktion, överraskande grepp och bäst av allt; den har en "feelgood" känsla från första till sista spår. Inget depp, ingen politik eller navelskåderi. Bara party och hög dansa-skrika-med-faktor. Ändå så kräver den en riktig relation till lyssnaren. Den innehåller ingen iroini, ingen, "låtsas som om det är coolt" eller nervösa sneglingar på annat. Den räcker också väldigt länge. Jag har levt med delar av den sedan 2005 och kan fortfarande lyssna på den och njuta.

Så vi får se. Det här är ett business-experiment.
Nykter analys, att inte bli imponerad, inte dra några växlar, is i magen, hårt arbete, medvetna strategier, inget åt slumpen. Kanske kan ta det här i mål.

"Tur" har inget med det här att göra. "Jag" och "vi" har däremot allt med det att göra.

/S

Marknadsblänk.

2008-06-11T08:35:00.000+02:00

Så.

Den svenska marknadsföringen har fått lite styrfart i och med Kingens kommande medverkan i sommar på Allsången.

I USA så skrivs mer och mer för varje vecka som går och nu ska vi försöka tända radion härnäst.

I England väntar vi våra första recensioner inom någon vecka.

Ett dröm-mål vore ju, att lyckas arbeta upp lite skivförsäljning på det här, så att 2009 kan bjuda på gästspel och turnérande. För det tar ju så lång tid. Det kan vara lite frustrerande.

En skiva ska först planeras, förproduceras, spelas in och färdigställas. (Vi förutsätter givetvis här att det är en bra produktion med en väntande målgrupp.) Sedan ska den helst upptäckas, skrivas om, få fäste, sedan ska några förhoppningsvis gå ut och köpa den, sedan ska det ut och livespelas.

Processen är så otroligt lång mellan start och mål när man arbetar med den här typen av produkt. Flera år måste gå innan man kan se några pengar tillbaka. Vägen är osäker och utfallet okänt. Vissa dagar undrar man vad man håller på med.

Motivationen är vissheten om att det här är en CD som är otroligt intressant producerad soundmässigt, har bara starka låtar och helt enkelt plöjer spår i en terräng som inte är uttjatad och levereras av en artist som är fullmoget extrem-professionell.
Det blir såklart lättare för oss alla att arbeta då, än om vi haft en artist som varit outvecklad, neurotisk, ojämn, egotrippad eller svår på andra sätt, som ofta är fallet med yngre debutanter.

En märklig sak, är att Kingens platta nu recenserats av medier i USA som har flera miljoner läsare, men att en av lokaltidningarna härhemma fortfarande inte tittat på den eller gett den betyg.
Kanske sitter det idag människor i Minneapolis och längtar efter att se Kingen live efter att ha läst recensionerna och köpt plattan på iTunes, medan bokare i vår egen region, som sett Kingen spela sedan han var en liten pilt inte för sitt liv skulle kunna föreställa sig att hans artisteri utvecklats till något som räcker lite längre än till Sundsvall. :-D Men det gör inget. Inte så mycket i alla fall. Det är väl naturligt att längta efter erkännande från den närmiljö man växt upp i såklart men jag tror ingen av oss i teamet som skapat plattan tänker så mycket på det så länge mailboxen är full av korrespondens med bransch- och människor från utlandet som tycker sig ha upptäckt en helt ny och överraskande sensationell artist "from up north in Sweden somewhere, whatever".

Det är en lärorik resa hursomhelst. Och inspirerande. Snart känns det som att jag inte vill skriva mer om det här förrän om kanske ett år. När utfallet av det hela är klart och går att se i backspegeln.

Typ "äh, det blev inget av det hela, nu jobbar vi alla på McDonalds och flippar burgare" eller "lugna er, jag skriver när vi kommer fram till Los Angeles". LOL

Fan ja, nu blir det kaffe i alla fall.

love

/S

Informationslugn.

2008-06-10T21:34:00.000+02:00

PR- och skivbolagsarbetet mot England och USA med Kingens platta sker helt via Internet. Pressutskick och arbetet mot TV- och media i Stockholm funkar också utan att behöva "ses".
Dataspelsutvecklingen går också helt via filskick och mail, på ljudsidan som vi jobbar med.
Krönikor och artiklar jag skriver går ju också med mailen.

Liksom...tänk, hur det har utvecklat sig på bara några år! Någon som minns faxen?

Nej, kunde väl tänka mig det.

Nackdelen är väl tidsskillnaderna då, men det kan lika gärna vara en fördel, om man synkroniserar och lägger arbetsflödet så att man löser av varandra. Så har det varit med USA-kontakterna.

Oj oj som saker kommer att utveckla sig ytterligare de närmaste fem åren. Sådana otroliga marknadsglidningar när det kommer till immateriella, digitala värden och konsumtionen/handeln med dessa värden. Det hisnar. Återstår att bringa ordning i det hela och skapa något friskt, ratonellt och kreativt av det utan att gå under och bli sittandes med nallen mot örat dygnet runt och ögonen på skärmen.

Trots all teknik, så har det ju som bekant inte skapat mer TID för oss ändå.

Detta skrev jag om i en krönika i Aftonbladet redan år 2000. Tänk om jag vetat då hur mycket värre det skulle komma att bli. Det var rolig läsning dock, så här åtta år senare. En vän påminde mig om krönikan häromdagen.

Jag skrattade gott och insåg att jag alltid kommer att älska Aftonbladet för att de släppte igenom följande mening i min text; "Jag vill inte vara mailslav längre, lida av lösenords-alzheimer, vara e-handelsföretagens uppmätta och databas-hanterade konsumtionsfnask, göra bankernas jobb åt dem och samtidigt vara en vandrande informations-sil som medvetet eller omedvetet måste värdera tusentals reklambudskap om dagen!" Styrelsen i Webbföretaget jag arbetade i blev inte glada över den texten, de tyckte att vi förbehållslöst skulle gapa och svälja utan att kritisera dem som var potentiella kunder. Rätt resonerat av dem på ett sätt. Fel på det sätt som räknades.

Vem som helst kan nämligen bli en IT-karriärist och fullblommad idiot. Få vet hur man är människa.

Jag var väldigt informationstrött på den tiden. You have no idea. Vilket något år senare givetvis ledde till den mest grandiosa burnout-diagnos som skådats på den här sidan Atombombsproven i Nevada. Men det är en annan historia. Det löste sig ju det med.

Men men. Det handlar nog i slutändan om val. Prioritering. Att bygga sin egen rytm och livskvalitet. Ett tyst öga i informationsstormen.
Att slå sig fri från projicerade förväntningar och krav och återkräva friheten att vara en närvarande mänsklig människa.

Jag kom ofta på mig själv på den tiden, med att längta efter skog, musik, vatten, prat över fikabord, diskussioner i verkliga möten, fjäll, hav, humor, intelligens och vanlig medmänsklig respekt.

Kanske hade jag stått i torra konferensrum inför människor och ritat fyrkanter, texter och flödesscheman på whiteboards för många tusen timmar av mitt liv tidigare. Fast det har ju sin charm det med. Det måste ju hända där, börja där, om något ska ut i verkligheten och göra gott sedan såklart.

Det är balansen som ska finnas där. Måste finnas där. Det är därför tror jag, som det mjuka, kreativa och intellektuella blivit så viktigt med åren.

/S

ÄNTLIGEN FÅR VI SÄGA DET; KINGEN I ALLSÅNG PÅ SKANSEN!!

2008-06-09T13:21:00.000+02:00

...Den 15 Juli ska Kingen delta i ett av Sveriges största TV-program; Allsång på skansen!

Det är svårt att beskriva vilket hårt jobb det varit med alla detaljer som måste stämma för att väcka intresset som krävs för att komma med,(Och hur svårt det har varit att låta bli att berätta, då vi vetat om det en god månad redan.) :-D

Vi har gjort videos och skickat till redaktionen, biografier och texter runt Kingens skiva och status för tillfället har skrivits och skickats och Stefan Besterman på FTS satte till sist pucken i plocken!

Kingen har också suttit på Vinyl 107 hela morgonen idag och hård-promotat plattan för Stockholmslyssnarna. Vi hade lite tur där, då deras profilprogramledare, Lillemor Bäcke, är en barndomskamrat till oss från Härjedalen. Så det blev förstås exta mycket tid, Kingen lirade live i Studion och de spelade två låtar från plattan. En solskensdag!

/Stefan

Glädje..tjut!

2008-06-07T11:47:00.001+02:00

Senaste veckan har det kommit in recensioner från USA som jag tror få små skivbolag någonsin får se för sin artist.

Vår skiva med "Kingen", "Ride with me" har fått genomgående galet positiva recensioner på små och stora Webbplatser, magasin och Fanzines i Amerika, och de bara fortsätter att ramla in!

Idag kom en otrolig en som toppar dem alla;
http://www.bullz-eye.com/cdreviews/thompson/kingen-ride_with_me.htm

Jag har aldrig läst en sådan recension om NÅGON platta i hela mitt liv. Det är som om kritikern förälskat sig i Kingen och vår med möda ihopskruvade skiva och vill gifta sig med den!

Vi har ingen stor PR-apparat bakom oss. Vi har bara... ja MIG egentligen, och en duktig publicist i Boston. Och nu tar det skruv djävlar.

Vi har ingen aning om det kommer att leda till skivförsäljning. Plattan finns på iTunes i USA, men inte fysiskt i butik ännu (det kostar minst ett par miljoner att låta trycka upp och distribuera den fysiskt och det har vi inte haft råd med).

Men iTunes är USA:s största försäljare av musik alla kategorier, så man kan ju säga, att det finns hopp för distributionen hursomhelst. Elekronisk försäljning är större än fysisk därborta numer. Men vi vet inte. Och kommer inte att kunna se några tendenser förrän i höst, då rapporteringen har tre månaders fördröjning. Vi kan inte bedöma om det här leder till någonting ännu, men att få den här responsen är en sån lycka! Herredjävlar. Och så fattiga vi är just nu *skrattar* Men vi, jag och Kingen, har tagit i hand på att vi ska se den här djäveln igenom, for better or for worse. Det är bara att blunda, köra hela vägen ut och be en stilla bön.

Recensioner som dessa hjälper på vägen;

Bullz-EYE.com

Hybrid Magazine

Read Junk.com (Webbzine)

Neu Futur Magazine

BabySue (Webbzine)

A&A Magazine

Pressrelease USA från Rainmaker Public Relations i Boston.

Det handlar om magasin och webbplatser av olika storlek, några kanske med bara några hundratusen läsare, andra med miljontals, som när en artikel om "Kingen" kom på förstasidan på "Yahoo Finance" för ett par veckor sedan. Inget garanterar dock att det leder till skivförsäjning. Vi vet helt enkelt inte ännu, bara att möjligheten finns.

/S

En dag i tidsmaskinen.

2008-06-06T09:52:00.001+02:00

Jag fick en chans att åka tidsmaskin i går, och tog den.

Vi var hemma i Härjedalen igår. Jag och barndomsvännen och kollegan "Kingen" är födda och uppvuxna där. En tripp rakt ner till tonåren kändes det som.

Vem ÄR man som vuxen, när man återvänder till den plats där man sovit på alla soffor, smygit i alla buskar och känner varenda människa och alla vet exakt vem man är och kommer ifrån?

Liksom...man vet ju, att även om jag som nu dyker upp varandes en förhärdad och lite allvarligare musiker-konsult-entrepenör-politiker-40-åring med livets tusen erharenheter redan ristade i själen, så vet man att i deras ögon så förblir man alltid "Lill-Hallgren" som tillbringade barndom- och tonår med saker de genast minns vid första handslaget.

Men efter det, så har de ingen klar bild av vad man gjort, så de har liksom väldigt oskuldsfulla ögon när de möter mig igen, och återvänder genast till "minns du det och det och det" när de kommer fram och hälsar.

-Ens senaste tjugo år har liksom förlöpt utanför deras synfält, så de refererar nästan bara till saker som ligger så långt tillbaka i tiden för mig att jag knappt vet vem det är de minns eller talar om när de refererar till mig.

Ändå, efter en stund, slappnar jag av. Märker, att det inte spelar någon roll. Det ändå "hemma" på ett sätt, och det skiner igenom en lojalitet och och familjeliknande känsla från alla jag möter, där jag förnimmer att det går bra att bara vara "jag" oavsett tiden som gått. Vad vi alla misslyckats eller lyckats med genom åren, blir bara oväsentligt damm runt fötterna.

Vi ser varandra som vuxna efter ett litet tag, och småler i hemlighet inuti, om saker vi kanske minns om varandra, som ingen annan känner till. Små dolda minnen jag har, med var och en som hälsar.

Det blir lite speciellt en sådan dag som igår.

"Kingen" ringde alltså (En artist och barndomsvän som jag driver skivbolag med och där vi släppt hans senaste platta i år) och frågade om jag ville vara med och spela lite gitarr på några skivsigneringar (två olika samma dag) och en "riktig" spelning på kvällen.

Det har jag inte gjort på år och dar, så jag hakade på utan att tänka, körde bilen och tog hand om lite praktiskt, samt spelade. Vi stod utanför butiker i centrum på ett par orter, spelade och krängde skivor. Såååå märklig känsla.

En hisnande lång resa från den identitet jag lever i idag. Senast jag besökte musikern i mig tillsammans med honom "på riktigt" var väl...tja tidigt 1994.

... och där stod vi. Som om ingen tid gått sedan 1983, när vi ofta spelade utomhus som femtonåringar på de olika orterna hemmavid. Med liten PA-anläggning, på parkeringar. Glada människor kommer fram, och ser sitt eget åldrande genom oss, att vi, gemom att vara 40 år, givetvis gör dem till någonstans mellan 50 och 70 år numer. Ändå blänker det till lite i deras ögon. Som om de genom att se oss transporteras tillbaka ett par decennier.

Ni anar inte hur märkligt det var att genomföra gårdagen. En sån galen mix av känslor och lösryckta minnesfragment. "Nattbadade vi inte i den bassängen?" "Sov inte du hos henne där efter konserten med "Snowstorm" -84?" Och så vidare i ALL oändlighet. Kingen och jag viskade ledord till varandra hela dagen om någon av oss hade glömt ett namn. Massor av folk, bekanta ansikten och barndomsvänner kom fram för att liksom kolla om vi kände igen varandra.

Det kändes givetvis märkligt ("märkligt" är dagens nyckelord som ni märker) också att spela. Orepeterat kunde jag ändå sätta hela Kingens reportoar på volley, och det bara flöt. Det blir nog så, när man träffats som sexåringar och en period i livet gjort över tusen spelningar tillsammans i hela landet tills vi skildes åt musikaliskt av min tinnitus 1993 och jag sedermera flöt in i IT- och media-business-träsket.

Det skulle dock ALDRIG falla mig in att längta ut på vägen igen. Shit, det är för långa distanser till det. För mycket annat som omdefinierats i min person för alltid. Men det var skönt att känna att jag KUNDE på något sätt. Helt odramatiskt. Milen i bil förlöpte med lite andra samtalsämnen nu än på den tiden förstås. I stället för bara det vanliga pladdret så var ämnena ekonomi, media-strategier för plattan, prat om våra barn och sådant. Men ibland så kom ryggmärgsreflexen fram och de barnsligaste av alla turnébilstidsfördriv kunde dyka upp.

En lite melankolisk och vemodig glädjekänsla låg och påminde mig under hela dagen. Trygghet. Vänskap. Vetskapen om den solida outplånliga grund som vår gemensamma historia vilar på.

Idag är allt på sin vanliga plats igen.

Precis som det ska, när man är tillbaka och kliver ur...tidsmaskinen.

Något i mig vaknade. En längtan efter nya sätt att binda ihop "nu" med "då" på sätt jag egentligen inte känner till ännu. Det kanske växer fram.

/Stefan

Skivsigneringsturne.

2008-06-05T15:34:00.001+02:00

Tre orter samma dag. Trettio grader varmt. Underbart kul faktiskt! :-)

Juli 1993, Storsjöyran.

2008-06-04T21:07:00.001+02:00

Det small bara till under giget. Sen blev jag plötsligt döv på ena örat. Jag stod nära cymbalerna i en timma och spelade på ett gig som sedan aldrig verkade ta slut i en helvetesvolym med för hög medhörning dessutom. Jag blev vinglig då balanssinnet bröt ihop och det smärtade i hela sidan av huvudet så jag trodde jag fått hjärnblödning.

Efter några veckor kom hörseln tillbaka. Men smärtorna tilltog, vecka för vecka, månad för månad, tills jag till sist inte längre kunde stå i samma rum som någon som spelade ett instrument. Det blev ännu värre. Att tappa en schampoflaska i badkaret exploderade bomber av smärta, nu i båda öronen. Såsmåningom, kunde jag inte titta på TV eller prata i telefon utan att det gjorde ont. Till och med att bläddra hårt i morgontidningen smärtade i öronen. Suset av en datorfläkt i tre timmar kändes efter ett tag som att någon skrapade långsamt med en skalpell på trumhinnorna. Dessutom så lät det i huvudet som om jag hela tiden stod vid niagarafallen. Dygnet runt. Hela tiden.

Det hjälpte inte med öronproppar eller att sänka ljudet, för sänkte jag ljudet tills det slutade göra ont, så hörde jag inget alls i stället eftersom då tinnitusbruset överröstade allt. En omöjlig ekvation. Jag gick till en specialist.

Specialisten arbetade med mig några veckor och ställde till sist multipeldiagnoserna "Tinnitus, permanent hörselnedsättning och..."Hyperaccusis".

Hyperaccusis är en variant av Tinnitus, men som fungerar som en slags överansträngning av örat. Man blir allergisk mot ljud. Det gör helt enkelt ont att höra. Jag var en av kanske några tiotal det året som fick diagnosen behandlad genom kontakter med Karolinska, som var ledande på denna åkomma runt 1993, men där diagnosen inte hunnit få acceptans hos specialistkåren (vilket den har idag). Folk blandar dock fortfarande ihop det med Tinnitus i största allmänhet lite felaktigt.

Men konsekvensen blev, att jag inte skulle kunna hålla på med musik igen. Mitt aktiva, lönsamma och framgångsrika yrkesliv i den fåran var slut. Omedelbart. Utan nedtrappning eller ställtid. Visserligen, så går Hyperaccusis ofta ner efter en 5-7 års disciplinerad vila (idag, 14 år senare är jag helt återställd), men den pausen var för lång för att jag skulle kunna gå sjukskriven givetvis. Så jag blev tvungen att släppa taget om det jag älskade och kunde mest.

Så, jag hade vid denna tidpunkt alltså ett sjudjävla sus i öronen som frätte på psyket, hörde illa och skrek av smärta vid starka ljud.

Festligt. Inte.

Men. -I stället för att låta mig sjukskrivas, sjukpensioneras och få handikapp-penning vid 26 års ålder (det var föreslaget, men jag VÄGRADE), så satte jag mig i den stenhårda skolbänken och förkovrade mig i multimedia-studier med inriktning som projektledare och mot en IT-gren som var under uppvaknande i hela världen;

-Internetproduktion och World Wide Web.

I början av 1995 anställdes jag på stående fot som projektledare och webbutvecklare på Östersundsposten och utvecklade tidningens första två versioner på Webben. Där tog den eran sin början, som ledde till åtta års blixtkarriär inom den "nya ekonomin" via fem olika företag på sju år och fick sin höjdpunkt i Stockholms IT-race, innan det såsmåningom föll i början av 2000-talet som alla vet.

Jag tittade aldrig tillbaka på musiken. Inte en sekund. Jag tvärslutade med ett liv och ett yrke som jag var totalt uppfostrad och utvecklad till. Musiken blev aldrig mitt kall igen (okej, jag driver en studio och ett skivbolag idag igen, men det är en annan historia). Och så här i efterhand, så gjorde det inget.

Nu, har jag både kulturbakgrunden (sedan musikåren och att jag drev stadens stora teater i eget bolag i ett antal år fram till 2006), affärsbakgrunden från börs-åren, mediabakgrunden (från åren jag och några till drev reklam, spelutveckling- och Webbyrå 1999-2001), IT-bakgrunden samt en miljon kilo kvalificerad combat practice inom alla de sektorerna redan vid fyllda 40. Det gör att de flesta utmaningar som presenteras framför mig idag oftast känns väldigt enkla att ta tag i. Lådan har blivit proppfull med verktyg.

Det är för all del en bred bas, som jag visserligen kan använda till en massa saker, men numer är problemet att min medvetenhet och personliga utveckling ofrivilligt lett mig till en konsekvens där jag inte längre kan ställa upp på att arbeta med...bullshit. Jag har sett för mycket. Gått vidare. Höjt ribban för högt för att klara av just..."bullshit".

"Bullshit" i alla dess former, är en ständigt närvarande parameter i så många sammanhang och på så många arbetsplatser, att det blir problematiskt att hitta "bullshit-fria" försörjningskällor om man säger så.

Låt mig för tydlighetens skull utveckla vad jag menar med bullshit;

-Arbetsplatser med svag eller okunnig ledning.
-Arbetsplatser där egenbevarandet och den politiska agendan är viktigare än uppgiften och funktionen (=på tok för många offentliga arbetsplatser).
-Arbetsplatser med kollapsad personalkultur, skvaller- och fikarumsintriger.
-Arbetsplatser där kompisband- och osunda lojaliteter sätts före funktion och utvecklingskraft.
-Arbetsplatser med konstruerade arbetsuppgifter.
-Arbetsplatser med tvivelaktiga, svaga och okunniga ägarbilder.

Egentligen blir jag ju alltid sugen på att arbeta med just ovanstående problembilder, men då aldrig, aldrig längre ner i organisationen än att jag har ordentliga möjligheter, egna uppdrag och mandat att sätta igång en förbättringsprocess av de områden som är problematiska, för att just rätta till problemen och skapa en välmående, effektiv och lönsam organisation av det hela igen.

Det här förhållningssättet framstår för mig som otroligt friskt och konstruktivt, men upplevs givetvis som en aning hotfullt för arbetsgivare med smutsiga påsar. Ledare som egentligen inte vill åtgärda problemen då en utvecklingsprocess kan katalysera fram förändringar av felaktiga strukturer som många interna krafter helst vill behålla oförändrade...av en mängd tvivelaktiga orsaker givetvis.

Därför, så samlas jag ofta till likar som bygger nytt vid sidan av numer. Ny politik. Ny media. Ny opinion. Nya produkter. Nya lösningar. Det börjar bli gott om liktänkande faktiskt, vilket känns inspirerande när det går tungt.

Det som inte finns, går att bygga. Minns alltid det om du tvivlar ibland.

Det som inte finns, går alltid att bygga.

/S

Weather-report.

2008-06-04T09:05:00.000+02:00

Sverige slänger sig mellan identiteter som en landslagsmålvakt på ett hörnskott efter väderleken.

-En onsdag i slutet av Maj; 3 grader varmt, grått på himlen som en Oktoberdag och folk i täckjackor och långkalsonger som skrapar is på bilrutorna efter nattfrosten.

-En Tisdag i början av Juni; Bländande sol, dundrande grönska, 25 grader varmt och glassätande, flanerande människor i shorts och kjol.

Det hisnar ibland. Det kändes som om jag bara tittade bort en sekund så gick allt från meterdjup snö till Teneriffa-väder.

Det finns något alldels underbart i det här. Den totala, oväntade och blixtsnabba anpassningen i människor så fort temperaturen stiger på de här breddgraderna.

Som om hela sommargarderoben hängt på en galge i farstun, redo att kläs på med en minuts varsel, utifall, bara utifall värmen kom just idag. Sommarberedskapen. Längtan och behovet av att strosa i värmen. Underbart skönt. Det vackraste i människor.

Välkommen sommar. Vad ska vi hitta på den här, min 40:e?

/S

Intill mig.

2008-06-03T21:32:00.001+02:00

Intill mig, ska vara det som stärker, bygger och leder framåt.
Intill mig, ska vara vara äkthet, uppoffring, förståelse och lojalitet.
Intill mig, ska vara konsekvens, intimitet och transparens.
Intill mig, ska vara spegling och bekräftelse av det jag ger och behöver tillbaka.
Intill mig, ska vara längtan att ge upp till mig det närmaste jag behöver, för att det är önskat.
Intill mig, ska vara ömhet, omsorg och det stora alltet.
Intill mig, ska vara närhet, ärlighet och tillit.

Allt det, vet jag var jag kan få. Det svindlar, men det vet jag. Tack. Tack.
Jag är så priviligerad.

Annat, kan inte vara intill mig.

/S

Empty on arrival.

2008-06-02T22:08:00.000+02:00

Det separeras runtomkring mig. Vänner och par bryter upp och det är ju ofrånkomligt att man tar del av deras historier. Det skapar mycket tankar. Varför håller det inte? Varför tar näringen i relationen slut?

Vad som verkar förena många av dem är i alla fall att paren tvingat fram en bild av vad relationen måste innehålla väldigt tidigt. Innehållet i önskningarna utgörs av bilder som ofta världen omkring oss visat oss innan.
Liksom...vad vi "ska" längta efter. Bara vi uppnår den bilden tror vi, så skapas mötet, ärligheten, lyckan och den fina relationen automatiskt.

-Bara vi HAR ett gemensamt hem att renovera så kommer lyckan när vi pysslar tillsammans.
-Han; Bara jag HAR en såndär smal Söndagsbilage-tjej med inre styrka och en mystisk kvinnlighet att utforska blir jag lycklig.
-Hon; Bara jag HAR en snäll och generös manlig man med charmig skäggstubb och avgrundsdjup blick så blir jag lycklig.
-Bara vi HAR ett barn så kommer vi närmare varandra.
-Bara vi HAR ett rostfritt kök och vi kan sitta och prova de där röda vinerna vi såg på morgon-TV häromdagen i ett fint designat hem så blir vi lyckliga.

Ser ni innebörden i vad jag skriver ovan?

-Lyckan blir tyvärr mycket tydligt avhänging gemensam sysselsättning, ytligt påklistrade egenskaper hämtade från medias idealbilder, livsprojekt och ägande av vissa saker.

Jag skrev däremot inte ett ord om relationens verkligt nödvändiga kvaliteter mellan kvinna och man. Som mod, intimitet, sårbarhet, ärlighet uppoffring, tolerans,generositet, förståelse, INNERJAGS-KOMMUNIKATION och beslutsamhet.

Det är som om kvinna och man möts idag genom allt ytligt de projicerar på varandra, som de uppfostrats till eller läst om som lyckoformler.

Och så träffas de, sätter igång att förverkliga allt det där, och upptäcker, att lyckan inte finns där när de kommer fram. När köket är byggt, barnen fått sin dagisplats och hel- och halvtidsjobben och ett par sjyssta hobbies är säkrade.

"Empty on arrival." Det fanns inget där längst in som var kärlek eller ett riktigt möte väl förälskelsen lagt sig och målen uppfyllda.

Vet ni varför?

-Det beror på att vi är skitdåliga på att mötas på riktigt. På riktigt. På riktigt.
När förälskelsen går i stå efter ett tag, så fylls båda var för sig av en känsla av instängdhet och en missriktad längtan efter "självförverkligande", när det är "tillsammansförverkligande" som vi borde sträva efter.

En djup kärlek som ger en tillfredsälelse hela livet och har kvaliteter som består finns inte att hitta i de vanliga sätt vi raggar, fiskar och möts på. Inte en chans i helvete att det finns där.

Det enda som händer är att man håller sig upptagen av diverse omständigheter så länge det går för att inte tvingas titta på faktumet att själva centrumet av relationen sedan länge är...tomt eller kanske till och med var tomt redan från början.

Relationen byggdes av projicerade drömmar, attraktion och själlöst avklarande av de glassiga månadsmagasinens lyckopoäng om inredning, sexliv och karriär.
När det inte går att sträcka ut det låtsaslivet längre, när strängen brister, så faller relationen och ännu ett hus blir till salu och två människor står handfallna och frågar sig varför det inte fungerade. Och så går de och söker en "ny" och börjar om samma återvändsgränd-process en gång till. Tills det huset också blir till salu.

Det finns inget att hämta där. Alls. Det är att bara förbruka värdelös tid om och om igen. Ska du möta någon och bli lycklig på riktigt i en relation som består, så är det the hard way som gäller.

Kvinna och man MÅSTE först fixa sina respektive neuroser från uppfostran och uppväxt helst INNAN de möts. Om de ska kunna älska. Alla hålen som gör ont måste repareras. För med de hålen kvar i en, så går det inte att älska fullständigt. Känslolivet blir inte komplett. En kärlek mellan kvinna och man kan inte bara bygga på "komplettering av varandra" och "han/hon är den halva jag saknar" eller "vi tröstar varandra" o.s.v. Det faller ju på sin egen orimlighet.

Om parterna bär med sig mobbingminnen, svag självkänsla, övergreppshistoria, alkisföräldrar, duktig-flicka-syndrom, svartsjuka, karriärfixering eller mannen bär med sig våldstendenser eller vad som helst i den stilen in i relationen, så kommer de trasigheterna förr eller senare att även trasa sönder relationen på det ena eller andra sättet. Oundvikligen.

När man har fixat ovanstående, genom personlig utveckling, terapi eller andra sätt, så måste man sedan lära sig att blunda för idealbilderna som marknaden slänger på oss. Sedan måste man öppet dela varandras fulaste egenskaper, förstå dem, göra sig av med de man kan och förlåta dem. Sedan måste man lära sig älska de som ändå blir kvar.

När allt det är gjort, men inte förr, så kanske kanske det där huset aldrig blir till salu.
Då kanske du får behålla lyckan. Då finns i alla fall en snöbolls chans i helvete att relationen ska kunna bli lång och lycklig (om man underhåller den).

Om två människor möts i vilken ålder som helst utan att att fixat allt det här, så finns helt enkelt inte förutsättningarna för en riktig relation där från första början.
Det blir bara en lång period av ett grandiost låtsande, lappande, lagande och förr eller senare manipulation och (själv)bedrägeri rakt in i separationsväggen.

Empty on arrival.

Det märkligaste är, att vi inte stannar, bromsar och ändrar allt det här innan vi går in i nästa relation...utan letar bara en ny start igen med en ny människa.

Att göra om samma misstag med.

Uppleva samma smärtor med.

I all evighet.

I onödan.

När kärleken och lyckan egentligen bara sitter där och väntar på att vinnas. Bara några beslut bort. Bara några ändringar och lärdomar bort.

/S